Storfiskarns semester

Efter att jag i inledningsfasen av min semester varit belamrad med göromål så tog jag och Carrro i helgen vår tillflykt till lugnet och stillheten. Detta genom att besöka min flickväns morföräldrar och deras stuga som är belägen i en av Värmlands nordligare utposter. Där ägnade vi oss åt sådant som man enligt mej ska ägna sej åt på en semester. Det blev fisketurer, Subarusafari och skogsutflykter. Att vi sedan försågs med helpension av våra mycket gästvänliga värdar gjorde inte saken ett dugg sämre.

Helgens höjdpunkt kan ha varit fisketuren. Trots att det var ett par år sedan jag höll i ett kastspö så visade sej storfiskartakterna sitta i. Efter endast fem minuter i den lånade båten lyckades min rorsman (Läs Carro) och jag bärga en brutalt stor gädda.

Tyvärr så lyckas inte kameralinsen förmedla gäddans egentliga storlek. Ni bör även i er bedömning av fiskens omfång ta i beaktning att den på bilden ovan ställs i direkt relation till min enorma kroppshydda och därför inte kan göra sej själv rättvisa. Hursomhelst så gjorde jag bedömningen att det skulle bli alldeles för jobbigt att ro med en så fruktansvärt stor fisk i båten så jag lät den gå. Sedan var det min tur att ro.

En annan av höjdpunkterna var Subarusafarit. Äntligen en miljö där min lånade bil kommer till sin fulla rätt. Det som förloras i yttre skönhet tas igen i framkomlighet och därför lyckades vi utforska platser där ingen levande människa någonsin satt sin fot.

I alla fall var det vad jag trodde innan jag gjorde den fasansfulla upptäckten att vi inte var först. Mitt i den otillgängliga ödemarken stöter vi nämligen ihop med två tyska hårdrockare som är i full färd med att resa ett tält. Jag har inget emot tyska hårdrockare, eller lite kanske, men de passade inte riktigt in i idyllen där den orangea Helly-Hansentröjan dominerar klädmodet och brunbjörnen kan finnas bakom närmsta tall.

Då vi inte lyckades observera någon björn, trots att vi säkerligen befann oss i omedelbar närhet med detta djur ett flertal gånger, så var vi givetvis tvungna att söka spänningen på annat håll.

Enbart skylten vittnar om att vi verkligen såg faran i vitögat för att få njuta av denna storslagna vy.

Sammantaget så var det en mycket lyckad rekreationshelg. Och en sak är säker. Vissa skyltar finns bara i glesbygden:

Götagalan

Planenligt besökte jag och min syster ikväll Tingvalla IP för att bevittna de gymnastiska övningar som där skulle utföras på det som kallas Götagalan. Då min syster tycker mycket om att titta på höjdhopp placerade vi oss i det läge som jag ansåg mest fördelaktigt för att punktmarkera denna sport.

Just ikväll hände något mycket oväntat. Bland alla spjut, släggor, tjockmattor och spikskor dyker det upp något som känns bekant. På innerplan börjar en man med en ryggtavla som för tankarna till ringaren i Notre Dame att hoppa in sej. Det ivriga gestikulerandet från mannen känns bekant. Likaså hållningen som bidrar till att man kan dra en horisontell linje tvärs över mannens kropp och med detta streck tangera båda axlarna samt örsnibbarna.

Det var Staffan Strand. Vart har han varit?

Friidrott är inte min favoritsport och jag ska villigt erkänna att mitt kunnande om sporten är tämligen begränsat. Jag trodde verkligen att Staffan hade lagt av. Jag kan inte erinra mej att jag sett honom sedan han fnissande förkunnade att den höjd han just rivit ut sej på var en sådan höjd som han normalt saxade över med förbundna ögon och en häst under armen, typ. Hur gick det då för den gode Staffan? Han hoppade med axeln förre, eller om det var örsnibben, rakt in i en ribba som låg på 2,16 tre gånger om och sedan var det slut för hans del.

Sammantaget blev det en trevlig kväll på Tingvalla. Roligt att se våra storstjärnor, och Staffan, i aktion. Enda smolket i bägaren är den höjd av egoism som uppvisas genom att slå upp ett paraply på ståplats under devisen ”–Jag skiter i om ingen annan ser bara jag inte blir blöt”. När speakern i högtalaren förmedlade nyheten att det eventuellt kunde bli regn så var en man placerad tre rader framför mej inte sen med att resa upp ett ståtligt regnskydd i storleksordning balkongparasoll.

Med detta snilledrag lyckades han med konststycket att skymma ungefär 70% av sikten för de bakomvarande. Mannens ivriga fäktande med detta potentiella mordvapen bidrog dessutom till att uppmärksamheten på själva tävlingarna fick stå tillbaka till förmån för självbefarelsedriften och vi i mannens omedelbara närhet fick istället lägga fokus på att undvika att få våra ögon utpetade.

När jag kommer till makten ska jag förbjuda paraplyer på ståplats samt hästar på allmän väg.

En utopi

Har tidigare insinuerat att jag denna sommar inte kommer att ha speciellt mycket semester. Om sanningen skall fram så var det väldigt längesedan jag hade en längre tids ferie på sommaren. Vid närmare eftertanke har nog detta inte hänt sedan jag befann mej i den ålder då semester hette sommarlov. Detta beror till vis del på att jag tillhör den kategori människor som älskar att tillbringa den råa hösten på en stubbe i skogen, ivrigt spejandes efter vilda djur, och därför av taktiskta skäl hamstrat mina surt förvärvade dagar till denna karga årstid.

Tanken var att denna sommar skulle te sej ganska likartad som sina föregångare men då jag och min mycket gamla och flinka kollega slutförde vårt sommarprojekt betydligt snabbare än förväntat så har även jag förpassats in i ledighetsklubben.

Även om jag inte är någon van semesterfirare så hade jag ändå vissa visioner om hur det skulle bli. Jag brukade få något drömskt i blicken när ämnet kom på tal. Sovmorgon varje dag, fisketurer, spontana idrottstävlingar, konsumering av litterära verk, motorcykelåkning och avrundning med gin o tonic på en solvarm balkong.

I helvete att det blev så.Har nog aldrig haft så mycket att göra som nu och sällan känt mej så stressad. Hur ska jag hinna med allt som jag tänkt mej?

Än så länge har jag inte sett röken av en GT. Boksidorna som ögnats igenom kan räknas på två händer och en lätt vanställd fot. Det närmsta jag kommit spontanidrott var en fotbollsmatch med grannens hund, som jag dessutom förlorade.

Med facit i hand var alltså min bild av semester en total vanföreställning, en utopi. Jag känner mej nästan lite lurad. Är det detta som man sliter 48 veckor om året för?

Dessutom har vädergudarna bestämt sej för att djävlas med besked. Tur att det bara rör sej om ett par veckor annars hade det förelegat en uppenbar risk att den beryktade väggen hade tornat upp sej framför mitt ansikte. Utbränd på semestern, vilken grej.

I korthet:

Dopning inom cykelsporten: Jag har tidigare avhandlat detta ämne och har varken ork eller lust att göra det igen. Därför fattar jag mej kort: Lägg ner skiten.

Ljungberg till West Ham: Han måste verkligen trivas i London.

Götagalan: Imorgon ska jag och min syster på Götagalan. Är egentligen ingen stor vän av friidrott men som livesport fyller den tillfullo en funktion som underhållning. Det händer alltid något i någon vrå av arenan. Rätt som det är kommer ett spjut genom luften, det skvätter sand från någon avlång sandlåda samtidigt som det landar en människa i en tjockmatta. Ett hett tips är att ta med åtminstone en god vän så att ni tillsammans kan hålla ordning på allt som sker.

Nu har jag inte tid med det här mer, semestern kallar. Återkommer inom kort då jag ska redogöra för min teori om varför jag ständigt är försenad.

Komfortabelt för Svennis

Dagens match på Tingvalla IP slutade som de flesta förväntat sej. Gästerna vann tämligen komfortabelt med 4-0. United ville, men kunde inte riktigt. City kunde, men ville inte riktigt. Första halvleken ägs av Svennis gäng och att det endast stod 2-0 i halvtid kan man tacka hemmakeepern för.

I andra halvlek lyckas United bättre med sitt eget spel och hade bud på flera mål, däribland en straffspark som ej förvaltades på bästa sätt. Tyvärr så händer det som de flesta befarat, matchen rycks sönder i en kavalkad av byten. United bytte under andra halvlek ut samtliga sina spelare utom målvakten och Manchesterlaget var inte mycket sämre.

Matchens behållning för mej var att se den benhårde Citymittbacken Richards i aktion, det gör garanterat ont att möta den killen. I övrigt var underhållningsvärdet av den digniteten att två timmars kvalitetssömn på soffan inte hade varit mycket sämre. Kul ändå med finbesök och roligast av allt var att hela 7800 åskådare hade styrt kosan mot Tingvalla IP denna varma lördagseftermiddag.

City i stan

Idag ska jag gå på fotboll. Svennis kommer till staden med sitt nya gäng Manchester City. Detta för att genomföra en träningsmatch mot Carlstad United. Det råder karnevalstämmning i Karlstad inför besöket från de brittiska öarna. Svennisflaggorna vajar i vinden och när jag tittar ut genom mitt fönster ser jag supportrar i färgglada kreationer som vallfärdar i riktning mot Tingvalla IP.

Där ljög jag lite.

Folk i allmänhet, inklusive jag själv, har insett att en träningsmatch med 22 byten i paus inte är så mycket att hetsa upp sej över men likväl så ser jag fram emot matchen. Ungdomarna i United förstår ju givetvis att det här är en chans att få visa upp sej och att en bra match idag kan leda till något riktigt kul i framtiden. Därför blir det nog full satsning från hemmalagets sida, sen får man hoppas på att även gästerna bjuder upp. Då kan det bli en hygglig tillställning att bevittna.

Hoppas även att det blir trångt på läktaren. Det vore i såna fall ett bevis för att det faktiskt finns ett intresse för sporten även i hockeystaden Karlstad.

Svensk Bilprovning- Ekblom 4-0

I förra veckan gjorde jag åter ett besök i Svensk Bilprovnings lokaler. Jag lyckades alltså, efter två mindre vredesutbrott och ett riktigt stort, med prestationen att boka en tid. Inspektionen ägde rum i Hagfors. Dels härstammar bilen därifrån och det är ju som bekant alltid lättare på hemmaplan. Dessutom fanns inga tider i närområdet att tillgå inom överskådlig framtid.

Ni som följt bloggen vet att jag tidigare omnämnt ovan nämnda instans i inte odelat positiva ordalag samt att besöken där oftast sker med vånda och ångest.

Tidigare har jag alltid intagit en ganska defensiv roll i mitt umgänge med bilinspektörer. Jag har framställt mej själv som totalt novis inom allt som har med fordon att göra och totalt underkastat mej besiktningsmännen. Vilka invändningar dom än haft mot mitt fordons beskaffenhet så har jag bemött deras anklagelser med förvåning och gärna kompletterat med några mindre begåvade frågor. Detta har givetvis tjänat syftet att väcka empati för att i slutändan få besiktningsmännen att se genom fingrarna med mindre brister och fel. Jag har blottat strupen och hoppats på benådning. Lite som de instruktioner som gör gällande att man i en sammanstöttning med en björn skall spela död för att minimera riskerna att sluta sina dagar som huvudrätt.

Tyvärr har det fungerat dåligt och jag såg det som nödvändigt att byta taktik. Nu skulle jag skrämma björnen på flykten genom att få honom att inse att han stod inför en övermäktig motståndare. Han var koalaungen, jag var lejonet. Med hakan högt, ryggen rak, bröstet ut och magen in äntrade jag lokalen. Jag fattade inspektörens hand med ett stadigt grepp och gav honom en genomträngande blick. Här skulle införskaffas ett psykologiskt övertag. Jag informerade i förbifarten att orsaken till bilens körförbud var att en hund ägnat sej åt bilbältesförtäring men att jag enkelt och egenhändigt nu hade åtgärdat problemet. Därför var dagens besiktning mest en formalitet som skulle avklaras lite snabbt. Jag kände att jag hade lyckats med min entré, koalan åt ur min hand.

Redan efter några minuter kände jag dock att pendeln svängde något till min nackdel när koalan påpekade att jag saknade hel- och halvljus. Koalan började allt mer likna en svartbjörn. När han sedan öppnade motorhuven och förtjust upptäckte ett råttbo började svartbjörnen gnugga händer och slicka sej om munnen. Även om ”Råttbo i motorhuv” inte är en anmärkning i sej så kunde jag ändå utläsa ur hans ansiktsuttryck att det inte var någon omedelbar fördel som skulle bokföras på mitt tillgodokonto. När sedan bilen hissades upp i luften var metamorfosen total. Mitt framför mej tornade en gigantisk jävla grizzlybjörn upp sej. Innan jag visste ordet av hade han beställt in en flaska rött och lagt en servett i knäet. När jag i spegeln såg en försvarslös hjort insåg jag att loppet var kört. Jag kom, jag sågs, jag åts.

Resultatet blev det sedvanliga, fyra anmärkningar, tack för ditt besök och välkommen åter. Dock senast inom en månad och med tvåhundra riksdaler i din hand.

Svensk Bilprovning- Ekblom 4-0

Snart är jag värd en skylt på väggen. Där skall stå att utläsa följande: Svensk Bilprovning – Presenteras i samarbete med Ekblom.

Bra tänkt

Läser på aftonbladets hemsida om en man som försökte råna en bank. Detta är ju tyvärr inget unikt men just denna rånare skiljde sej lite från mängden, han var nämligen utklädd till träd. Jag har ingen som helst utbildning inom beteendevetenskap och det lilla jag vet om kriminologi har jag läst i skönlitterära verk eller hört Leif G W Persson säga på TV. Trots min okunskap inom ämnet vågar jag ändå hävda att det finns vissa tendenser som pekar mot att den här killen inte är något proffs. Därom vittnar både tillvägagångssättet och den minst sagt udda kostymeringen.

Jag kan ändå till viss del förstå hur han tänkt. Det bästa sättet för att inte väcka uppmärksammhet torde ju trots allt vara att klä ut sej till stam-kund.

Läs artikeln här

Svennis -Ett geni

Det har väll knappast undgått någon att Sven-Göran Eriksson fått jobb som tränare i Manchester City. Detta efter att den i mina ögon något tvivelaktige, f d Thailändske premiärministern Thaksin Shinawatra lagt vantarna på 75 % av aktierna i klubben. Nästan innan det blev känt att herr Eriksson var aktuell som tränare för Premier Leaguelaget började rykten florera om vilka spelare Svennis kunde tänkas köpa för de 700 millar han skulle få till sitt förfogande.

En av de spelare som tidigt nämndes var Fredrik Ljungberg. Min spontana tanke var ”Hur tänkte han där”? Värva en 30-åring med en skadelista längre än Kinesiska muren. Efter en stunds eftertanke var det dock lätt att se det geniala i just den värvningen.

Svennis är ju en man med fler intressen än fotboll och Ljungberg kanske inte värvas främst för sina bollsparkaregenskaper. "Freddie" skall givetvis användas som agn när Svennis fiskar på krogarna i den engelska industristaden och till det funkar han nog även på kryckor. Det är här man inser vilket geni Svennis är, kan man tänka sej någon bättre brudmagnet än Kalsongmodells-Fredrik?

Stor humor

Av egen erfarenhet så vet jag att man ibland på söndagar kan uppleva ett visst vemod. Måndagen med alla dess vedermödor närmar sej, den fysiska formen kan vara lidande av den föregående kvällens aktiviteter. När dessutom vädret är som det är i nuläget kan det kännas allmänt tungt. För att muntra upp er tycker jag att ni ska kolla på klippet som jag länkar till nedan. Det kan vara det roligaste jag någonsin sett.

Hipp Hipp-Kaparna

Håll till godo!

Brittisk Talang

Har tidigare gjort gällande att jag inte är någon stor vän av konstformen musik. Om detta beror på att jag är född både tondöv och utan taktkänsla, eller om det är en följd av att min uppväxt ägde rum i ett hem där den dominerande genren var dansband, vet jag inte. Förmodligen är det en kombination av medfödda defekter samt skadlig yttre påverkan eftersom jag verkar vara den enda levande person som föredrar tystnaden framför stereon.

Tvärtemot vad många tror så är jag dock ingen nitisk musikhatare. Jag erkänner villigt att även jag någon gång ibland kan ryckas med av denna tonsatta uttrycksform. Nu har jag även för första gången i hela mitt liv blivit hänförd. Nedan följer länken till ett klipp från Storbrittanninens motsvarighet till ”Talang 2007”. Och tro mej, det här är en talang. Jag blev både tårögd och fick gåshud av detta musikframträdande. Märk även väl den från början lätt cyniska juryns reaktion.

Paul Potts sjunger opera i Brittiska Talang

Undrar dock hur hans föräldrar tänkte vid valet av namn. Klippet har dock inget med Kambodjanska diktatorer eller Röda Khmererna att göra. Den här killen är grym på ett helt annat sätt än sin namne.

Semester

Idag gjorde de flesta av hantverkarna på den byggarbetsplats jag är verksam, sina sista arbetsdagar före semestern och bygget kommer nästan helt att stanna av för 4 veckors vila. Ju mer vi närmat oss helgen, desto mer har samtalen kommit att kretsa kring hängmattor, båtturer, fiske, pilsner mitt på blanka dagen och allmän lättja. Detta var nog inget unikt för min arbetsplats och jag vill passa på att önska alla som nu går på semester en riktigt trevlig sådan.

För egen del kommer jag att fortsätta mitt ihärdiga arbete. När nästan hela Sverige mer eller mindre försjunker i dvala så måste ju någon hålla ställningarna och se till att bruttonationalprodukten inte sjunker allt för mycket. Nu är det inte enbart för att jag är en ovanligt lojal medborgare som jag avstår semester och givetvis finns en baktanke. Jag ska nämligen spara mina surt förvärvade semesterdagar och ta ut dom i vår när jag ska tillbringa en längre tid i Kanada, förutsatt att jag lyckas bemästra den pappersexercis som krävs för att erhålla ett visum och att jag kommer överens med min arbetsgivare. Det sistnämnda tror jag dock inte kommer att bli några problem eftersom min chef är en mycket vis och förstående ung, eller åtminstone medelålders, man. Trots sin vishet och fördelaktiga yttre så är han även mycket ödmjuk samt en gudabenådad mittback. By the way, han läser även bloggen.

Så därför stretar jag på i mitt anletes svett medan ni andra sörplar gin o tonic i en hängmatta vid en sommarstuga som hämtad ur en reklamfilm för tvättmedel samtidigt som jag tröstar mej med att jag inte har mer än 6 månader kvar till min egen ferie.

GO-cart, lamm och lerduvor

Vill be mina få men trogna läsare om ursäkt för den senaste tidens inaktivitet. Denna brist på uppdateringar är en följd av att jag efter den gångna helgen ägnat stora delar av min tid till återhämtning, jag är helt enkelt för gammal för att kalasa två dagar i rad.

Helgens ständiga festande inleddes med en intern after work på den firma där jag är anställd. På menyn stod helstekt lamm tillagad över öppen eld. Ganska primitivt och det var nog en av orsakerna till att jag uppskattade det så mycket. Efter den delikata måltiden avrundades kvällen ute på stan med tillhörande gästabudströtthet efterföljande morgon.

Dock fanns inte mycket tid för återhämtning då det sedan en lång tid tillbaks var bestämt att vi just denna dag skulle kidnappa kompisgängets veteraner, Herr H och hemmansägare Johansson, för att celebrera att de nyligen uppnått den respektabla åldern av 30.

Istället för att supa dom redlösa och skicka iväg de båda nakna med Oslotåget utan pengar så hade vi istället bestämt oss för att åka go-cart samt ägna oss åt lerduveskytte. Dels är det betydligt roligare än att vara naken i Oslo, eller vad vet jag om det, och dels arbetar jag aktivt för att alla 30-års firanden i kompiskretsen skall vara av snäll karaktär. Anledningen till detta är enkel att se. Då jag är ynglingen i gänget och min trettionde födelsedag således är den som infaller sist så oroar jag mej för de repressalier som jag skulle bli tvungen att utstå om hyssen blir för makabra. Å andra sidan kommer resterande delar av gänget som mest orka med en söndagsbingo när den dagen infaller.

Dagens höjdpunkt för min egen del var go-carten. Efter att ha inlett mycket stabilt hade jag lyckats skaffa mej en tämligen framskjuten startposition i finalheatet. Nedan skulle ha följt en bild där jag befinner mej högst upp på prispallen, sprutandes champagne samtidigt som jag mottager folkets jubel. Att någon sådan bild inte existerar beror inte, som man lätt skulle kunna tro, på avsaknaden av kamera. Det beror helt enkelt på att jag inte vann. Tydligen hade mina med/mottävlande observerat vilken enorm talang jag var och uppenbarligen sågs jag som ett stort hot då jag redan i första kurvan brutalt kördes av banan. Efter det hämtade jag mej aldrig och placeringen blev därför inget att skriva hem till mor om. Då jag insåg att mina så kallade vänner denna dag skulle göra allt för att gå segrande ur tävlingarna så vågade jag helt enkelt inte prestera för bra vid lerduveskyttet. Konsekvenserna av det kunde ha blivit betydligt allvarligare än en leksaksbil utputtad på en gräsmatta Jag valde därför att placera mej någonstans i mitten av resultatlistan.

Det blev i alla fall en lyckad dag trots vädret och det var ett slitet men glatt gäng som äntrade schlagergolvet på Blue Moon Bar senare på kvällen. Noterbart är att i alla fall en av veteranerna höll ut till stängningsdags och mer därtill. Jag vill inte hänga ut någon men det var inte herr H som var med och stängde BMB.