Götagalan

Planenligt besökte jag och min syster ikväll Tingvalla IP för att bevittna de gymnastiska övningar som där skulle utföras på det som kallas Götagalan. Då min syster tycker mycket om att titta på höjdhopp placerade vi oss i det läge som jag ansåg mest fördelaktigt för att punktmarkera denna sport.

Just ikväll hände något mycket oväntat. Bland alla spjut, släggor, tjockmattor och spikskor dyker det upp något som känns bekant. På innerplan börjar en man med en ryggtavla som för tankarna till ringaren i Notre Dame att hoppa in sej. Det ivriga gestikulerandet från mannen känns bekant. Likaså hållningen som bidrar till att man kan dra en horisontell linje tvärs över mannens kropp och med detta streck tangera båda axlarna samt örsnibbarna.

Det var Staffan Strand. Vart har han varit?

Friidrott är inte min favoritsport och jag ska villigt erkänna att mitt kunnande om sporten är tämligen begränsat. Jag trodde verkligen att Staffan hade lagt av. Jag kan inte erinra mej att jag sett honom sedan han fnissande förkunnade att den höjd han just rivit ut sej på var en sådan höjd som han normalt saxade över med förbundna ögon och en häst under armen, typ. Hur gick det då för den gode Staffan? Han hoppade med axeln förre, eller om det var örsnibben, rakt in i en ribba som låg på 2,16 tre gånger om och sedan var det slut för hans del.

Sammantaget blev det en trevlig kväll på Tingvalla. Roligt att se våra storstjärnor, och Staffan, i aktion. Enda smolket i bägaren är den höjd av egoism som uppvisas genom att slå upp ett paraply på ståplats under devisen ”–Jag skiter i om ingen annan ser bara jag inte blir blöt”. När speakern i högtalaren förmedlade nyheten att det eventuellt kunde bli regn så var en man placerad tre rader framför mej inte sen med att resa upp ett ståtligt regnskydd i storleksordning balkongparasoll.

Med detta snilledrag lyckades han med konststycket att skymma ungefär 70% av sikten för de bakomvarande. Mannens ivriga fäktande med detta potentiella mordvapen bidrog dessutom till att uppmärksamheten på själva tävlingarna fick stå tillbaka till förmån för självbefarelsedriften och vi i mannens omedelbara närhet fick istället lägga fokus på att undvika att få våra ögon utpetade.

När jag kommer till makten ska jag förbjuda paraplyer på ståplats samt hästar på allmän väg.