Svensk Bilprovning- Ekblom 4-0

I förra veckan gjorde jag åter ett besök i Svensk Bilprovnings lokaler. Jag lyckades alltså, efter två mindre vredesutbrott och ett riktigt stort, med prestationen att boka en tid. Inspektionen ägde rum i Hagfors. Dels härstammar bilen därifrån och det är ju som bekant alltid lättare på hemmaplan. Dessutom fanns inga tider i närområdet att tillgå inom överskådlig framtid.

Ni som följt bloggen vet att jag tidigare omnämnt ovan nämnda instans i inte odelat positiva ordalag samt att besöken där oftast sker med vånda och ångest.

Tidigare har jag alltid intagit en ganska defensiv roll i mitt umgänge med bilinspektörer. Jag har framställt mej själv som totalt novis inom allt som har med fordon att göra och totalt underkastat mej besiktningsmännen. Vilka invändningar dom än haft mot mitt fordons beskaffenhet så har jag bemött deras anklagelser med förvåning och gärna kompletterat med några mindre begåvade frågor. Detta har givetvis tjänat syftet att väcka empati för att i slutändan få besiktningsmännen att se genom fingrarna med mindre brister och fel. Jag har blottat strupen och hoppats på benådning. Lite som de instruktioner som gör gällande att man i en sammanstöttning med en björn skall spela död för att minimera riskerna att sluta sina dagar som huvudrätt.

Tyvärr har det fungerat dåligt och jag såg det som nödvändigt att byta taktik. Nu skulle jag skrämma björnen på flykten genom att få honom att inse att han stod inför en övermäktig motståndare. Han var koalaungen, jag var lejonet. Med hakan högt, ryggen rak, bröstet ut och magen in äntrade jag lokalen. Jag fattade inspektörens hand med ett stadigt grepp och gav honom en genomträngande blick. Här skulle införskaffas ett psykologiskt övertag. Jag informerade i förbifarten att orsaken till bilens körförbud var att en hund ägnat sej åt bilbältesförtäring men att jag enkelt och egenhändigt nu hade åtgärdat problemet. Därför var dagens besiktning mest en formalitet som skulle avklaras lite snabbt. Jag kände att jag hade lyckats med min entré, koalan åt ur min hand.

Redan efter några minuter kände jag dock att pendeln svängde något till min nackdel när koalan påpekade att jag saknade hel- och halvljus. Koalan började allt mer likna en svartbjörn. När han sedan öppnade motorhuven och förtjust upptäckte ett råttbo började svartbjörnen gnugga händer och slicka sej om munnen. Även om ”Råttbo i motorhuv” inte är en anmärkning i sej så kunde jag ändå utläsa ur hans ansiktsuttryck att det inte var någon omedelbar fördel som skulle bokföras på mitt tillgodokonto. När sedan bilen hissades upp i luften var metamorfosen total. Mitt framför mej tornade en gigantisk jävla grizzlybjörn upp sej. Innan jag visste ordet av hade han beställt in en flaska rött och lagt en servett i knäet. När jag i spegeln såg en försvarslös hjort insåg jag att loppet var kört. Jag kom, jag sågs, jag åts.

Resultatet blev det sedvanliga, fyra anmärkningar, tack för ditt besök och välkommen åter. Dock senast inom en månad och med tvåhundra riksdaler i din hand.

Svensk Bilprovning- Ekblom 4-0

Snart är jag värd en skylt på väggen. Där skall stå att utläsa följande: Svensk Bilprovning – Presenteras i samarbete med Ekblom.