Brittisk Talang

Har tidigare gjort gällande att jag inte är någon stor vän av konstformen musik. Om detta beror på att jag är född både tondöv och utan taktkänsla, eller om det är en följd av att min uppväxt ägde rum i ett hem där den dominerande genren var dansband, vet jag inte. Förmodligen är det en kombination av medfödda defekter samt skadlig yttre påverkan eftersom jag verkar vara den enda levande person som föredrar tystnaden framför stereon.

Tvärtemot vad många tror så är jag dock ingen nitisk musikhatare. Jag erkänner villigt att även jag någon gång ibland kan ryckas med av denna tonsatta uttrycksform. Nu har jag även för första gången i hela mitt liv blivit hänförd. Nedan följer länken till ett klipp från Storbrittanninens motsvarighet till ”Talang 2007”. Och tro mej, det här är en talang. Jag blev både tårögd och fick gåshud av detta musikframträdande. Märk även väl den från början lätt cyniska juryns reaktion.

Paul Potts sjunger opera i Brittiska Talang

Undrar dock hur hans föräldrar tänkte vid valet av namn. Klippet har dock inget med Kambodjanska diktatorer eller Röda Khmererna att göra. Den här killen är grym på ett helt annat sätt än sin namne.