Storfiskarns semester

Efter att jag i inledningsfasen av min semester varit belamrad med göromål så tog jag och Carrro i helgen vår tillflykt till lugnet och stillheten. Detta genom att besöka min flickväns morföräldrar och deras stuga som är belägen i en av Värmlands nordligare utposter. Där ägnade vi oss åt sådant som man enligt mej ska ägna sej åt på en semester. Det blev fisketurer, Subarusafari och skogsutflykter. Att vi sedan försågs med helpension av våra mycket gästvänliga värdar gjorde inte saken ett dugg sämre.

Helgens höjdpunkt kan ha varit fisketuren. Trots att det var ett par år sedan jag höll i ett kastspö så visade sej storfiskartakterna sitta i. Efter endast fem minuter i den lånade båten lyckades min rorsman (Läs Carro) och jag bärga en brutalt stor gädda.

Tyvärr så lyckas inte kameralinsen förmedla gäddans egentliga storlek. Ni bör även i er bedömning av fiskens omfång ta i beaktning att den på bilden ovan ställs i direkt relation till min enorma kroppshydda och därför inte kan göra sej själv rättvisa. Hursomhelst så gjorde jag bedömningen att det skulle bli alldeles för jobbigt att ro med en så fruktansvärt stor fisk i båten så jag lät den gå. Sedan var det min tur att ro.

En annan av höjdpunkterna var Subarusafarit. Äntligen en miljö där min lånade bil kommer till sin fulla rätt. Det som förloras i yttre skönhet tas igen i framkomlighet och därför lyckades vi utforska platser där ingen levande människa någonsin satt sin fot.

I alla fall var det vad jag trodde innan jag gjorde den fasansfulla upptäckten att vi inte var först. Mitt i den otillgängliga ödemarken stöter vi nämligen ihop med två tyska hårdrockare som är i full färd med att resa ett tält. Jag har inget emot tyska hårdrockare, eller lite kanske, men de passade inte riktigt in i idyllen där den orangea Helly-Hansentröjan dominerar klädmodet och brunbjörnen kan finnas bakom närmsta tall.

Då vi inte lyckades observera någon björn, trots att vi säkerligen befann oss i omedelbar närhet med detta djur ett flertal gånger, så var vi givetvis tvungna att söka spänningen på annat håll.

Enbart skylten vittnar om att vi verkligen såg faran i vitögat för att få njuta av denna storslagna vy.

Sammantaget så var det en mycket lyckad rekreationshelg. Och en sak är säker. Vissa skyltar finns bara i glesbygden: