Skåp och nödraketer

Håller för närvarande på att färdigställa ombyggnationen av min lägenhet. Detta är en procedur som pågått i lite drygt tre år. En av de saker som ingår i slutklämmen är att bygga ett skåp som mikrovågsungnen skall förvaras i. Nu undrar jag om det är det som kallas för mikroskåp?

Jag ber om ursäkt, jag är trött och har druckit en nödraket

Bra och dålig service

Länge har jag trott att höjden av dålig service är de instanser som brukar en dator, som enligt egen utsago förstår talad svenska, som kundtjänst. Mycket vanligt förekommande i de fall Vägverket är inblandade och mycket sällan problemfritt då datorns vokabulär inte är speciellt utvecklad.

Jag börjar tro att jag har haft fel.Personalen på OBS Bergvik kan vara sämre.

Datorn vill hjälpa mej men kan inte, OBS personal kan förmodligen men vill inte. Nu ska jag inte generalisera och dra alla över en kant. Det finns säkert jättetrevlig personal på OBS som inte vill annat än att hjälpa kunder, han/hon har nog bara varit ledig det 20 tal gånger när jag känt att jag fått otillräckligt med hjälp. Allt som oftast står de lite nonchalant lutade mot någon disk och samspråkar i mindre klungor, ibland undrar jag om de är medvetna om att det finns kunder i affären.

För att åskådliggöra problematiken i ovan nämnda fall skall jag återge två händelser som inträffat de senaste dagarna.

Datorn och människan

Tisdag 26/6

I en mycket varm firmabil utan AC färdas en trött och lätt irriterad ventilationsmontör, vi kan kalla honom Ekblom. I en bilkö erinrar han sej att det fordon han skänkts/lånats/ärvt alternativt erhållit för gamla synders skull borde besiktas. Han tar upp sin mobiltelefon och slår numret till svensk bilprovning. En automatisk dataröst svarar och följande dialog utspelas:

Datorn: -Hej och välkommen, vill du boka tid för besiktning, säg ditt registreringsnummer. Vid annat ärende, säg personlig service

Ekblom säger sitt nummer.

Datorn: -Sa du...(Helt fel siffror)?

Ekblom: -Nej

Han försöker tona ner de dialektala influenserna i sitt uttal och upprepar nummren.

Datorn: -Sa du..(datorn lyckas mot förmodan säga rätt nummer)?

Ekblom: -JA

Datorn: -Och nu ditt lösenord vilket utgörs av de fyra sista siffrorna i ägarens personnummer.

Då bilen rent formellt fortfarande ägs av Ekbloms far uppstår en vis förvirring.

Datorn: -Vänligen ange lösenord

Ekblom (lätt irriterad): -Bilen ägs av min far, hur fan ska jag veta hans fyra sista siffror?

Datorn: -Fel lösenord, försök igen

Ekblom (lite mer irriterad än förut): -Dra åt helvete datorjävel

Datorn: -Fel lösenord, försök igen

(klick)

Efter en stunds eftertanke ringer Ekblom återigen upp numret, fortfarande ganska irriterad.

Den här gången säger han ”personlig service”

Datorn: -Du kopplas till en telefonist

Ekblom: -Tack så jävla mycket!

Datorn: -Varsågod! Du är nu placerad i kö och din väntetid beräknas till 30 minuter.

Ekblom ger upp.

Människan och Expiditen

Onsdag den 27 juni

Samme ventilationsmontör har bestämt sej för att göra en ansiktslyftning på sin balkong. Han har begett sej till OBS Bergvik för att inhandla ett golv han spanat in och funnit mycket trivsamt. För att ytterligare pryda sitt verk har han bestämt sej för att även köpa lite blomster. Han beger sej till den lilla bakficka av köpcentret som innehåller plantor avsedda för utomhusbruk. Då han är mycket novis inom området så ser han efter en stunds planlöst irrande ingen annan utväg än att be om hjälp. Vid en informationsdisk för bygg och trädgård finner han inte mindre än tre expediter och en strimma av hopp tänds.

Ekblom: -ursäkta?

Ekblom igen: -Ursäkta mej?

Expediten: -JA?

Ekblom förklarar sitt problem.

Expediten: -Gunilla är därute.

Ekblom: Jag har varit där men det var tomt.

Expediten: -Då har hon nog tagit rast.

Ekblom: -Skulle någon av er kunna hjälpa mej?

Expediten: -Suck, pelargoner är väll fina, ta några såna

Ekblom tröttnar då och tar sitt golv och går. Istället åker han till Blomsterlandet. Knappt inkommen genom dörren kommer en ung trevlig flicka och frågar om han vill ha hjälp. Han förklarar sitt problem och tålmodigt lotsar hon honom genom butiken, berättar om olika växter och femton minuter senare går han glad i hågen ut genom dörren med en vagn full av vackra blommor. Det är service, ett stort tack till tjejen på Blomsterlandet som visade vad service innebär!

Division VII Nordöstra

Vill bara beklaga till alla dom som inte löd min uppmaning att besöka Hedens IP i måndags. Vi gick segrande ur matchen med hela 8-3 och är nu i serieledning, om än med en match mer spelad än de flesta andra lag. På frågan om huruvida jag gjorde mål eller inte så svarar jag att fotboll är en lagsport och att alla inte kan göra mål hela tiden.

Nedan följer en tabell som är mycket munter läsning om man är Hedenspelare eller supporter:

IFK Heden 9 5 2 2 27-20 +7 17

Granbergsdal/Linneb. 8 5 1 2 29-21 +8 16

Alkvetterns IK 2 8 5 1 2 23-17 +6 16

Ulvsby IF 8 5 0 3 21-13 +8 15

Skattkärrs IF 2 9 4 2 3 22-14+8 14

Varnans Vingar IF 8 4 2 2 20-17 +3 14

Nordmarks IF 8 4 0 4 16-19 -3 12

Lesjöfors IF 8 1 2 5 13-22 -9 5

Villastadens IF 2 8 1 1 6 14-22 -8 4

IFK Ölme 2 8 1 1 6 11-31 -20 4

Musik i luren

Många äro de tingestar som kan locka mitt vredesmod till dess yttersta spets. En av dessa tingestar är det fenomen som på senare tid börjat smyga sej in i var mans mobiltelefon. I väntan på att den person man söker skall bemöda sej med att lyfta luren så tvingas man lyssna på en låt. Jag vill inte höra någon låt, jag vill höra ett klassiskt jävla tut.

Om låten är dålig, vilket den oftast är, tvingas jag sitta där som ett fån ända tills människan i fråga lyfter luren, alternativt ett mobilsvar går igång. Jag kan då ha ägnat en minut av mitt liv åt att lyssna på en låt jag tycker är kass.

Denna modernisering kan även bidraga till att genanta situationer uppstår i det fall låthelvetet dessutom är trallvänligt. Då sitter man där som en idiot och hummar lite förstrött och vips så får någon för sej att svara. Det är då inte så lätt att helt abrupt avbryta sitt hummande och försöka fokusera på det ärende samtalet egentligen gällde. Man har alltså inlett konversationen med ett ”humm”. Vad ger det för intryck?

Förbjud detta ofog omedelbums!

Division VII Nordöstra

Har tidigare här på bloggen valt att inte fördjupa mej speciellt mycket i mitt fotbollslag IFK Hedens framfart i division VII Nordöstra. Med endast en omgång kvar att spela innan sommaruppehållet så måste jag dock ta tillfället i akt att belysa vårens prestationer en smula och samtidigt blåsa lite i mitt eget horn. Heden har imorgon en teoretisk chans att gå till sommaruppehåll som serieledare, något som inte har hänt på mycket länge. Om man sedan nagelfar statistiken så kan man se att undertecknad har gjort fler mål än han har ådragit sej gula kort, något som aldrig har hänt.

Om ni vill se sambafotboll av bästa division VII klass så råder jag er därför att göra ett besök på Hedens IP i morgon kväll (måndag den 25 Juni) och hjälpa till att stötta de blåklädda Hedenlirarna till seger mot Ölme 2. Kanske är det de blivande serieledarna ni får se trilla boll.

Midsommar skall firas utomhus

Fredagens kombinerade midsommarfest/ 30års kalas blev, som det brukar bli i vårt kompisgäng, en manifestation i hur kalas skall bedrivas. Då traditionen obönhörligen kräver att denna högtid skall firas utomhus gjordes givetvis så. Att varken väder eller temperaturer var på arrangörens sida åtgärdades handlingskraftigt med ett 60 kvadratmeter stort tält monterat på en stabil stålrörskonstruktion. Att tältet dessutom innehöll en till glödgning upphettad kamin försämrade inte tillståndet. I övrigt fanns alla ingredienser man kan tänka sej för en lyckad fest så som god mat, stora kvantiteter rusdryck och allsång. Det rycktas även att kvällen/morgonen avslutades med dans men då hade vän av ordning, läs undertecknad, retirerat till sovsäckens värmande dun.

Utlovade tidigare i veckan att lite forskning beträffande bakfyllemedlet Revigör skulle bedrivas. Denna studie gick om intet av flera anledningar varav den mest betydande var hur själva doseringen skulle ske. En tablett skulle förtäras innan alkoholkonsumtionens begynnelse, en vid sänggående och en när man vaknar. Efter 23 års samlad livserfarenhet och en lika stor portion självkännedom insåg jag att tablett 2 med största sannolikhet skulle gå om intet och beslöt mej därför för att lägga ner forskningsprojektet, något jag ångrat djupt sedan lördag förmiddag och ända fram till skrivande stund.

Tack hemmansägare Johansson för ett mycket trevligt kalas. Bilderna jag såg förrut vittnar om att vi hade väldigt kul.

Att fatta beslut

Varje dag ställs vi människor inför situationer där vi måste fatta ett beslut. Det kan vara allt från de mest banala saker som vilket pålägg man ska ha på sin frukostmacka eller om man ska cykla eller köra bil till jobbet. I vissa fall är besluten av betydligt större dignitet som kan påverka oss en lång tid framöver, eventuellt hela vårt liv i de fall frågorna gäller bostadsköp, yrkesval, hustruanskaffning och så vidare. Oavsett vilken betydelsegrad frågorna har så kan det ibland vara mycket svårt att bestämma sej för vad man verkligen vill.

Idag tillexempel hade jag två alternativ beträffande vad jag skulle spendera resterande del av dagen med efter avslutat dagsverke. De aktiviteter som fanns att välja mellan var Speedway och lägenhetsstädning. Efter en stunds övervägande fastnade jag för det förstnämnda och äntrade hojen med destination Hagfors och Tallhults motorstadion. Där vankades det för dagen elitseriematch mellan Kaparna och Masarna. Med förare av internationell toppklass på plats fick jag från en soldränkt läktare bevittna Speedway när den är som bäst. Kaparna stod emot förvånansvärt bra och matchen avgjordes inte förrän i sista heatet då Masarna slutligen kunde bärga segern, kraftfullt anförda av en av mina favoritförare, Antonio Lindbäck.

Dessvärre är lägenheten fortfarande ostädad men jag efterlevde i alla fall den devis som jag under min tid som produktionsledare lärde mej att eftersträva: Bättre att fatta ett dåligt beslut än inget alls!

Midsommar

På fredag är det midsommarafton och jag längtar redan nu. Jag gillar verkligen midsommar, man får vara utomhus, äta jordgubbar, bygga tält, bada samt dricka stora mängder alkohol. Skulle man sedan, av trötthet, råka falla i sömn i naturen så är risken att drabbas av någon allvarlig farsot så som lunginflammation i det närmaste obefintlig, tillskillnad om det samma skulle ske på till exempel nyår.

Som traditionen bjuder så kommer vi även i år att fira denna högtid hos hemmansägare Johansson.I år skiljer sej dock firandet något mot tidigare år eftersom hemmansägare Johansson i dagarna uppnår den aktningsvärda åldern av 30. Då Johansson är en rationellt tänkande människa kommer därför fredagens festligheter att bli ett så kallat kombinationskalas, trettioårskalas samt midsommarfirande i ett. Det är med skräckblandad förtjusning jag blickar fram emot detta event. Jag är säker på att det kommer bli mycket trevligt, det brukar det bli. Jag är även säker på att jag kommer bli riktigt full, det brukar jag bli. Jag är också säker på att jag kommer att må riktigt dåligt på lördag, det brukar jag göra.

När vi nu dessutom celebrerar två händelser är risken att konsumtionen av alkoholhaltiga drycker blir något rikare än vanligt och det bådar inte gott. Därför ser jag detta som ett ypperligt tillfälle att bedriva lite forskningsverksamhet. Jag har via radioreklam hört talas om ett preparat vid namn Revigör som enligt sägnen skall motverka bakfylla, eller om ni hellre vill, gästabudströtthet. Av hävd är jag egentligen emot dylika ”mediciner”, har man varit full så ska det kännas. Samtidigt så är jag lite nyfiken på om det verkligen fungerar. Således kommer därför all alkohol som förtärs under fredagen att sväljas av vetenskapliga och konsumentrådgivningsmässiga skäl. Givetvis kommer jag inte att framföra några som helst motorfordon under lördagen oavsett hur bra jag mår och lika givet kommer jag här på bloggen att redogöra för hur medlet verkade.

Undrar om det finns något slags stipendie man kan söka för att finansiera vetenskapliga studier av denna sort?

Kajan Stellan

För er som undrar hur det gick för den kaja (Corvus monedula) som bosatte sej på min balkong förra veckan så måste jag tyvärr meddela att han inte längre finns med oss. När jag på onsdagens morgon skulle gå ut och erbjuda honom frukost fann jag honom död i en av de skor som temporärförvarades på balkongen. Förmodligen har han flugit in i mitt fönster och avlidit i sviterna efter den smäll som uppstått. Då balkongen inte längre utgör boställe åt oskyldiga små djurbarn har jag nu inga som helst själ till att inte röja upp min fyra kvadratmeter stora rastgård. Då balkongen i nuläget ter sej ganska torftig mottages tacksamt tips om vad som kan göras för att piffa upp den lite. Vad bör man ha på golvet? Vilka blommor är lämpliga och så vidare.

Tack på förhand!

Det är inte roligt jämt

Då var det söndagskväll igen och vemodet lyser igenom. Söndagskvällar är förmodligen veckans värsta tidpunkt om man bortser från måndagsmorgon. Nu är ju inte tisdag heller så jävla rolig men söndag är ändå värst, speciellt en regnig söndag. Sitter i mitt gryt och är missnöjd med att jag inte hann göra allt jag hade ålagt mej själv inför helgen. Balkongen är fortfarande ostädad, bilen är inte sanerad, mössen gråter i skafferiet, dammråttorna har förvandlats till flockdjur och i kylen står en möglig ost i stridsklar karateställning och skriker HAAIIIA så fort jag öppnar dörren. Förstår inte vem som stökar ned i min lägenhet när jag är borta. Måste nog ta upp det här med min vän ”Pinnen” som är den man jag utsett till att förvara min reservnyckel.

Precis i detta nu blev jag uppringd av en telefonförsäljare som berättade att han skulle sänka kostnaden på min telefonräkning med ca 300 kronor i månaden. När jag berättade att jag hade utgående samtal för 20 kronor förra månaden så la han på. Detta var bara en parantes.

Har ju tidigare berättat om min passion för motorcykelåkning men ska villigt erkänna att det inte är lika roligt varje gång. Igår lämnade jag staden i strålande solsken och begav mej rakt ut i den vildvuxna bushen, so far so good. När jag däremot vaknade 13 mil hemifrån, packade ihop sovsäcken för återresa och efter endast en avverkad mil möttes av hällregn är inte ens det speciellt kul. Här måste jag faktiskt berömma mitt Gore Tex ställ som höll mej i det närmaste snustorr hela vägen hem, värre var det med packningen…

Som jag tidigare nämnt så är inte en crosshjälm att rekommendera vid nederbörd. Regndroppar som träffar näsan i lite högre hastighet än 50 km/h gör ont, riktigt ont. Tyvärr så får integralhjälmar mej att känna mej som en guldfisk.

Mycket gnäll nu.

Staden har invaderats

Idag invaderades stadens gator och torg av ungdomar i vita klänningar eller mörka kostymer. Vackra och blänkande fordon med björkris och ballonger glider i sakta mak över vägarna flankerade av vinkande och fotograferande människor. Det har alltså blivit dags för studentfirande.

Jag minns min egen student, eller i alla fall delar av den. Med vit mössa på huvudet, och ett betyg med alldeles för få bokstäver på i handen så stormade man ut i friheten. Full av förhoppningar och nyfikenhet rusade man ut mot det som skulle bli livet. Det var dags att upptäcka verkligheten.

Det var verkligen kul på den tiden. Förväntningarna när man med förhoppning om en spännande dag kastade sej ur sängen med hopp och obesvarade frågor. På den tiden var frågorna av en annan karaktär än när man jämfört med idag då man halvt medvetslös ,och stel i kropp och leder, rullar ur sängen med bister min och tänker: Undrar vad som kommer att gå åt helvete idag?

Det gåtfulla folket

Gårdagens högtidliga infallelse av extremt vanlig onsdag celebrerade jag mol allena i sadeln på min hoj. De hotfulla moln som tornade upp sej i horisonten tog jag ingen notis till när jag startade min färd i nordlig riktning. När regndropparna redan i Hynboholm aggressivt började anfalla mina blottade kindben, en av nackdelarna med crosshjälm, började jag tvivla på klokheten i beslutet att strunta i molnen. Regnvädret var dock ytterst lokalt och ju längre norrut i värmland jag kom, desto finare blev vädret.

Efter att ha passerat metropoler såsom Forshaga, Munkfors, Sunemo och Hagfors begav jag mej 3 mil rakt ut skogen i gassande solsken. Om världen hade innehaft en ände så hade den legat här och för säkerhets skull slog jag av lite på farten för att inte riskera att ramla över kanten.

Efter en stunds grussprutande på dessa ensliga vägar i Hagforstrakten så uppenbarade sej plötsligt en liten by. Där bedrevs någon slags kolloverksamhet där 30 glada barn skulle få lära sej att köra cross. Knappt hade jag fått av mej hjälmen innan en hel flock med ungar i åldern 10-14 omringat mitt ekipage och utan pardon överste mej med interpellationer. Vad heter du? Hur fort går din motorcykel? Vad är det för märke? Kan du köra på bakhjulet? Vad kostade din motorcykel?

Jag svarade tålmodigt på alla frågor utom en och alla som ville fick provsitta. Den fråga jag ej besvarade var den om vad min motorcykel kostat. Istället för att svara direkt så log jag pillemariskt och bad barnet ifråga att gissa. Han gissade på 500 000 kronor och blev därigenom direkt mitt favoritbarn.

Då ansluter plötsligt ytterligare ett barn som med stora ögon iaktar mej en stund innan han ställer frågan ”Vems pappa är du?”

Han blev inte mitt favoritbarn.

Jag upphör aldrig att imponeras av barn i den åldern. Jag önskar att jag hade hälften av deras nyfikenhet på allt här i livet och en fjärdedel av deras vilja att ta reda på saker och ting. Att rädslan för att ställa dumma frågor inte existerar är även det en sak jag uppskattar med människovalparna.

När jag senare inledde min reträtt mot Karlstad så var det med ett leende samtidigt som jag vid ankomsten till solstaden konstaterade att den lilla turen hade förvandlats till en långtur då inte mindre än 24 mil tillryggalagts under onsdagskvällen.

Speedwayens baksida

Återigen har bloggen drabbats av en längre tids inaktivitet. Detta beror till viss del på att den rådande väderleken inbjudit till andra aktiviteter än tangentbordspickande samt att det har varit lite körigt ett tag. Jag erinrar mej ett citat från någon film där en kille upprepade gånger utbrister ”de ä mycke nu”, en fras jag själv upprepat tämligen frekvent den senaste tiden. Minns inte vilken film det är hämtat ifrån men om någon kommer på så får ni gärna delge mej informationen.

Efter den prologen tänkte jag ägna några rader åt den djupt tragiska speedwayolyckan som inträffade i torsdags och jag kan inte annat än djupt beklaga Kenny Jonssons bortgång. Det som inte får hända hände.

Efter detta har debatten om sporten gått varm i många media och runt många matsalsbord och jag har även hört flera utrycka sin vilja för att förbjuda sporten.

För det första borde nu i alla fall resonemanget kring luftstaketens varande eller icke varande ha avgjorts. Givetvis skall dessa staket införas på samtliga banor där tävlingar i någon av de två högsta serierna körs. Dessutom borde man kanske kasta ett öga mot roadracingen och deras avåkningszoner som förmodligen skulle spara många brutna ben och armar och eventuellt även förskona oss mot sådana här tragiska händelser.

Speedway är farligt, precis som sprit, tobak, fotboll, rodel, Iron man, Vasaloppet och de flesta aktiviteter man kan komma på.

Att sedan förbjuda sporten är givetvis inget alternativ. De här killarna älskar det de gör och är fullt medvetna om riskerna, även om dessa risker givetvis skall minimeras med hjälp av förbundet. Förmodligen ville fotbollens värsta belackare lägga ner denna idrottsform när en polis avled i samband med supporterbråken på korsika. Givetvis är detta mycket tragiska händelser där alla måste göra allt som står i deras makt för att motverka sådant. Men ett förbud? Nej och åter nej.

Stellan

Tänkte bara plita ner ett par kråkfötter och berätta att Stellans utveckling mot fullfjädrad fågel går med en flygande fart. Han har nu insett det fina i fågelsången beträffande användandet av skor.

Imorgon skall jag dock göra slag i saken och berätta för Stellan om olämpligheten i att han har bosatt sej på min balkong. Jag ska berätta för honom att han måste flyga ut och se världen, skaffa sej ett eget rede och träffa någon söt fågelflicka. Att livet är mer än ett par uttjänta Nikeskor. Om han ändå fattar beslutet att han vill bo kvar hos mej så måste givetvis en rimlig hyra diskuteras och om vi kan komma överens skall inte jag vara sen att sätta min kråka på kontraktet.

Bara inte hans mamma lägger sej i, hon får pippi när jag pratar med Stellan. Med dessa bevingade ord väljer jag att avsluta för dagen då det börjar bli dags att ruva lite på dunkudden.

En ny kompis

I en plötslig ingivelse fattade jag idag beslutet att vårstäda min balkong. När jag påbörjat detta göromål insåg jag till min stora förvåning att jag har fått en kompis.

Så här ser han ut och han verkar bo på min balkong. Jag förstod inte riktigt vad han sa men jag tror att han heter Stellan och han verkar snäll.

Däremot uttryckte Stellans mamma sitt tydliga missnöje med projekt balkongstädning och efter en stunds diskussion så uppfattade jag stämningen som hotfull. Då jag inte kunde garantera min egen eller Stellans säkerhet så beslutade jag att avbryta det jag påbörjat. Beslut om vilka åtgärder som skall vidtas fattas på fredag

Än finns det hopp

Äntligen har sommaren gjort sin storstilade entré. Med varmt och vackert väder har den lyckats skrämma de trotsiga och ständigt vattenläckande molnen på flykten. Den sorts klimat som för närvarande råder inbjuder givetvis till motorcykelåkning. Således har också större delen av helgen tillbringats i sadeln på min encylindriga grussprutarmaskin. Varje avkrok i trakten kring Väse där avsaknaden av asfalt gör sej påmind har utforskats grundligt vilket inte minst visar sej i form av att min motorcykel numer mest liknar en klump av lera.

I lördags tog jag dock en paus från hojåkandet då det vankades fotboll på yttersta toppnivå i H:s soffa. Även min tvåhjulige vän fick följa med då denne blivit lovad att få härbärgera i H:s garage under de mörka timmar då dess husse skulle förse sej med pilsner och fotboll. Väl framkommen så frågade H om jag inte hade någon registreringsskylt och efter en snabb okulär besiktning kunde det bekräftas att så var fallet. Den hade helt sonika tappats, förmodligen i något djupt och otillgänglig träsk. Ingen stor förlust då cykeln fungerar lika bra ändå tänkte jag lugnt. Jag erinrade mej senare någon text i trafikförordningen och insåg att vissa av staten utsända myndighetsutövare, ofta iklädda blå uniform, kunde ha en åsikt om avsaknaden av detta identifikationsföremål och i värsta fall ålägga mej ett vite som straff för min olydnad. Jag ställde därför in mej på att få brevväxla lite med vägverket men släppte dessa tankegångar när alkoholens dimmor börjat sänka sej över H:s lägenhet.

Vi förflyttar oss nu raskt och osammanhängande fram till i söndags morse. Döm om min förvåning när hemtelefonens burdusa läte i den arla morgonstund abrupt avbröt min återhämtning efter den föregående kvällens bravader. Att jag blev förvånad beror dels på att min hemtelefon sällan ringer en söndagsmorgon, dels på att den sällan ringer överhuvudtaget. Med något nedsatt finmotoriksförmåga och whiskeyhes röst lyckades jag slutligen svara. När min trötta hjärna lyckats sortera den information som delgavs mej förvandlades den något trötta och hängiga sinnesstämning till euforisk lycka.

Någon hade hittat min registreringsskylt och dessutom lagt ner det arbete som ändå krävs för att återfinna dess rättmätiga ägare. Lyckokänslan som uppstod berodde dock inte på att skylten var mej oändligt kär utan snarare på det faktum att det finns så godhjärtade medmänniskor. Jag är rädd för att jag, fram tills i söndags morse, inte alls hade handlat så samma sätt. Jag hade nog tyvärr låtit skylten ligga kvar. Hädanefter kommer jag dock att agera annorlunda. Som ni säkert förstått så tillhör inte jag den skara som sållar mej till de som kallas troende men jag kan ändå inte låta bli att citera bibelns gyllene regel: ”Vad ni vill att människorna skall göra för er skall ni ock göra för dem”.

P.S Givetvis fick motorcykeln stå stilla tills jag åter var vid mina sinnens fulla bruk och lika givet erhöll min välgörare en hittelön.

Fotboll och dårskap

Det här skulle egentligen ha varit ett inlägg om fotboll. Ett inlägg om hur jag en soldränkt junikväll i H:s soffa fick bevittna en mycket spännande match i detta ädla spel. Så blev det inte. Ett knytnävsslag i en mage och ett överfall på domaren av en hålögd man i dansk tröja blev en råsop i ansiktet på alla oss som älskar fotboll. Det ryktas att Sverige skall tilldömas segern även om ett officiellt beslut ännu inte fattats. Bra för Sveriges chanser att nå EM men skit för sporten.

Idrott skall avgöras på de planer som finns avsedda för ändamålet och resultat skall inte skrivas av övergödda män med hårt knutna slipsar i ett sammanträdesrum. Inte heller ska dårar med tom blick och liten hjärna få påverka matchers utgång.

Nu vet jag att det förmodligen är en alldeles för svår apparat att få till stånd men jag skulle vilja se att matchen spelas klart. Vilka signaler sänder det annars? Attackera domaren om du hejar på bortalaget och segern är klar?

Samtidigt så måste ju givetvis säkerheten ifrågasättas å det gruvligaste, inte bara på Parken. Alla minns väll vad som hände på Råsunda då ett flertal åskådare tog sej hela vägen fram till Ronaldinho under Brasiliens besök i Stockholm. Igår verkade samtliga vakter befinna sej i Pölseboden och inte ens en dåre fick dom att slita sej från vad de nu gjorde utan publiken kunde likt lämlar i ett lämeltåg fortsätta att invadera planen. Jag bävar för den dag då någon vettvilling medför ett vasst föremål in på planen.