Speedwayens baksida

Återigen har bloggen drabbats av en längre tids inaktivitet. Detta beror till viss del på att den rådande väderleken inbjudit till andra aktiviteter än tangentbordspickande samt att det har varit lite körigt ett tag. Jag erinrar mej ett citat från någon film där en kille upprepade gånger utbrister ”de ä mycke nu”, en fras jag själv upprepat tämligen frekvent den senaste tiden. Minns inte vilken film det är hämtat ifrån men om någon kommer på så får ni gärna delge mej informationen.

Efter den prologen tänkte jag ägna några rader åt den djupt tragiska speedwayolyckan som inträffade i torsdags och jag kan inte annat än djupt beklaga Kenny Jonssons bortgång. Det som inte får hända hände.

Efter detta har debatten om sporten gått varm i många media och runt många matsalsbord och jag har även hört flera utrycka sin vilja för att förbjuda sporten.

För det första borde nu i alla fall resonemanget kring luftstaketens varande eller icke varande ha avgjorts. Givetvis skall dessa staket införas på samtliga banor där tävlingar i någon av de två högsta serierna körs. Dessutom borde man kanske kasta ett öga mot roadracingen och deras avåkningszoner som förmodligen skulle spara många brutna ben och armar och eventuellt även förskona oss mot sådana här tragiska händelser.

Speedway är farligt, precis som sprit, tobak, fotboll, rodel, Iron man, Vasaloppet och de flesta aktiviteter man kan komma på.

Att sedan förbjuda sporten är givetvis inget alternativ. De här killarna älskar det de gör och är fullt medvetna om riskerna, även om dessa risker givetvis skall minimeras med hjälp av förbundet. Förmodligen ville fotbollens värsta belackare lägga ner denna idrottsform när en polis avled i samband med supporterbråken på korsika. Givetvis är detta mycket tragiska händelser där alla måste göra allt som står i deras makt för att motverka sådant. Men ett förbud? Nej och åter nej.