Fiskelycka

I lördags fick jag det oemotståndliga erbjudandet att följa med min gode vän Fornes ut på Vänern för att fiska. Jag tackade givetvis ja och det var med spänd förväntan jag gav mig ut till sjös då Fornes är en riktigt storfiskare och hade lovat att lära mig allt han kan.


Vänern låg kavlugn när vi entrade flytetyget som skulle föra ut oss på böljorna de blå. Att det var en erfaren kapten som styrde skutan vittnade om inte annat den ansenliga mängd med spön och monsterwobblers som skulle användas under dagens fisketur. Ordet fisketur är förresten en avdramatisering, storleken på de lockbeten som skulle användas översteg med råge mina största fångster så vi bör kanske snarare benämna det som hajjakt.

Trots att Fornes spelade ut sitt fulla register vad beträffar den ädla konsten att lura havets invånare så blev de första timmarna händelselösa. Men vad gör det när solen värmer och vattenytan ligger likt en spegel under båtens golv. Egentligen heter det durk eftersom man på sjön byter ut alla utryck för att göra kommunikationen så obegripbar som möjligt. Helt plötsligt är höger och vänster förbytta mot babord och styrbord och snett framåt heter kranbalksvis om tvärs och så vidare, men det är mer en parantes i sammanhanget.Helt plötsligt inträffar en rad händelser som slutligen skulle få en mycket oväntad utgång. Det börjar med att vi får napp på ett av våra spön. Då Fornes var den rättmätiga ägaren till spöt tarvades ett platsbyte i båten. Fornes rör sig mot fören, jag mot aktern (det är fram och bak på båtspråk). Samtidig som jag sätter mig för att styra tar min kompanjon ett kliv åt sidan, som om det inte vore nog träffas vi i samma ögonblick av en svalvåg vars dignitet är av sådan rang att den borde ha försigåtts av en tsunamivarning.

Kombinationen av ovanstående händelser gör att båten vippar till ganska kraftigt, kapten Fornes kommer ur balans och resultatet ser ni nedan.

Att Fornes blev ganska blöt var en sak, att han i det saltomortalinspirerade bakåtdyket dessutom slet med sig spöhållaren med fem fiskespön en annan.

Det mest oförglömliga med hela incidententen är dock när han får upp armarna på relingen (båtens kanter heter tydligen så), där det i den ena armen sitter en 25 cm lång wobbler, frustar ur sig uppskattningsvis 2 liter vatten ur de anatomiska håligheter som ryms i ett ansikte och utstöter som första replik med huvudet ovan vattenyttan:

-Frust, Claes, Claes Ohlson, Jag måste till Claes Ohlson. Spöhållaren sjönk!

Vi lyckades bärga merparten av utrustningen som Fornes drog med sig i fallet, dock vilar spöhållaren tryggt på sju meters djup. Den behöver dock inte känna sig ensam då den har ett fiskespö som sällskap, tyvärr mitt...

Som tur var för Fornes överlevnad och vidare fortplantningsförmåga fanns en del olika reservplagg ombord (det betyder på båten).

Resultatet av det ser ni nedan.

Vad jag gjorde resten av dagen? Jag skrattade.