Ett tvättäkta blåbär i Kalmar

Imorgon är det lördag. En detaljstudie av almanackan förkunnar att det då endast är två veckor kvar tills det är dags att besöka Kalmar för lite bad, lite cykel och lite löpning. Eller rättare sagt: Ganska mycket bad, ganska mycket cykel och ganska mycket löpning.

Mentalt har jag redan gjort loppet i huvudet många gånger och tror mig ha en ganska klar bild över hur det kommer att se ut.

Jag kommer förmodligen, och det här är ingen överdrift, vara den sista som kliver upp ur vattnet efter simningen. Funktionärerna kommer skaka på huvudet och om någon publik fortfarande dröjer sig kvar så kommer de undra vad jag gör där överhuvudtaget.
Vi springer i vattnet klockan 07.00 och förhoppningen är att sitta på cykeln klockan 09.00.

Cyklingen är lite diffus att spekulera kring då jag inte känner till kuperingsgraden på banan men den ska tydligen vara ganska flack. Yttre omständigheter såsom vind, punktering och igelkottar kan också spela in på tempot. Jag ska försöka att cykla i 6,5 timme. Fortare än så kan vara förödande inför det stundande marathonloppet som avslutar övningen. Då finns ändå en timmes marginal till maxtiden då cykelmomentet måste vara avslutat senast 16.30, annars plockas man av banan.

Sen är det dags att börja springa. Det är nu det kan börja hända märkliga saker i kroppen och det gäller att vara väldigt ödmjuk i det här läget. Målsättningen är att klara löpningen på 4 timmar men efter att ha varit igång i 8,5 timmar så får jag nog inte många mil gratis. Det kommer förmodligen börja göra ont redan efter 14 kilometer så det gäller att inte börja känna efter för tidigt.

Jag får dock inte glömma att jag i de här sammanhangen är ett tvättäkta blåbär, en rookie, en nybörjare och om jag klarar ovanstående tider så anser jag att det är med beröm godkänt. Det kan faktiskt bli så att jag springer in i en vägg tjock som kinesiska muren, klappar ihop totalt och får släpa mig i mål med tänderna på 14 timmar och 59 minuter. Maxtiden är 15 timmar, då monterar de ner målställningen, går det långsammare än så är det bara att åka hem och börja träna.

Efter genomfört (förhoppningsvis) lopp väntar nästa, och kanske den största, utmaningen redan dagen efter. Att försöka köra bil hem utan att få kramp...