Dumt, jättedumt...

Ibland blir det inte riktigt rätt.
Det händer titt som tätt att jag misslyckas med saker.
Jag tycker det är viktigt att delge mina medmänniskor om när saker inte går som planerat så att andra kan lära av mina misstag.

Ibland uppstår också tillbud, med det avses att det var rikigt nära att gå käpprakt åt helvete men att det löste sig. Det är av tillbuden man kan lära sig allra mest.

Förra veckan uppstod ett sådant tillbud i samband med att min kalsongblå tjänstesaab skulle få en dieselpåfyllning.

Dagen till ära var jag som vanligt lite försenad när lampan som har till livsuppgift att varsla om låg bränslenivå inte längre gick att ignorera. Enligt färddatorn skulle jag ta mig fem mil på det kvarvarande tankinnehållet. Då jag hade tio mil till mitt mål med resan insåg jag trots min ringa skolning att det inte skulle räcka.

Som en oas i en torftig öken tornade då en mack upp sig i horisonten. Efter en snabb manöver stod jag för att med växande irritation betrakta hur långsamt pumpen arbetade i sina ansträngningar att förse min bil med energi. Strax innan tankningen är till ända ringer min telefon och jag svarar. Pumpens räkneverk stannar varpå jag betraktar tankningen som slutförd, sätter mig i bilen med telefonen i örat och börjar så sakteliga att rulla framåt.

Plötsligt drabbas jag av insikten att något inte står rätt till, att jag glömt något väsentligt göromål.
Jag insåg att en av sakerna jag åsidosatt var att erlägga betalning. Än mer prekärt var det faktum att slangen fortfarande var ansluten till bilen, en snabb blick över axeln räckte för att konstatera att slangen började se väldigt lång och väldigt tärd ut. Som tur var hann jag stanna innan bristningsgränsen överskreds men med tanke på hur fiolsträngslik slangen var i just det ögonblicket så kan marginalerna till en veritabel katastrof inte ha varit stora.

Det var en ödmjuk Ekblom som med blicken i marken och ena foten blygt skrapandes i klinkersgolvet med ostadig röst framförde meningen "Diesel på trean" till damen i kassan. Jag vet inte om hon uppfattat vad som minuter tidigare varit nära att ske men om hon gjort det dolde hon det på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Kan tänka mig att jag hade fått utstå en hel del lustifikationer från mina kollegor om jag hade parkerat utanför kontoret med tre meter slang hängandes ut ur sidan på bilen.

Hade kanske också haft en del att förklara för rättsväsendet på temat stöld och allmänfarlig ödeläggelse.