1000 glas, anatomiska håligheter och Vuvuzelor

Oavsett hur idrottsintresserad man är tror jag knappast någon kan ha undgått att den hårda vägen få erfara vad en Vuvuzela är. Om det mot förmodan gått någon förbi skall jag här verka lite i fortbildande syfte och delge er möjligheten till lite personlig förkovran: Vuvuzelan är en slags trumpet, möjligtvis i det ädla materialet plast, som med stor iver och entusiasm trakteras flitigt på VM-arenorna i Sydafrika. Till vissas glädje och till andras stora förtret.
Hur det upplevs bland spelarna är jag osäker på och jag har heller ingen egen erfarenhet i ärendet då fenomenet ännu inte är speciellt utbrett i de värmländska gärdsgårdsserierna.

Åsikterna angående trivselfaktorn i det mistlursliknande brölet går vida isär bland TV-tittarna. Jag har hört de som tycker att de är ett piggt och stämningshöjande inslag. Jag har också hört folk utrycka sig i ganska hårda ordalag att de anser att varje Vuvuzelaägare borde stoppa upp instrumentet i lämplig anatomisk hålighet där solen sällan, eller nästan aldrig, lyser och där låta den förbli.

Själv blev jag idag lite sugen på att köpa en egen Vuvuzela när jag via en artikel i Aftonbladet hittade ett företag som saluför produkten. Jag vill här förtydliga att det tänkta användningsområdet är att tuta lite i den med ojämna mellanrum och inte det andra tillämpningsalternativet som presenterades i stycket ovan för det tycker jag låter obekvämt.

Skulle vara lite kul att ha en hängandes på kontoret som jag i den arla gryningen kunde blåsa till revelj i. Jag skulle också på rent okynne kunna tuta lite i händelse av att jag skulle få tråkigt men med tanke på att jag är lika musikalisk som en cirkelsåg bör jag kanske låta bli. Risken är överhängande att mina kollegor tillslut skulle attackera mig med hålslagare, häftapparater, tipex och andra kontorsattribut som med fantasi kan användas som tillhyggen.

***
Förövrigt låg idag bordsplaceringen till Daniel och Victorias bröllop som förstanyhet på tidigare nämnda kvällstidnings webbplats. Jag undrar om det finns något i hela världen som jag bryr mig mindre om än vilka som sitter var och varför de gör det. Jag är fortfarande irriterad över att folket, alltså till viss del jag, skänkt 1000 glas till brudparet för ett styckpris av 400 kronor.
För det första: Vad ska de med så jäkla många glas till?
För det andra: Jag tror det hade varit monetärt fördelaktigt att införskaffa glasen på IKEA istället.
Dessutom är jag sur och tar det som en personlig förolämpning mot min fantasi och smak att jag inte rådfrågades när presenten skulle införskaffas.
Överväger att med hjälp av förra årets inkomstdeklaration och diverse matematiska formler ägna kvällen åt att räkna ut hur mycket av min surt taxerade förvärvsinkomst som gått till gåvan, be dem stryka mitt namn från kortet som jag antar medföljde och kräva slantarna tillbaka.
Då kan jag köpa en Vuvuzela för pengarna istället.