Ekorrhjul och Göteborgsvarv

Har i kommentatorsfältet på föregående inlägg med all rätta fått mottaga viss kritik på grund av den låga uppdateringsfrekvensen.

Nu kanske ni tror att detta beror på att mitt liv för närvarande är oerhört händelsefattigt och att vardagens små händelser varken överraskat eller inspirerat mig. Men jag kan säga att om ni hänger er åt sådana teorier, ja, då har ni helt rätt.

Senaste veckan har bestått av kronisk rundgång i det Ekblomska ekorrhjulet och prioriteringen har legat på de basala överlevnadsgöromålen såsom att jobba, äta, träna och sova. Enkelt, opretantiöst och lika spännande som en bondeöppning i ett schackparti mellan två sovande sköldpaddor. Nu är inte min mening att gnälla om någon tolkade föregående mening i den riktningen, faktum är att jag finner situationen tämligen förnöjsam även om det givetvis finns stor utveccklingspotential inom vissa områden.

Totalt händelsefattigt har det dock inte varit då den första av sommarens sex inplanerade kraftmätningar ägde rum i lördags, nämligen Göteborgsvarvet.
Eftersom jag aldrig sprungit varvet, som mäter 2,1 mil och 97,5 meter och därmed utgör ett halvmarathon, placerades jag i startled 18 av 20. Utan att raljera för mycket kan jag med hedern i behåll hävda att jag har kapacitet att stå åtminstonde några led längre fram. Innan loppet närde jag en vag förhoppning om att komma under 1.40, något som av mitt mer rutinerade resesällskap mottogs med munterhet, en klapp på huvudet och upplysningen "-Det kan du glömma grabben, det är omöjligt från startled 18".

Det visade sig att det inte var omöjligt och när jag skar mållinjen stannade klockan på 1.36.39, en tid som jag är nöjd med och som placerade mig på 1616 plats av de dryga 55 000 startande.
En bra start på året, härnäst väntar en cykeltävling på 15 mil här på hemmaplan. Där kommer varken tiden eller placeringen att bli lika framskjuten och frågan är om det ens blir speciellt kul.