Veckans kompis

För någon månad sedan utsåg jag min gode vän och tillika vallavirtuosen Pärson till veckans kompis.
Den här veckan går den åtråvärda och högt eftertraktade titeln till Ingenjören, trots att de flesta av våra möten mynnar ut i smärta och bedrövelse.

Ingenjören är som hans pseudonym antyder en högt skolad man. Hans samling högskolepoäng är av sådana digra kvantiteter att jag med min ringa bildning icke bör göra mig besvär att ens försöka kalkylera dem. Förutom att han är väldigt intelligent så är han också mycket smart och begåvad.
Han besitter också många andra fördelaktiga egenskaper som jag säkert kommer på om jag får bedriva tankeverksamhet en stund...

Jo, han är väldigt omtänksam.
Om någon i hans vänkrets, exempelvis undertecknad, skulle råka bli av med sitt körkort så agerar han raskt barmhärtig samarit och lånar ut sin cykel, inte kräver han stora gentjänster heller, det räcker med att man ställer upp som toastmaster på hans jättebröllop.
Sådan är han Ingenjören, omtänksam...

Förutom att låna ut cyklar så har Ingenjören ytterligare ett betjäningsområde. Han utgör nämnligen en perfekt träningspartner.
Han är bra tränad, han älskar att plåga sig själv och är så envis att om man kastar honom i älven flyter han motströms.
Otaliga är de löpmil vi avverkat tillsammans i snömodd, 20 minusgrader, hällregn och även ljumma vårkvällar då vi sida vid sida sprungit in i skymningen ihop. Många är de stunder då vi efter våra gemensamma fysiska aktiviteter rasat samman, likt korthus i en höststorm, i två lyckorusiga men utmattade högar.
I takt med att presentationen av Ingenjören allt mer börjar likna en kärleksförklaring känner jag att det kunde vara på sin plats att förtydliga att jag är heterosexuell och att Ingenjören alltså är gift, med en kvinna.

Det finns dock en sak som oroar mig väldigt mycket vad det gäller Ingenjören. Tänk om den jäveln slår mig på stadsloppet...