Bra försökt...

Igår började jag på simskola.
Senast jag gick i simskola så var jag ett ungt och oförstört litet gossebarn som dagligen packade ner en liten matsäck i en väska och tultade ut till den ensligt belägna skogsväg som löpte utanför det hus som såg mig växa upp och bli stor, äldre och välväxt, eller åtminstone äldre iallafall. Där blev jag upplockad av en buss som körde mig till en sjö där en snäll simfröken gjorde sitt yttersta för att förmedla konsten att göra "kaffekokaren" och att ta silverfisken.

Den här gången var det lite annorlunda. För det första fick jag ta bilen till badhuset, dessutom var den snälla simfröken ingen fröken. En ytterligare skillnad som de övriga i gruppen tyckte var tämligen relevant var att det inte hette simskola utan lite högtravande och pretantiöst gick under arbetsnamnet "Crawlkurs för vuxna". Tydligen hade man också rationaliserat bort fruktstunden och lite besviken fick jag ta med mig min medförda banan hem och förtära den i ensamhet. Men de andra barnen på simskolan var snälla och förutom att det inte var någon fruktstund så var det trevligt.

Vad gäller själva simningen så gick det ungefär som befarat. Man kan utrycka det på två sätt:
1. Jag var svårt värdelös.
2. Min utvecklingspotential är pyramidal.

Mina anstängningar summerades bäst av simfröken som inte var en fröken:
-Det var åtminstone bra försökt...

Vi fick inte börja ta några märken men det kanske kommer nästa gång.