Dagen efter kvällen före

Det är dagen efter kvällen före. Så in i helvete dagen efter kvällen före.

I går hade jag två vänner på besök. Den ena av dem är en före detta kollega. Vi har hängt upp åtskilliga rör i taket tillsammans och rent formellt har jag faktiskt en gång varit hans chef. Nu har han sadlat om och blivit direktör för en märkesverkstad i en obygd i Värmlands utkanter. Borta är hans enorma hårsvall till förmån för en mer vårdad kalufs och en slips pryder ständigt hans hals. Men han är sej lik.

Vår ambition var att tillsammans dricka några öl i all stillhet och diskutera gamla minnen. Vi skulle sedan gå ut och förtära en matbit och den hitresta före detta kollegan hade blivit lovad en plats på soffan.

Det sket sej.

Det där med stillhet kan vi stryka direkt. Gamla minnen vet jag inte men jag vet däremot att vi inte har några nya minnen från kvällen som gick. Vi fick i och för sej tag på en matbit, dock syns varken slips eller direktör till här i lägenheten men med lite tur kanske han kommer fram senare under dagen.

Jag vet inte vad det beror på men det känns som att min andedräkt är brandfarlig och något som liknar mint smaksätter min gom.Rikligt med vatten och en stor pizza från Vedugnen kan bli räddningen för dagen.

Vi som skulle ta det så lugnt. Vad var det som gick fel?