Absolut söndag

Sällan, eller aldrig, förmodligen aldrig.

Det har nog aldrig varit mer söndag än det är just nu. Två veckors semester lider mot sitt oundvikliga slut. Slut är de lata dagarna, de dagar då spontaniteten fick flöda fritt och man kunde följa varje ingivelse. De dagar som man fick göra som man ville är förbi. Om det nu hade varit så. Jag har alltså fått min beskärda del av rekreation för i år.

Hur känns det då?

Känner jag mej utvilad? Kommer jag tillbaka till jobbet full av motivation och iver?

I helvete att jag gör.

Jag känner mej lurad. Förutom några få undantag så har de flesta dagar kantats av göromål och åtaganden. Vädergudarna har hånskrattat mej i ansiktet och kommer förmodligen att fortsätta med det genom att låta sommarvädret anlända lagom till klockan sju i morgon.

Jag vill reklamera semestern. Jag är inte nöjd med produkten och vill ha en ny. Jag ska ringa till Sverker Olofsson så ska han få kasta min semester i sin förbannade soptunna och säga: Ska det va så här? Va? Regn i ansiktet, blåst, Stressfraktur i knäet och muskelknutar i ryggen. Va?