Jag lever

Eoner av tid har förlöpt sedan en uppdatering skönjades på denna adress. Har förstått att vissa, eller framförallt Ingenjören, saknat mig och har drabbats av en viss understimulans när han nu inte kunnat ägna sig åt bloggläsning på arbetstid.

Det finns även de som börjat undra huruvida jag fortfarande är vid liv men här kommer iallafall ett bevis på att mitt frånfälle ännu ej inträffat.

Orsakerna till den låga uppdateringsfrekvensen är flera och olika, dock så förnöjsamma att bloggande står relativt lågt på prioriteringslistan. Dessutom är semestern slut precis när det kändes som den hade börjat. Bara att trä på sig hjälmen, kliva ner i gruvan och hacka sten i 48 veckor igen...

***

Har under veckan inte kunnat undgå att läsa att man äntligen efter 17 års idogt borrande lyckats penetrera Hallandsåsen. Detta har fått mycket medieutrymme och glada och stolta projektledare och arbetare har intervjuats.
Enligt vad jag har hört hade man kalkylerat att arbetet skulle ta tre år i anspråk och sparka loss på en miljard. Nu har man pickat i jorden i 17 år och bränt 10 miljarder och då ska de ändå borra ett jävla hål till.
Hur kan man ens berätta om detta? Hade det varit mitt projekt och samma fatala felkalkylering så hade jag köpt världens största skynke och lagt över och gjort klart i smyg för att sedan fly till varmare bredgrader.

***

27 dagar kvar till nästa tävling och del 2/4 av den klassiker jag och Den Onde förutsatt oss att göra. Toppformen känns väldigt långt bort och backarna på Lidingö knäckte mig ifjol så att jag fick släpa mig i mål sista milen. Det känns oroväckande.
Tänk om Den Onde slår mig! Tror att han kan bli hemskt odräglig då...