A new boy in town

Varje vecka försöker jag inleda åtminstone två av veckans dagar med att förära stadens badhus med ett besök i den arla gryningen.

Förutom jag så finns där två huvudtyper av människor i den tidiga timman.
Det är pensionärerna och simmarna.
De flesta av pensionärerna huserar i den runda varma bassängen där de gör stillsamma rörelser under ledning av en instruktör, resten är med mig i motionsbassängen.
Simmarna är bredaxlade rackare med fötter stora som rotorbladen på en helikopter och håller till i snabb-bassängen. De har simglasögon och kan crawla.

Fast jag inte känner tillhörighet till någon av grupperingarna så verkar de acceptera min närvaro. Nu börjar de känna igen mig och respekterar att min sociala kompetens inte har sin peak klockan 06.30 så de låter mig vara ifred när jag går med blicken i golvet och utstöter gutterala muttranden. Jag får finnas till, lite som en katt ungefär.
Det har också utan att saken diskuterats fötts ett gällande reglemente beträffande vilket skåp som är mitt och vilken dusch jag ska ha.
Det tycker jag är bra, rutiner gör livet enkelt.

Tills idag. Då dök det upp en ny kille, jag har aldrig sett honom förrut. En spenslig och gladlynt liten man som inte riktigt hade koll på vad som gällde. För det första hade han tagit skåpsnyckel 232, mitt skåp!! Det är ju satan att man från och med nu ska behöva köa utanför för att visa vart skåpet ska stå, eller snarare vilket skåp som är mitt.

Som om inte detta var nog upptäckte jag när jag entrade duschrummet att han tagit MIN dusch. Klart som fan man blir irriterad.
Som om inte detta vore nog så hälsar den respektlösa jäveln på mig när jag gav honom en arg du-har-tagit-min-duschblick.

Jag hoppas verkligen att han lär sig reglementet till nästa gång.