Den vitruvianska människan

Jag kom i mål och jag kom inte sist.
Sammantaget var det en helt underbar dag. Solen sken från en klarblå himmel, spåren var sådana jag trodde bara fanns på TV och som bara Gunde Svan fick åka i och Pärson hade gjort ett ypperligt jobb med mina skidor, framförallt fästet vilket var av yppersta vikt på banan som innehöll backar med mycket stärkande egenskaper.
För er födda -86 eller senare bör jag kanske förtydliga att Gunde Svan var en mycket framgångsrik skidåkare innan han blev programledare på "Fångarna på fortet" men det kan ni googla.

Klockan stannade på 3.36 då jag skar mållinjen, har inte koll på sekundrarna och inte heller vilken plats det räckte till men jag vet att jag var långt ifrån sist även om det förekom hangarbalksnorskar (se tidigare inlägg). Var väldigt nära att vid ankomsten backa över en kille med lågt startnummer vilket var det närmsta jag kom en kontakt med tätklungan.

Tiden är väl inget att stoltsera med men med tanke på att min karriär som aktiv skidåkare är en månad lång och att det här var debuten i tävlingssammanhang så får det anses ok. Närde en vag förhoppning att komma under 3.30 men det sprack alltså med sex minuter.
Mest nöjd får jag nog vara med att båda varven på den 2,1 mil långa banan gick på i det närmaste exakt samma tid.

Precis som när man försöker göra ett maratonlopp utan skidor så är det efter tre mil det börjar. Idag var det framförallt ljumskarna och nedre delen av bålen som framförde en intresseanmälan om att slå av på takten. Den avslogs.

Nu ska jag lägga mig på min runda matta och försöka efterlikna da Vincis "den vitruvianska människan" och hoppas på att någon under kvällen kommer förbi och hjälper mig upp.