Veckans kompis

Jag har en kompis. Eller ja, egentligen är de till antalet fler än en men det tror ni säkert inte på och det är inte heller relevant i sammanhanget.

Den kompis jag har valt att utse till veckans kompis är en snäll, hjälpsam och mycket trevlig kille, inte alls som mig. Eftersom jag av princip aldrig, eller åtminstone mycket sällan, skriver ut andra människors namn så väljer jag kort och gott att kalla honom för Pärson.

Pärson är en mycket intelligent man och han är nyckeln till mycket visdom. En av hans stora passioner och tillika paradgren är att valla skidor. Han är en riktigt virtuos i ämnet och han trakterar en vallakloss likt Robert Wells hanterar ett piano, likt Gretzky hanterar en hockeyklubba och... ja, ni fattar annars får ni räcka upp en hand.
Han har vallat så många skidor att om man la dem på rad skulle de förmodligen nå till pluto och tillbaka, och då räknar jag ändå bara fästzonen. På hans meritlista står bland mycket annat att han vallat skidorna åt segrarinnan i tjejvasan.

Pärson kan passionerat och med något drömskt i blicken redogöra för snökristallens konstruktion och hur den påverkas vid olika temperaturer.

Pärson bor med sin i alla avseenden fantastiska sambo och deras hund i ett av Karlstads faschionablare områden, eller åtminstone väldigt nära ett av Karlstads faschionablare områden. Jag skulle så gärna vilja skriva att hunden är en vallhund men det vore inte med sanningen överenstämmande, fast det hade varit kul.

Som den hjälpsamme man han är har Pärson lovat att hjälpa till med vallningen av mina skidor inför söndagens strapats.
Vad ska jag nu skylla på om det går åt helvete?

Förresten, ni som sitter med handen uppe kan ta ner den nu.