Jag tänker med hjärnan

Hjärnan är en intressant mekanism och det är spännande att se hur ens tankebanor kan förändras över bara en knapp timme.
Igår packade jag löparskorna i bagageluckan på bilen och åkte iväg till en myr som jag alltid ansett besitter ganska stärkande egenskaper. Där bedrev jag intervallträning med fyra minuters löpning och tre minuters vila. Det ivriga regnandet i sommar hade inte påverkat de stärkande egenskaperna i negativ riktning. Jag erkänner att kroppen visade vissa trötthetstendenser under passet men det mest intressanta var vad som hände i huvudet.

Tankar innan passet:
"-Det här ska bli skoj!"

Tankar under första pausen, ivrigt undanviftandes myggen som hade för avsikt att kalasera på min kropp:
"-Jag känner mig rätt stark. Jävlar vad mygg här är. Per Elofson släng dig i väggen".

Tankar under andra pausen, hängandes mot ett synnerligen klenbyggt träd:
"-Jag är nog inte så starkt ändå. Orkade jag skulle jag slå ihjäl dig myggjävel. Han var nog rätt bra tränad den där Elofson".

Tankar under tredje pausen, sittandes i mossan:
"-Vad vackra barren är och vilken mjuk mossa. Ät så mycket ni vill myggkompisar, jag skiter i vilket. Jösses vilken karlakarl Per Elofson var i sin krafts dagar. Där är det några vettar som åker luftballong".

Tankar under fjärde pausen, ståendes på alla fyra i mossan:
"-Jaha, så såg lunchen ut också. Vad håller jag på med, det är ändå lördagkväll".

Tankar en timme efteråt:
"-Det här var ett skönt pass, det här måste jag göra igen".