Ett minne från en svunnen tid

Den här åsynen mötte mig när jag entrade porten till det trapphus som utgör förmak till min lokal för hemvist.

Det är en hög med telefonkataloger.
För er barn och ungdomar, födda 86 eller senare, förstår jag att det kan vara svårt att se vilken funktion denna tjocka bok med namn, företag och telefonnummer en gång fyllde i samhället. Ni kanske inte ens vet vad det är.

Låt därför farbror Ekblom få förtälja er historien om en svunnen tid då jag var ett oförstört gossebarn utan minsta spår av tvivel och bitterhet.

Det är sent 80-tal.
Internet är i sin linda och dess ringa utveckling gör att det ännu inte ens börjat betraktas som en fluga. Mobiltelefon heter fortfarande biltelefon, väger 20 kilo och kostar tusen kronor kilot. Hade någon på denna tid sagt att personen i fråga fått SMS hade vi med dasslocksstora ögon frågat om det fanns någon bra medicin att tillgå.
Vi läser tidningar i pappersform och på televisionen finns Kanal 1 och TV 2 att välja mellan, det är sant, så hette det, och ibland smyger vi barn upp på nätterna för att titta på testbilden som allt som oftast visualiseras framför vår förbluffade uppsyn.

TV-spelen har gjort en stillsam entre på marknaden men får bara brukas i händelse av dåligt väder då det anses skadligt för både syn och psyke. För att kontrollera om det är dåligt väder går våra föräldrar ut och spottar i luften, om loskan förvandlas till is innan den når marken betraktas vädret som dåligt. I annat fall kommenderas utomhusaktivitet och vi barn får ägna oss åt pimpelfiske och åt att bygga kossor av kottar.
Den fisk vi fångar får först provätas av familjens skeppskatt då en gnagande oro för hur Tjernobylkatastrofen påverkat det animalistiska välbeståndet fortfarande finns i var man och kvinnas undermedvetna.

Tacos och andra internationella maträtter har ej börjat importeras och fredagsmyset består i att vi barn kan få lite blåbär i vår havregrynsgröt om det har varit ett gynnsamt år. Gröten tillagas traditionsenligt på spisen då man med skepsis blickar mot microvågsugnen som enligt ryktet kan orsaka allvarliga farsoter vid för ivrigt brukande.

Som ni förstår var det på denna tid inte med torra ögon det gick att få tag på ett telefonnummer. Det var då denna tjocka bok kom till använding, dock krävdes viss bildning för att kunna tillgodogöra sig informationen då allt skrevs i alfabetisk ordning. Jag vet inte om den alfabetiska sorteringen fortfarande brukas på våra läroverk men annars kan ni säkert läsa om den på Wikipedia.

I telefonkatalogen fanns all information man behövde med kontaktuppgifter till både företag och privatpersoner. Dessutom bidrog den starkt till den familjära trivseln då den kunde brukas som högläsningsverk i ljuset från den öppna spisen då strömförsörjningen sviktade. Jag minns de kargaste av vintrar då vi läste för att hålla oss varma och vi kom ända till bokstaven F innan elverkets reparatörer lyckades förse oss med elektrisk ström efter ett generalhaveri.
Det var en hård men stärkande tid.

Därför är det snarare av sentimentala skäl än av praktisk funktion jag tillgodoser mig med ett exemplar av denna relik samtidigt som jag med fuktiga ögon ställer en stillsam undran över hur många år till som denna glädjespridare kommer få äran att gå till produktion.