Praktvurpa med haktouchlandning

Ibland gör jag saker som nog får sorteras in under facket "mindre genomtänkta" alternativt ända nere i "riktigt jävla dumt arkivet".

Jag tycker dock att det är viktigt att stå för sina handlingar även när de är mindre lyckade så att mina medmänniskor kan dra lärdomar av mina misstag och förhoppningsvis därigenom undvika att upprepa dem. Det är lite så jag jobbar.

Igår gjorde jag vad som i den innersta kretsen kallas "en lasseman-bravad".

Jag var ute på en stillsam cykeltur, inte på racercykeln utan på det tvåhjuliga fordon som används enbart för förflyttning mellan punkt A och B. Om du ingenjören läser det här från ett sibiriskt hotellrum så kan jag lugna dig med att din cykel är intakt och att din toastmaster kommer vara helt återställd till bröllopet.

På vägen mellan punkt A och B fanns en 90-graders sväng. Jag bestämde mig för att prova hur snabbt man egentligen kan köra i en sådan sväng med tidigare nämnda fordon. Redan här hade nog en människa med självbevarelsedriften i behåll insett den ringa klokenskapen i manövern, men icke jag.

Det hela var till en början en praktfull stilstudie i kurvteknik med ordentligt lut på hojjen. Dock var riskanalysen för projektet inte speciellt genomarbetat och jag hade missat en kalkylpost för mötande silverfärgad BMW med hård front. Givetvis dök det upp precis en sån. Jag han tänka att situationen i fråga hade alla förutsättningar att sluta relativt illa.

Via en kraftfull framhjulsbromsning försattes cykeln i horisontel riktning och jag i vertikal. Jag kan inte riktigt redogöra för detaljerna kring den saltomortal i grupperad stil som jag så graciöst utförde men anar att landningen i olympiska sammanhang hade givit ett visst poängavdrag. Det är sällan man ser några highscores för kombinerade höftben, bröstkorg, axellandningar med lätt haktouch.
Mer imponerande var att beskåda bilförarens reflexer då han så effektivt lyckades bromsa ner sitt fordon att det med råge hade rymts en kokkorv mellan mitt ansikte och hans registreringsskylt.

Rent skademässigt kom jag lindrigt undan med en ömmande lårbenshals och ett minimalt asfaltseksem på hakan.
Ibland måste man ha lite tur...