Jag har gjort det

Åter så är det i smärta jag förskansat mig framför burken med ambitionen att författa ett inlägg.

Den här gången härstammar smärtan från att jag har gjort det- tillsammans med min kompis ingenjören.

Ingenjörens blivande fru var när jag kom med förslaget ganska skeptisk till företeelsen i allmänhet och till mig i synnerhet men accepterade vår böjelse och följde även med som publik.

Då varken jag eller min gode vän hade någon tidigare erfarenhet av liknande övningar så valde vi att inte börja i någon av de stora metropolerna även om vi hade fått sällskap av fler likasinnade om vi hade valt Berlin, New York eller varför inte Stockholm.

Nu föll valet på Torsby och tävlingen Torsby midsummer marathon.
De flesta kanske inte ens vet att de har ett marathonlopp i Torsby men det har de. Inte riktigt med samma digra deltagarantal som de tidigare nämnda men lika långt.
Och jag lovar 42 195 meter, eller 4,2195 mil, är riktigt jävla långt.

Målsättningen var att ta sig runt och syftet att vänja kroppen vid lite distanser.

Tävlingen startade klockan 20.00 och deltagarna skulle springa fyra varv på en 10,5 kilometersbana. Ryktet sa att banan var tuff med en höjdskillnad på 100 meter per varv och jag kan med handen på hjärtat och blicken mot skyn intyga att jag aldrig sett en tuffare milbana, och jag har sett ett par. Jag trodde inte att det fanns så mycket uppförsbackar i hela världen.

Då jag aldrig har sprungit så långt som ett marathon tidigare och icke heller ingenjören så tog vi rygg på två rutinerade herrar som vi fann på startlinjen. De första två milen sprang vi och småpratade i en beskedlig fart och hade det riktigt trevligt med ett tempo på strax under en timme per mil.
Här har vi fortfarande ganska trevligt

Det var först bortåt 2,8 mil som det började hända märkliga saker med kroppen, lungorna orkade men benen ville inte svara riktigt på samma sätt som tidigare, backarna blev brantare och det började göra ont. Vid det laget hade våra två följeslagare försvunnit i horisonten.

Här har vi slutat ha trevligt

Då ytterligare en halvmil avverkats gjorde det inte mindre ont och löpsteget hade platsat i Monty Pythons "silly walk". Jag belsutade mig ändå för att det skulle vara roligt att försöka komma ikapp våra tidigare följeslagare. Ingenjören fann inte idén lika kul och jag fick klartecken att lämna honom åt sitt öde.

Jag lyckades dock bara jaga ikapp och förbi en av dem vilket räckte till en fjärdeplats vilket får anses godkänt i mitt livs första marathon. Jag bör kanske här förtydliga att det endast var tolv deltagare som ställde upp på helmaran.

Direkt efter målgång, det är inget leende det är en grimas

Stilstudie i konsten att äta en banan

Så här kan lycka i kombination med trötthet te sig

Så här lycklig blev ingenjören när han fick kaka och kaffe efter loppet.
Ser han inte oförskämt fräsch ut i jämförelse med undertecknad?

Nu är det iallafall gjort och jag kan sätta ännu en bock på "saker-att-göra-innan-jag-dör-listan".