En sån dag...

Tänk er att ni är ute och spatserar längs kinesiska muren.
Plötsligt tar muren slut och dess gavel som torde upplevas som ganska mäktig visualiseras framför er.
Ponera vidare att ni med armarna i rät vinkel ut från kroppen anbringar era båda handflator mot gaveln och sedan försöker skjuva iväg den.
Ni har prompt bestämt er för att förpassa muren från sitt ursprungliga läge och ni sparkar med benen likt en frustande tjur på vilken plaza del torros som helst i östra Spanien.

När ni pustat och frustat en lång stund märker ni att fötternas högfrekventa rörelsemönster bildat ett spår under er och att spåret blivit så djupt att det närmast kan liknas vid ett dalsländskt krondike och att den omslutande marken nu tyr er till axlarna.
Och muren har inte givit vika så mycket som en tusendels millimeter.
Ni tänker: "Skit också"

Så har min dag varit.