Plötsligt händer det...

Ibland bara ramlar det över en.
Satt idag på förmiddagen på kontoret i min ensamhet och blickade ut över ett regndränkt landskap. Det där var en kraftigt förskönande omskrivning då det enda jag ser från mitt kontorsfönster är ett papptak men ändå, jag tycker landskap bidrar till att förstärka den teatrala framtoningen i mitt anförande så jag brukar använda det utrycket.

Hursomhelst började en längtan komma smygande, en längtan att komma bort, en längtan efter lite äventyr. Då plötsligt hände det.
En kollega kommer instormande och erbjuder mig precis det jag satt och längtade efter.
Jag tackade ja på stående fot, eller snarare på sittande arsle.
Så i augusti packar jag och ett gäng sjövilda speedskiåkare våra väskor och drar till Frankrike och surfar.
Har aldrig provat surfing dock men förmodligen är jag ganska bra.

Och som han sa den gamle Platon:
"Att ta det första steget är den viktigaste delen av varje upptäcksfärd och utan tvekan det mest betydelsefulla".

Det finns dock ett citat som kanske bättre passar in i situationen, tyvärr lyckas jag inte erinra mig upphovsmannen.
"När man är ute på djupt vatten är det klokt att hålla munnen stängd"