En stor dag

Idag var det med glädje och tillförsikt som undertecknad bemötte den gryende dagen.
Lika förväntansfull som det 7-åriga gossebarn med namnet Lars som med staplande steg för eoner av tid sedan, iklädd kardborebandsknäppta skodon, keps och en obarmkusligt för stor ryggsäck, spankulerade iväg för sin första skoldag för att möta vad som då var världen.

Även om ryggtavlan växt, kepsen gjort sitt avkall på det en gång så välväxta hårsvallet, jackan bytts mot kavaj och uppfattningen om vad som är världen förändats en smula så tror jag ändå att känslan näst intill var densamma.
Det kändes verkligen som en nystart, en återfödelse.
Nu är det kanske lite magstarkt att likna det faktum att de statliga myndigheterna inte längre har mitt körkort i förvar bakom lykta dörrar med en reinkarnation, men det skiter jag i.

Äntligen kan jag känna mig som en fri och hel människa igen. Fåglar ska inte sitta i bur.

Den här historiska dagen har redan uppmärksammats av min livscoach Kjelle som haft vänligheten att skicka ett mail med olika trafiksituationer som skulle kunna uppstå om man inte är vaksam samt en anmodan om att hålla sig till hastighetsgränserna. Tack Kjelle!

Nu ska jag ta min bil och i maklig takt åka och investera en tårta till mina kollegor som fått agera privatchaufförer under denna depressiva tid.
I´m back!