Dagen efter kvällen före

Det är dagen efter kvällen före. Så in i helvete dagen efter kvällen före.

I går hade jag två vänner på besök. Den ena av dem är en före detta kollega. Vi har hängt upp åtskilliga rör i taket tillsammans och rent formellt har jag faktiskt en gång varit hans chef. Nu har han sadlat om och blivit direktör för en märkesverkstad i en obygd i Värmlands utkanter. Borta är hans enorma hårsvall till förmån för en mer vårdad kalufs och en slips pryder ständigt hans hals. Men han är sej lik.

Vår ambition var att tillsammans dricka några öl i all stillhet och diskutera gamla minnen. Vi skulle sedan gå ut och förtära en matbit och den hitresta före detta kollegan hade blivit lovad en plats på soffan.

Det sket sej.

Det där med stillhet kan vi stryka direkt. Gamla minnen vet jag inte men jag vet däremot att vi inte har några nya minnen från kvällen som gick. Vi fick i och för sej tag på en matbit, dock syns varken slips eller direktör till här i lägenheten men med lite tur kanske han kommer fram senare under dagen.

Jag vet inte vad det beror på men det känns som att min andedräkt är brandfarlig och något som liknar mint smaksätter min gom.Rikligt med vatten och en stor pizza från Vedugnen kan bli räddningen för dagen.

Vi som skulle ta det så lugnt. Vad var det som gick fel?

IFK Heden - Nordmark

Ikväll är det åter dags att beträda den magnifikt fina fotbollsplanen på Hedens IP. Nordmark står för motståndet och vi har vid seger chans att återta andraplatsen i tabellen. Fem segrar av fem möjliga vittnar om att vi är oerhört starka på vår eminenta hemmaarena. Solen skiner och korven är på kokning så tag chansen att uppleva division VII fotboll när den är som bäst. 19.00 blåser domaren igång matchen men för att garanteras sittplats bör man vara där något tidigare. Ståplatsläktaren är annars inte fy skam, med ett blåmålat räcke i perfekt hänghöjd utgör den en ypperlig åskådningsplats. Det är annars fullt tillåtet att medbringa en egen stol.

19.00, glöm aldrig det!

Vi ses!

Ingen Reklam Tack!

I eftermiddags anlände jag till mitt hem efter att ha tillbringat veckan i omedelbar närhet till den norska gränsen. Då jag trött och hungrig hade färdats tolv mil i en bil, med en kupétemperatur som i det närmaste kan liknas vid en finsk ångbastus, så var det med en stigande känsla av irritation som jag fullbelamrad med odiskade matlådor och smutstvätt ämnade gå in i min lägenhet för att nedsätta min börda på golvet. Med ett fumligt enhandsgrepp lyckades jag tråckla upp nyckelknippan ur fickan och låsa upp ytterdörren.

Vid öppningsförfarandet kändes det plötsligt som att någon hjälpte mig att skjuta upp dörren inifrån. Jag kunde inte förstå vad som skapade denna utåtsträvande kraft förrän jag på en bråkdel av en sekund befann mig i en häpnadsväckande stor driva av post. Min trappuppgång liknade helt plötsligt en returpappersanläggning och känslan av irritation gjorde sig än mer påmind. En klassisk bärsärk låg vid detta tillfälle nära till hands.

Efter att ha stillat mitt sinne övervägde jag en kort stund alternativet att retirera för att senare återkomma med en snöskyffel i högsta stridsberedskap. En stunds eftertanke bidrog till insikten att ett jättekliv var en betydligt mer rationell lösning av problemet. Min last till trots lyckades jag att med ett graciöst skutt inträda i min lägenhet.

Efter att ha lösgjort mej från väskor och påsar återstod några minuters ösande av diverse utskick för att åter kunna försluta dörren. Vid en närmare sortering insåg jag att ungefär 99% av veckans skörd bestod av reklam. Jag tänkte återigen tanken att på min dörr fästa en lapp som vänligt men bestämt avböjer från denna typ av säljpropaganda och muttrade några ord om slöseri och miljöförstöring.

Längst ner i högen av tidningar, som alla meddelade att just denna elektronikkedja hade de lägsta priserna, fann jag ett brev som väckte mitt intresse. Det var från skattemyndigheten och det meddelade att jag detta år skulle få tillbaka några kronor av fjolårets alla inbetalningar. Tackar, tänkte jag samtidigt som jag längst ner på brevet fann att läsa följande:

”Utbetalningskort skickas i separat försändelse”

Tack för det skatteverket!

Svennis, Det stora äpplet och Seriefinal

Veckorna rusar iväg och tiden räcker inte till åt allt man vill företa sej. Mitt arbete och Stieg Larssons böcker slukar mycket av min vakna tid. Det faktum att jag nu inte har tillgång till dator under veckorna kan även det leda till att uppdateringsfrekvensen minskar . För att komma ikapp lite med allt jag vill dela med mej av kommer här en kort sammanfattning:

• Svennis segertåg genom England fortsätter och idag var det mitt favoritlag och tillika Svennis lokalkonkurrent Manchester United som fick stryka på foten inför Torsbysonens framfart. City har aldrig börjat så bra och United har aldrig börjat så dåligt. Nu var det snarare Uniteds oförmåga att förpassa bollen i nät än Sven-Görans sinnrika taktik som fällde avgörandet. Med ligans enligt mej starkaste mittfält måste United nu se till att få en forward i kalasform innan glappet till topplagen blir för stort. Svennis toppar i nuläget tabellen och är för närvarande kung i den del av Manchester som tillber det blå laget. Börja nu inte att tro att Mr Eriksson kommer att vinna ligan för så kommer inte att ske.
• Årets bockjakt förlöpte på bästa sätt. Trots att molnen låg tätare än förväntningarna så höll sej regnet i schack ända tills det var dags att bära hem bytet. Nu vankas rökt rådjurslår på smörgåsen en tid framöver.
• Det fotbollslag jag representerar, IFK Heden, förlorade under fredagen seriefinalen borta mot Granbergsdal/ Linnebäck med siffrorna 3-1. Istället för att gå upp i serieledningen fick vi se oss förpassade till en femteplats i den mycket jämna tabellen.
• Efter att ha varit sambo under hela sommaren har Carro nu återvänt till Jönköping för att fortsätta sitt studerande. Med sej tog hon sina ägodelar, däribland den vegetation som de senaste månaderna prytt mina fönsterbänkar. Ingen Carro och inga blommor gör att lägenheten känns väldigt tom.
  
• Nu har det dragit igång, det som gör att min innebandykarriär är till ända. Utbyggnaden av Charlottenbergs shoppingcentrum har startat vilket innebär att jag kommer tillbringa veckorna i tidigare nämnda by. Som ni förstår blir det därför omöjligt att under hösten och vintern utöva någon form av lagidrott. Det krävs knappast några superlativ för att sammanfatta min karriär men jag kanske försöker mej på en summering vid senare tillfälle.
• Precis när jag här på bloggen hade gnällt över den mörka och kalla höstens antågande dök ett erbjudande om att få följa med till New York upp som ett brev på posten. Givetvis säger jag inte nej till en chans att besöka det stora äpplet och genast fanns något att blicka fram emot under denna karga årstid.

Det är dags att ge sej av

Kappsäcken är nu packad med snus, tandborste och diverse andra livsviktiga förnödenheter. Blicken är ställd mot nordväst och resan inledds i den tidiga måndagsmorgontimmen. Vad är det då för exotiskt resmål som hägrar vid färdens slut?

Svaret är Charlottenberg och det är snarare ångest än resfeber som dominerar sinnesstämningen. I denna by ska jag tillbringa veckorna det närmaste halvåret med att bygga ventilation för brinnande livet.

Jag jobbade i Charlottenberg så sent som för ett knappt år sedan och en sak kan jag garantera, det är inte det sjudande nöjeslivet som lockar mej till denna gränshandelns högborg. Snarare är det rättigheten till den monetära lockelse som går under benämningen traktamente som fått mej att styra kosan mot detta mål.

Vill man roa sej finns dock möjligheten. Den lokala pizzerian har nämligen öppet ända till 20.00 och om man sedan känner för att dra vidare så är Statoil öppet fram till 22.00.

Det blir med andra ord Stieg Larssons böcker om kvällarna varvat med historiepluggande på distans.

Att arbeta i Charlottenberg är kul en gång i månaden, alltid den 25:e

Återkommer med rapporter från gränslandet.

Ljus i mörkret

Sommaren lider mot sitt slut och höstens oundvikliga intrång står för dörren. Den ljumna sommarluftens betydligt råare ersättare anländer inom kort och antalet ljusa timmar minskar drastiskt för varje vecka. Om ni tycker att sommaren varit kantat av regn och rusk så vänta bara, oktober och november brukar inte bjuda på något badväder direkt. Nu går jag händelserna lite i förväg, Augusti kan faktiskt vara en underbar månad. Det är sedan helvetet börjar, jag hatar hösten.

Som tur är finns det visa ljuspunkter även under denna dystra årstid. För mej finns det två och bådas premiärer är nära förestående. Jakt och Premier League.

Idag rullar Engelska ligan igång och jag både tror och hoppas att United försvarar sin titel.

På torsdag blir det återigen legalt att ägna sej åt rådjursjakt, semestern är beviljad, skägget har börjat odlas och bössan är, efter en egenhändigt utförd renovering, i kanonform. Men vad finns det mer? Vad finns det mer att se fram emot under hösten?

Ni är ju många som inte gillar vare sej jakt eller fotboll, hur står ni ut? Vad finns det för substitut som får er att uthärda denna mörka och tråkiga årstid som snart anländer?

Skriv gärna några rader om vad ni har för favoritsysselsättning under hösten och hjälp mej att hitta ytterligare en ljuspunkt i det kompakta mörkret. Kom nu inte dragandes med någon slags hockey, det är väl ingen som på allvar tycker att det är spännande förrän i mars?

Absolut söndag

Sällan, eller aldrig, förmodligen aldrig.

Det har nog aldrig varit mer söndag än det är just nu. Två veckors semester lider mot sitt oundvikliga slut. Slut är de lata dagarna, de dagar då spontaniteten fick flöda fritt och man kunde följa varje ingivelse. De dagar som man fick göra som man ville är förbi. Om det nu hade varit så. Jag har alltså fått min beskärda del av rekreation för i år.

Hur känns det då?

Känner jag mej utvilad? Kommer jag tillbaka till jobbet full av motivation och iver?

I helvete att jag gör.

Jag känner mej lurad. Förutom några få undantag så har de flesta dagar kantats av göromål och åtaganden. Vädergudarna har hånskrattat mej i ansiktet och kommer förmodligen att fortsätta med det genom att låta sommarvädret anlända lagom till klockan sju i morgon.

Jag vill reklamera semestern. Jag är inte nöjd med produkten och vill ha en ny. Jag ska ringa till Sverker Olofsson så ska han få kasta min semester i sin förbannade soptunna och säga: Ska det va så här? Va? Regn i ansiktet, blåst, Stressfraktur i knäet och muskelknutar i ryggen. Va?

Fjälltur med motorcykel

Det är med en lätt ömmande akterspegel jag förkunnar att jag och mitt MC-gäng, Heden Hellriders, igår (Tisdag) genomförde vår hittills längsta dagstur. Detta genom att utforska den svenska fjällvärldens liv och leverne sommartid.

Egentligen heter vi inte Heden Hellriders. Som ni förstår är det ett namn som vi en sen kväll hittade på botten i en Whiskeyflaska, modell billig men stark.

Egentligen är vi kanske inte heller något gäng i ordets rätta bemärkelse. Mera en samling kanske. En samling om två. Men vi har kul. För att bli en del av vårt MC-gäng finns vissa kriterier som måste uppfyllas:

1. Man bör ha en motorcykel
2. Man måste spela fotboll i IFK Heden, alternativt vara en mycket hängiven supporter av detta fotbollslag
3. Man måste vara ganska snäll

Ansökningar kan lämnas bland kommentarerna och kommer noggrant att granskas av styrelsen som består av mej och min kompis H.

Den resa vi genomförde var hursomhelst en mycket välplanerat tur som började planläggas redan i måndagskväll. Färdrutten utarbetades med stor noggrannhet, ett arbete som tog bortåt 6-7 minuter. Färden gick via metropoler som Hagfors, Uddeholm, Ekshärad, Värmlandsporten, Stöllet, Branäs, Sysslebäck och Höljes. Via en avstickare genom en liten del av Norge hamnade vi slutligen i Sälen.

På återresan valde vi den mer traditionella ”Sälenvägen” genom Malung. Vid hemkomsten till Karlstad hade en sträcka på ca 55 mil tillryggalagts, därav min något ömmande bakdel. Det finns motorcyklar som är bättre lämpade för långturer än min

Vägarna vi färdades på var av skiftande dignitet. De som lämpade sej bäst för motorcykelåkning var sträckorna mellan Ekshärad och Branäs, kurvigt och vacker natur med utsikt över klarälven, samt sträckan över Norge och sista biten fram till Sälen som också den bjöd på mycket kurvor. Tråkigast var vägen i trakterna kring Sysslebäck där endast vinden hindrade mej från att somna på någon av alla långa raksträckor.

Vill man ,som mej och min parhäst H, vara lite mera äventyrlig kan man passa på att bestiga Branäs. Någon mil grusväg uppför berget där man på toppen kan njuta av denna utsikt.