Litteraturens makt är stor

Idag tillryggalades de sista sidorna i boken ”Snabba Cash”. Det ska villigt erkännas att jag efter de första tio sidorna kände en vis skepsis inför det fortsatta läsandet. Korta meningar med mycket slangutryck och en känsla av talspråk i tryck kändes både främmande och ovant. Efter ytterligare tio sidor var min inställning en helt annan, jag var förförd, fångad mellan bokens glansiga förband utan minsta möjlighet att sluta tänka på huvudpersonernas framtida öden. Har den senaste tiden äntrat kojen extra tidigt för att ägna några minuter åt läsning bara för att flera timmar senare inse att jag förmodligen kommer bli sen till jobbet efterföljande dag.

När boken nu är till ända sitter jag framför mitt tangentbord med blandade känslor i kroppen. Dels förnöjelse över att ha konsumerat en god bok, dels lite sorg över att den är slut och även en ivrig väntan på en uppföljare för att få svar på de frågor som ändå återstår. Tänk att man kan hänföras så av ett skönlitterärt verk, av något som bara är på låtsas.

För att få bukt med denna tomhetskänsla kastade jag mej givetvis in i en ny bok. Har precis läst epilogen till den för tidigt avlidne Stieg Larssons bok ”Män som hatar kvinnor”. Mycket tyder på att även den boken kommer bli en mycket fängslande historia.

Har alltid gillat böcker men jag kan erkänna att det var ”Snabba Cash” som fick mej beroende. Tänk om jag förvandlas till en socialt inkompetent boknörd som föredrar att ensam i ljuset från en IKEA-lampa konsumera skrifter till förmån för umgänge med vänner.

Jens Lapidius lyder namnet på författaren. Glöm aldrig det.