After Work

I ett försök att muntra upp mej efter gårdagens dystra verkstadsbesked så övertalade min flickvän mej att följa med på After Work på Blue Moon Bar. Jag har alltid hävdat att denna form av förströelse är till för de som inte har något jobb. De som har jobbat en hel vecka borde rimligtvis vara för trötta för att deltaga i dylika spektakel. Då jag inte var på mitt livs muntraste humör efter växellådshaveriet och inte alls kände för att umgås med andra människor så var övertalningsproceduren snarare en ren uttröttningsmetod än en stilstudie i argumentation. De motiveringarna som vägde tyngst var ändå när Carro berättade att man kunde sitta ute i stillheten och dricka öl och äta gratis buffé. När hon sedan kom hem från Wallinders med en chokladask till mej så hade inte ens jag samvete att säga emot längre.

Hungrig trött och grinig anlände jag till Blue Moon i sällskap med Carro och ett gäng vänner. Den stillhet som utlovats såg jag dock inte mycket av då det första jag möttes av var ett vrålande Cover-band. Att man skulle få sitta utomhus var även det en ren lögn då vi förpassades in i ett mörkt hörn med vår nyinköpta pilsner. Precis när min överläpp vidrörde skummet överst i mitt glas stormade en hel armé med Blue Moon-personal in och stal buffén mitt framför ögonen på oss. Just då tyckte jag att After Work var djävulens påfund.

Efter att Carro fixat en nachotallrik till mej och jag fått förtära några öl så svängde jag dock i min åsikt och det hela förvandlades till en mycket trevlig kväll i goda vänners lag. Jag tänkte inte på växellådor på flera timmar. Mer After Work åt folket!