Att resa kollektivt

Alla dessa helgdagar, i almanackan markerade med röd text, som smyger sej in mitt i veckorna nu under våren uppmuntrar onekligen till att ta minisemester. Kristi flygare utgjorde inget undantag och beslutet att ta semester på fredag var sannerligen inte svårt att fatta.

Torsdagen inleddes med färd mot Jönköping. Denna gång inte enbart för flickvänspåhälsning då jaktmässa på Elmia stod överst på dagordningen. Tillsammans med fem kompisar hyste jag in mej i en minibuss och med Pastejotto som säker chaufför i den arla morgonstund satte vi kurs mot Vätterns sydspets. Efter 3 timmars bussfärd och fem timmars strövande, pillande och tittande på Elmia-området kunde det konstateras att jaktmässan var sej ganska lik, mycket att se och många att trängas med. Efter att ha serverats en delikat kladdkaka hemma hos Carro åkte mina vänner hem. Själv stannade jag för att avnjuta min minisemester i sällskap med min flickvän.

Efter mina vänners reträtt till Karlstad ägnades tiden åt restaurangbesök, fotbollsturnering med ett gäng studenter, som för övrigt vanns av mitt lag, och någon öl på stammisstället Sir Simmon`s. Sånt man gör i ett av Kristenligheternas högsäte.

Med bilen nedmonterad i molekyler på en verkstad och motorcykeln kvar i Värmland bjöds inte särskilt många alternativ för hemfärd förutom det kollektiva. Valet föll på Swebus Express, att bolaget fyller år och att födelsedagstårtan består av biljetter för 49 kronor stycket underlättade det beslutet. Då jag inte färdats med kollektiva medel de senaste 7 åren var det med viss spänning jag äntrade bussen.

Första kvarten ägnades åt observation där Sherlock Ekbloms sinnen var vässade till sitt yttersta. Var chauffören nykter? Fanns några potentiella mördare ombord och så vidare. Efter en tid kunde jag slappna av och börja ägna mej åt den medförda boken ”Snabba Cash”.

Jag hade dock förträngt att jag inte alltid hanterar att läsa ombord på bussar och denna dag var uppenbarligen en sådan. Efter att bussjäveln penetrerat varenda by stor nog att inneha ett övergångsställe så fann jag mej själv åksjuk redan innan Tidaholm. Jag insåg att det skulle bli en lång resa. Kallsvettig öppnade jag luftintagen ovan mitt huvud och likt en andfådd kamphund hyperventilerade jag med öppen mun i hopp om ett snabbt kurerande. Likblek, kallsvettig, yr och flåsandes med vidöppet gap insåg jag att känslan var bekant. Just när bussen åter gjorde en kraftig gir och behovet av att få vomera tilltog ytterligare insåg jag varifrån igenkännandet kom. Det var i det ögonblicket jag med skam i kroppen kom till insikt med det faktum att jag i fjolårets melodifestival fylleröstat på Lordi. Med ångest somnade jag i sättet, vaknade lagom för att hinna inhalera odören från Bäckhammars Bruk. 49 kronor var iallafall billigt.

***********

Veckans sämsta: United föll i FA-cupen.

Veckan Roligaste: Att se Magnus Hedman jublande glad efter Chelseas seger. Snacka om mästare i kavaj.