Styrstångsfyllla

Äntligen har någon mer än jag uppmärksammat problemet med cyklister på pikalurven. Följ nedanstående länk och begrunda innehållet innan ni tar cykeln till valborgsfirandet ikväll. Då jag själv i yngre år varit en aktiv utövare av folksporten styrstångsfylla så vet jag vis av erfarenhet att detta är en mycket svårbemästrad gren vilket även klippet nedan vittnar om.
Om ni ändå beslutar er för att ta cykeln ikväll så undvik trånga passager och busshindret vid gamla stenbron, asfalt är hårt, jag och min gode vän "pinnen" vet.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1057502,00.html

Klicka er sedan vidare och se klippet på Webb-TV. Ska ni ändå prompt nyttja järnhästen så använd hjälm!

Som dom flesta säkert känner till så har det på senare tid diskuterats om det bör införas en lag som ska stävja detta onyktra framförande av trampmaskinerna. Som går att läsa i artikeln är en markant del av de som skadar sej/avlider vid cykelolyckor påverkade av alkohol vilket torde vara ett mycket starkt argument för att införa en promillegräns även för detta fordon. Ska man vrida lite på denna medalj så ser nog gemene man hellre att cykeln nyttjas vid hemfärd från festen än bilen. De som skulle jubla högst vid införandet av en sådan lag är förmodligen taxibolagen. Skulle tro att de patrullerande poliserna mest ser en kraftig ökad arbetsbörda på fredag och lördagskvällar. Undrar om man i så fall kommer införa cykelpoliser?

Efraim Vikings minisemester

Vill be er trogna läsare om ursäkt för den senaste tidens inaktivitet i detta forum. Denna oförmåga att uppdatera är en följd av att jag belönat mej själv med en liten minisemester. Denna semester tillbringas till största delen på en geografiskt avlägsen ort där Internetuppkopplingar fortfarande sköts av små blinkande och pipande dosor och mobiltelefoner mer fyller en funktion som tidsangivelseinstrument snarare än kommunikationsmedel. En ort så avlägsen att man knappt kan höra glassbilen.

Nu kanske ni tror att denna semester ägnas åt att sörpla sol och gin&tonic i en långsamt gungande hammock men icke. Istället fördriver jag den lediga tiden i bushen med en av årets allra största begivenheter nämligen vedklyvning. Många förknippar denna sortens träförädling med svett, svordomar, blod och uppdämda aggressioner men inte jag. Jag tycker om att klyva ved, om jag ville romantisera det hela en smula så skulle jag säga att det är den friska luften, doften av kåda och närheten till naturen som får mej att känna en viss tillfredställelse med detta evenemang. Ska sanningen fram så gillar jag det nog mest för att man inte behöver tänka, bara göra, samt att man kan känna pengar på det hela, det passar mej.

En annan aktivitet jag ägnat några timmar åt i sladdlampans sken är att försöka utföra en service på min bil. Det är förmodligen den absoluta motsatsen till ovan nämnda vedklyvning. Trång, skitigt, besvärligt, fullkomligt överdjävligt samt att det kostar pengar, det passar inte mej. Jag ska villigt erkänna att den man som bor inom mej och lystrar till namnet Efraim Viking vaknade vid ett flertal tillfällen.

För er som inte känner eller har träffat Efraim Viking kommer här en kort presentation.

Efraim Viking är en burdus man som oftast visar sej i samband med motgångar, kraftig irritation eller idrottsliga förluster. Vid ovan nämnda situationer förvandlas den vanligtvis så timide Ekblom till denne Viking som då tar över alla handlingar och uttalanden, inte allt för sällan slutar Efraims framträdande med en traditionell bärsärk för att sedan dra sej tillbaka och låta Ekblom få skulden för alla sönderslagna föremål, som tur är avreagerar sej Efraim alltid på döda ting, dessvärre inte alltid på billiga ting. Efraim har kostat mej en del slantar genom åren då det alltid blir jag som får ersätta de trasiga sakerna så som hockeyklubbor, bandyklubbor, avbytarbänkar, min egen bilruta, diverse verktyg, telefoner samt några inredningsdetaljer. I takt med stigande ålder så har Efraim lugnat sej något till sinnet och hans framträdanden har blivit mer sällsynta. Ibland vaknar han dock till liv, nu senast i samband med en service.

Sportslig förlust, ekonomisk vinst

Matchen som utspelade sej i den arla morgonstunden i lördags slutade med en brakförlust där siffrorna skrevs till hela 0-4 i Veteranernas favör. Nu är det ju välkänt att den äldre generationen har lite enklare för att kliva upp i samband med tuppens galande, min mormor t ex går upp jättetidigt, och jag tror att det var däri som avgörandet låg.

Det positiva är att jag denna gång undvek att bryta av min ekonoms ena fot och därför kan hoppas på att få mitt månatliga bidrag nu på onsdag, må hända med en lätt spydig kommentar angående slutresultatet på lönebeskedet.

Ska jag vara helt ärlig så spelade de stundtals ut oss och jag var sur hela lördagen. I ren ilska åkte jag rakt ut i den skog där jag är uppväxt och tvättade alla ägodelar jag har. Bilen, motorcykeln och vinterdäcken är därför skinande blanka, en tråkig procedur med en positiv konsekvens. Att tvätta saker när man är arg är en lysande terapiåtgärd, undrar om de som utbildar sej till psykologer får lära sej det i skolan?

Ni frekventa läsare av bloggen som varit med ett tag vet att jag för en tid sedan blev uttagen av TEMO till det ärofyllda uppdraget att representera den svenska medelmannen. Sedan dess har jag blivit fullkomligt bombarderad med enkäter som ska fyllas i och de blir allt mer tidskrävande. Det värsta är att dom har sänkt mitt arvode för det utförda arbetet. Första gången förärades jag med en trisslott som tack för besväret, jag fick alltså ett fysiskt föremål som jag kunde ägna några minuter åt när jag hade tråkigt. Nu däremot får jag en andel i en premieobligation, det ser jag som ett nerköp. Jag funderar på att strejka!

En kul grej med den senaste undersökningen är att den handlar om matvanor. Det kanske inte låter så kul men en av frågorna löd: ”Hur hittar du inspiration till din matlagning?”. Jag började fylla i enkäten igår då min matsedel hade sett ut enligt följande: Müsli till frukost, en mosmeny på Statoil till lunch och korv med bröd till kvällsmat. Vart hittade jag inspiration till det? Bland alternativen syntes ”genom resor, Prova nya spännande produkter, Tips från vänner” osv. Jag tyckte inte att något av dem var speciellt sanningsenligt och man vill ju inte ge en felaktig bild av den svenske medelmannen. I mitt fall handlar det nämligen inte om inspiration utan om instinkt. När hungern tar över lockas de primitiva delarna av hjärnan fram och sökandet efter mat startar, vad som förtärs är mest en slump beroende på vad jag hittar. Det alternativet fanns inte med.

Äntligen helg, äntligen gräs

Äntligen är helgen här med allt vad det innebär. Då mina ankomsttider till jobbet denna vecka vittnar om att jag är alldeles för gammal för att vara på kalas både fredag och lördag hade jag verkligen sett fram emot att få sova ut. Denna sovmorgon går dock om intet och det blir tidig revelj även imorgon då årets första fotbollsmatch på gräs ska genomföras. För motståndet står Norrstrands Veteraner och jag är faktiskt lite nervös. Inte för matchen som sådan, den är jag övertygad om att vi går segrande ur, utan för en helt annan sak.

I Veteranerna lirar nämligen den kille (läs äldre herre) som genomför den sista handpåläggningen beträffande min löneutbetalning. Utan hans godkännande ingen lön. I vårt senaste möte på en fotbollsplan renderade en närkamp oss emellan att den gode ekonomen fick tillbringa större delen av sommaren iklädd en gipsstövel modell x-large. Det bör tilläggas att det var en ren olyckshändelse och att jag inte alls är missnöjd med hans arbetsinsats vilket vissa illvilliga själar stundtals insinuerar.
Den gången tog dock herrn det hela mycket bra och incidenten medförde inga negativa effekter på mina lönebesked.

Det som oroar mej är vad som händer om historien upprepar sej? Tänk om jag har sönder honom igen. Det skulle kunna leda till några månader i fattigdom och misär för min del, men va fan, allt för laget!

Pantpanik

Upptäckte idag till min stora förtvivlan att antalet tomburkar som förvaras under min diskbänk börjar närma sej det högsta gränsvärde som utrymmet tillåter. Det börjar således bli dags att gå och panta. Som vän av ordning samt naturmänniska vill jag givetvis dra mitt strå till stacken och se till att dessa förpackningar åter blir en del av kretsloppet. Nu finns ett problem. Jag hatar att panta!

För det första så är det jävligt tråkigt.

För det andra brukar inte den vrå av livsmedelsbutiken avsedd för ändamålet vara en speciellt trevlig plats. Doften av gammal öl, bakfylla och ångest ligger tät som Lützen-dimman och allt man råkar stöta i visar sej vara klibbigt. Det är ju inte direkt som att kliva in i en tvättmedelsreklam när man kommer släntrandes med sin plastkasse.

För det tredje så finner jag det något genant då jag är något osäker på hur jag som burkpantare betraktas i andras ögon. Kommer dom se mej som en gniden snåljåp, en suput eller som den rättskaffens miljökämpe jag egentligen är. Jag vill ju verkligen inte att folk ska tro att jag gör det av monetära skäl, att jag packar min Nissan full av burkar och spenderar en halvtimma framför en klibbig, ölstinkande apparat som tillslut skriker högt av missnöje och mättnad för en blygsam ersättning på 13 kronor.

Att den ekonomiska vinningen sällan blir större beror såklart på att de flesta av burkarna är tyska bagageluckeöl och att det aluminiumet inte anses lika ädelt av den burkätande maskinen.

Den enda lösning jag kan komma på som skulle få folk att inse att jag gör det för miljön är tidskrävande men genial. Jag får helt enkelt spara ut en hästsvans, odla ett bockskägg, klä mej i en T-shirt färgad med klorofyll samt inhandla en volkswagenbuss med påmålade blommor. Jag borde då ställas utom allt rimligt tvivel på att min insats är enbart för miljön.

Eller så kan jag kanske be någon annan. Jag lovar att den som hjälper mej med detta oavkortat ska få behålla halva ersättningen som göromålet genererar. Man är ju inte snål.

Strejken bryter ut!

Imorse när jag var på väg till mitt arbete fick jag via radion veta att de stridande parterna i konflikten inom byggnads ej hade kommit överens och att den strejk det tidigare varslats om hade brutit ut. Jag hade aldrig tidigare sett en livs levande strejk så det var med vis spänning jag äntrade bygget Barkassen i inre hamn.

Nu var inte strejken så vild som jag hade föreställt mej. Inga slagord skanderades och inga banderoller syntes till. De enda spåren man kunde se av strejken var fyra män i orangea västar med texten ”strejkvakt” skrivet på ryggen, samt att bygget var en betydligt lugnare och tystare plats än vanligt. Strejkvakternas huvudsakliga uppgift var att bevaka oss underentreprenörer (läs mej och två elektriker) så att vi inte tog oss för med något som kunde liknas vid strejkbryteri.

En sak till som skilde sej från en vanlig dag var att medierna, precis som den dag när det varslades om strejk, var på plats. Givetvis så valde Värmlandsnytt att i sina sena sändningar låta mej agera symbol för de hårt arbetande underentreprenörerna.

Då jag som ventilationare inte ingår i byggnads så drabbar inte strejken mej på annat sätt än att bygget blir försenat. Det kan dock få ytterst allvarliga konsekvenser om det blir långvarigt. Tanken var nämligen från början att bygget skulle semesterstänga i fyra veckor. Om man beslutar att jobba ikapp förseningen då så innebär det att jag kan få montera ventilation hela sommaren istället för att ligga i solen och dricka drinkar med paraplyer i.

Tack för det Byggnads!

Det dummaste jag hört, plats 1

Om än något senare än utlovat presenteras här förstaplatsen på listan ”Det dummaste jag hört”. Följande dumhet utfördes av en god vän till mej, låt oss kalla honom Don Johan Hjälmerteg.

Don Johan hade en kulen lördagskväll i sällskap med några kompisar beslutit sej för att besöka krogen Harrys i syftet att förtära någon pilsner och eventuellt bekanta sej lite med det motsatta könet. Allt går till en början planenligt och efter bara en stund har Don Johan hittat ölen och fått kontakt med en trevlig flicka. De språkas vid om vitt och brett och Don Johan berättar att han precis flyttat in i en nyrenoverad lägenhet. Samtalet förlöper utan incidenter och ett ömsesidigt tycke verkar uppstå mellan de båda.

Så långt skulle detta kunna vara en vacker och tårdrypande pojke-möter-flicka historia men då hade den ju knappast funnits med på denna lista och mycket riktigt så går något på tok.

Efter en stunds konversation mellan de två bär det sej helt enkelt inte bättre än att de svärmade kommer ifrån varandra. Chanserna att i krogvimlet återfinna någon är ju som bekant mycket små. Denna gång ville dock ödet annorlunda och strax innan klockan ska slå två så möts de unga tu åter igen. Den unga kvinnan vill uppenbarligen inte se sin nye vän gå förlorad en gång till och bestämmer sej för att göra slag i saken. Hon går fram till Johan med tindrande blick och huvudet lätt på sned. Leende och lite försynt frågar hon Johan när hon kan få se hans lägenhet.

Don Johan känner pirret i kroppen, kliar sej lite i huvudet och svarar raskt:

-Tjae, imorron gör jag inget speciellt!

Johan inser sitt misstag men för sent.

Flickan går, ridån går ner, krogen stänger och Don Johan vankar ensam hem igenom natten.

Aldrig förr har någon blivit så dissad utan att det ens var meningen.

Vad hände sedan?

Don Johan beslutade sej för att fly landet i några månader men har nu återvänt fast med en annan frisyr.

Den okända unga kvinnan har inte hörts av men om du läser detta och känner dej träffad: Var inte ledsen, Don Johan gillar dej, han är bara lite korkad.

All cred måste ändå ges till Johan som till fullo står för vad han gjort och även insett att det inte var sitt livs smartaste drag.

En svart dag

Det är med fuktig blick, tungmod och sorg i hjärtat jag skriver detta inlägg. Jag måste nämnligen härmed meddela att Norrstrand inte längre är en trygg plats att vistas på. Denna förrut så trivsamma och oskyldiga stadsdel har förändrats till ett näste för brott och okynne. Borta är känslan av sammanhållning och gemenskap. Kvar finns bara minnen från den tid då människorna log mot varandra och utbytte vänliga hälsningsfraser. Numera utbytts bara skeva leenden och misstänksamma blickar. Hela tiden tvingas jag se mej över axeln. Ett hemskt brott har nämligen skett.

Min cykel har blivit stulen.

Denna trogna klenod och följeslagare som jag upplevt så mycket tillsammans med, en gång cyklade vi ända till Örsholmen. Det transportmedel jag nyttjat så gott som årligen sen 2001 är borta. Även om användningen varit tämligen begränsad sedan 2005, då jag tappade bort nyckeln till låset som den satt förankrad i lyktstolpen med, så har den ändå alltid funnits där. I ur och skur har den stått där, trogen och beredd. Den hade tillbringat så mycket tid vid sin lyktstolpe att den på senare tid börjat utgöra en del av stadsbilden. Därför är detta inte enbart ett brott mot mej utan mot alla på hela Ulvsbygatan. Eventuellt kan det även vara ett brott mot kulturminneslagen.

Hur kunde detta ske? Vem stjäl en cykel utan sadel, med ihoprostade växlar och däck utan luft?

Det dummaste jag hört, plats 2

Då var det dags att presentera tvåan på min lista över de dummaste saker jag någonsin hört. Jag har länge haft klart för mej vilka två kombatanter som stridit om förstaplatsen men däremot haft svårt att avgöra den inbördes placeringen. Vid lite djupare eftertanke så förstår jag egentligen inte varför jag tvekat, vinnaren är egentligen ohotad och risken är stor att jag aldrig mer i hela mitt liv kan använda mej av frasen "det var det dummaste jag hört" utan att ljuga. Förstaplatsen presenteras imorgon och jag vill redan nu be er läsare att förbereda er mentalt. Fram tills dess så får ni hålla till godo med det näst dummaste jag hört:

Följande artikel är saxad ur Sydsvenska Dagbladet och jag antar att några av er redan sett den men det gör ju inte det hela mindre dumt

Full fart

Sitter nu i min ensamhet och försöker summera en mycket händelserik helg. Det finns de som tror att helger är tid för vila, återhämtning och reflektioner men jag vet bättre.

Denna helg har mestadels ägnats åt den något svåra kombinationen fest och sport. Vis av erfarenhet så vet jag att den kombinationen blir betydligt enklare i omvänd ordning men tyvärr så är man inte alltid i position att välja.

Festandet började redan i fredags då jag och mina kollegor på lägenhetsbygget på Strandvägen i Karlstad var inbjudna till en taklagsfest. Taklagsfester är en mycket trevlig tradition som ofta innehåller en gnutta alkohol och någon aktivitet. Denna fest var inget undantag och som aktivitet bjöds bowling på Nöjesfabriken. Som alla vet blir man väldigt törstig av bowling och denna törst släcktes traditionsenligt med mjöd från Fabrikens gyllene kranar. Att resultaten sjönk i takt med att antalet tomglass ökade spelade desto mindre roll. Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll där alla verkade trivas. Ett varmt tack till initiativtagaren Karlstadhus för en mycket trevlig kväll.
Hur bowlingen gick? Jag vann min bana vilket var huvudsaken, att det sedan fanns de i vårt sällskap som inkasserat fler poäng än mej på andra banor räknas förstås inte. Som lagidrottare så vet jag att man inte kan spela match mot varandra om man inte är på samma plan.

Lördagen ängnades mestadels till mental förberedelse inför nästa fest då det vankades 30-års kalas i Vårt Hus i Skattkärr. De som känner mej vet att jag som ung upplevt något ganska traumatiskt just i de lokalerna. När tiden är mogen kanske jag kommer redogöra för den händelsen här på bloggen.
Nu förlöpte dock festen utan några sådana incidenter och kan även den läggas till på listan över mycket lyckade tillställningar. Kalaset innehöll nämligen allt man kan begära: En tävling, ett band, fantastiskt god mat, en skallgångskedja och en superb efterrätt. Ett varmt tack även till de arrangörerna.

Nu kanske ni tror att jag efter den något hårda inledningen på helgen valde att ägna söndagen åt rekreation men icke. Uppställning på Klasmossens IP för årets första grusmatch i fotboll. Mer om den tillställningen kommer inom ett par dagar finnas att läsa på följande länk:
http://www.svenskidrott.se/organisation.asp?OrgElementId=3564
För att nämna det viktigaste så kan jag stolt berätta att vi vann med 2-1 samt att jag gjorde mål.

Väl hemkommen från fotbollsmatchen så insåg jag till min stora förvåning att jag inte längre var sambo. Nu är detta inte fullt så dramatiskt som det låter då varken konflikter eller advokater är inblandade. Carros praktig är helt enkelt till ända och det var dags för henne att återvända till Jönköping. Lite snopet, hon kom ju precis.

Kort sagt en riktigt fullfartshelg med två mycket trevliga fester och en väl genomförd fotbollsmatch.

Det dummaste jag hört, plats 3

Som utlovat följer här tredjepristagaren på min lista över de dummaste saker jag hört.

Då fordon av alla typer och dess teknikaliter ofta förbryllar oss lekmän tycker jag det är på sin plats att berätta en historia som visar att även proffsen har sina sämre dagar. Därför har jag valt att hämta bronsmedaljören från en bilverkstad någon stans i Sverige.

En kvinna anländer till verkstaden för att hämta sin bil som varit inne för några enkla reparationer. I receptionen möts hon av en lätt generad man som berättar att bilen är klar men att hon inte kan få tillbaka den riktigt än. Mekanikerna har nämnligen råkat låsa in bilnycklarna i bilen.
Kvinnan ser dock det humoristiska i det hela och bjuds att följa med in i verkstaden för att betrakta mekanikernas arbete. Väl där möts hon av synen på en man står och försöker lirka upp förardörren med en ståltråd. Rent instinktivt går kvinnan fram och känner på passagerardörren som till hennes förvåning glider upp utan problem. Hon påpekar då för mekanikern att dörren på andra sidan är öppen varpå han svarar: -Jag vet, jag är klar på den sidan, det är bara den här kvar!

Även proffsen har sina dagar som sagt, andra kommentarer överflödiga

Inom kort kommer jag presentera plats 2 på listan och jag kan lova att nu börjar det bli dumt på ritkigt, håll till godo!

Ap-kalas

Läser att Tarzans polare Cheeta firar 75 år i dagarna och vill därför ta tillfället i akt att grattulera, bara utifall att Cheeta skulle få för sej att surfa förbi min blogg vid något tillfälle.

I en av våra stora kvällstidningar stod nämnligen att läsa att Cheeta numera bor på ett hem för pensionerade kändisapor så jag är övertygad om att hon har tillgång till internet, och ja ni läste rätt. Ett hem för ap-föredettingar.
Hur många pensionerade kändisapor kan det egentligen finnas förutom Cheeta och Clintans håriga polare som jag tyvärr glömt namnet på. Eller är det bara dom två som bor där? Jag är orolig för att Cheeta lever ett liv i ensamhet nu när hennes stjärna dalat något och pälsen mist sin glans.

Jag vägrar tro att Cheeta skulle nedlåta sej till att umgås med B-apor som skot sej på reklamfilmer och jippon, de som bara drömde om att få vara med i någon storfilm och fyllde svansarna med botox, bara för att få uppmärksammhet. De är ju inga riktiga stjärnor och de flesta av dom är tillbaka i djungeln där de idag ägnar sej åt att konsumera begangnad Koskenkorva och gråtta ut i dagspressen.

En annan sak jag undrar över är vad apdivorna egentligen gör på det där hemmet för pensionerade kändisapor? Jag antar att dom sörplar bananlikör, serveras färdigskalade bananer, diskuterar exklusiva loppmedel och pratar gamla minnen från förr. Minnen från en tid då de svängde sina lurviga (läs ordagrant) ben på Hollywoods bästa apinneställe där King-kong agerade dörrvakt och där de en gång träffade den där lustiga svenska apan herr Nilsson, han som stötte på alla men som egentligen var hopplöst förälskad i en prickig häst.

Jag måste sluta skriva när jag är övertrött!
Ekblom önskar ännu en gång grattis och kan konstatera att Cheeta verkade trivas på sin 75-årsdag
http://www.tv4.se/noje/540982.html

Godnatt

P.S United slog Roma med 7-1 och det var inte fotboll, det var ljuv poesi och vacker konst D.S

Om inget oförutsett händer släpps imorgon tredjeplatsen på listan "Det dummaste jag hört".

Påsk

Så var ännu en kristen högtid till ända och jag kan konstatera att huvudaktiviteten som vanligt varit ämnet matsmältning. Likt en motorburen strykarkatt har jag rest Värmland runt i syftet frosseri. Jag har besökt Mor- och Farföräldrar på löpande band där jag försetts med diverse läckerheter och av gammal vana alltid ätit för mycket. Proppmätt har under helgen varit min kostanta sinnesstämmning.

Det mest förvånande med Värmlandsturen var att även min något bohemiska fader anammat denna matkultur och dessutom serverade ett litet bakverk till efterrätt. Om sanningen ska fram så tror jag att det var hans sambo som var den drivande kraften bakom detta fenomen, men ändå. Nu när till och med min egen far sållat sej till samlingen av påskfirare finns alltså inte längre någon tillflyktsort för mej när jag vill slippa traditioner och hetsätning.

Höjdpunkten med påsken var annars att man fick vara ledig hela 4 dagar i sträck. Större delen av annandagen hade jag tänkt viga åt motorcykelåkning men det ödelades av ett snöoväder. Mycket tråkigt då jag har insett att vi motorcyklister ses som vårtecken av många medmänniskor. Det innebär att nu när jag uppnåt samma symbolvärde som tranor och tussilago så är det i det närmaste min plikt att åka runt och vara ett vårtecken. Visa upp mej och gjuta mod och förhoppning hos andra människor helt enkelt.
Detta innebär att numer är aktiviteter så som städning och bilvård rent egoistiska handlingar medans motorcykelåkning är en välgärning. Det gillar jag.

Påskparad!

Igår gjorde jag min bejublade debut i den årligt återkommande motorcykelpåskparaden mellan Kristinehamn och Filipstad.
Detta uppmärksammades givetvis av lokalpressen. Klicka på följande länk och kolla på kortet med bildtexten "många olika motor... o.s.v". Den stilige herrn längst till höger med blå cykel och blå hjälm är faktiskt jag!
http://www.nwt.se/ArticlePages/200704/06/20070406123709_NWT914/20070406123709_NWT914.dbp.asp

Det dummaste jag hört, Plats 4

Nyheten som finns att läsa på nedanstående länk hade med lätthet kunnat platsa på min lista över det dummaste jag hört. Jag väljer dock att bara länka till nyheten och sedan låta det bero, jag orkar helt enkelt inte bry mej.
http://www.aftonbladet.se/vss/umea/story/0,2789,1039471,00.html


Istället för att kommentera ovan nämnda artikel presenterar jag nu innehavaren av den försmädliga fjärde-platsen. Det är egentligen inget jag hört utan snarare upplevt men jag tycker ändå det är värt en plats på listan.

Plats 4
Följande dumhet utspelar sej på en fotbollsplan mellan Väse och Molkom. Det glada kompisgänget IFK Heden, som på senare år ständigt figurerat i divison 6-7, har hemmamatch. Som brukligt är så tilldelas man sällan de bästa domarna i de divisonerna och denna match är inget undantag. Den man som håller i pipan är en legend inom fotbollsvärmlands lägre divisioner och han har inte uppnåt sin legendstatus genom sitt exceptionella dömande.

En bit in i andra halvlek tilldöms bortalaget en frispark och begär avstånd. Domaren lägger upp bollen och börjar beslutsamt stega upp de nio meter och femton centimeter som skall vara avståndet mellan boll och mur. Väl framme vid muren bär det sej inte bättre än att den gode domaren tappat räkningen på sina steg. Han känner samtidigt att det vore en alltför fysiskt påfrestande aktion att börja om processen. Den rådige herrn finner dock råd och börjar istället stega upp avståndet från muren för att sedan flytta bollen bakåt tills rätt avstånd infinner sej. Smart tycker kanske ni som aldrig spelat fotboll, vi andra tycker något helt annat.

Strejk

Jag jobbar som jag tidigare nämnt inom byggbranschen. För tillfället spenderar jag mina dagar i inre hamn och bygget av bostäder i kvarteret Barkassen.
Idag förvandlades plötsligt bygget till en massmedial samlingsplats.

Det hela började egentligen med att jag och mina med- ,eller mot, arbetare satt i godan ro och förtärde vår frukost. Då stormar plötsligt en man med stor mustasch och orange jacka in i vår byggbarack. På baksidan av hans jacka stod att läsa "byggnads.se". Han skrek att alla skulle samlas utanför för information. När alla hade lämnat baracken fortsatte han att gorma åt mej att jag skulle rätta in mej i ledet.
Jag tittade på honom och sa något i stil med: -"lugna ner dej lite grann, jag äter ju smörgås för helvete.
När han inte gav tappt ens när jag förklarat för honom att jag är ventilationsmontör och således inte tillhör byggnads så beslöt jag mig att lyda hans önskan. Mest av beundran för hans iver.

Väl utanför möttes vi av journalister och en till man i orange jacka. Dom förklarade att vårat bygge är ett av de 48 i Sverige som varslas om strejk. Han höll sedan ett nästintill stalinistiskt tall om kampvilja och stridsmoral. Ett tag tyckte jag mej höra tonerna av Internationalen i bakgrunden.

Denna strejk kommer alltså inte drabba mej om den bryter ut mer än att "orangejackorna" kommer se mej som en illojal strejkbrytare. Jag kommer alltså inte få vara hemma och ägna mej åt lättja. Det kan jag ta. Det som blir jobbigt är när den eventuella strejken tar slut och stilleståndet ska jobbas ikapp, då kan jag dock lova att "orangejackorna" inte kommer synas till. Arbetsmiljö och säkerhet är nämligen inte lika viktigt som arbetstidsförkortning och högre grundlön. Inte i "orangejackornas" ögon.

Det dummaste jag hört!

Efter att under dagen ha hört utrycket "Det var det dummaste jag hört" ett flertal gånger har jag efter en stunds eftertanke kommit fram till att det förmodligen är vår tids mest missbrukade fras.
Vad jag menar är att det egentligen är rätt sällan man hör det dummaste man någonsin hört, man har oftast hört något dummare. För att ha rätt i det man säger när man använder ovannämnda mening så måste det ju vara det dummaste man hört i hela sitt liv och absolut det dummaste man hört sen man sa det senast. Det här innebär att när man väl hört något riktigt dumt så kanske man aldrig mer kan säga "Det var det dummaste jag hört". Är ni med?

Ett mycket invecklat och nästintill obegripligt resonemang men jag är säker på att jag har rätt. Jag kan försöka vidareutveckla min tes på ett mer lättförståligt sätt om någon känner sej osäker på innebörden, maila mej i så fall.

Jag har iallafall belsutat mej för att redogöra för de 5 dummaste saker jag någonsin hört. På min lista kommer inga politiska förslag, felsägningar, eller Amerikanska stämningsansökningar finnas med då detta skulle göra listan oändligt lång. Jag börjar listan idag med 5:e platsen och kommer sedan droppa en hörd dumhet med jämna mellanrum tills en ensam etta kvarstår.
Håll till godo!

Det dummaste jag hört! Plats 5
Hört på rally
Denna dumhet utspelade sej på årets svenska rally när en av mina kompisar skulle förse laget runt med O`boy. Följande dialog kunde då höras mellan "Greven" och "Falaffel":

"F": -O`boyen kan vara lite ljumen för termosen var kall när jag hällde i den.
"G": -Hällde du inte i varmvatten i den först?
"F"(Märkbart irriterad) :- Hur faan skulle då O`boyen ha fått plats?

Nummer 50

För att högtidligen celebrera bloggens femtionde inlägg har vissa uppdateringar skett. Dessa uppdateringar blottar sej främst genom att man nu kan se en bild på mannen bakom pennan. Detta har varit på gång en längre tid men efter ständiga misslyckanden med det tekniska så fick jag till slut krypa till korset och ta hjälp. En lågavlönad, och dessutom minderårig, konsult kallades in och efter att han frenetiskt knackat på sitt tangentbord och även hotat datorn med diverse våldsamma påföljder så gav den högteknologiska utrustningen efter och accepterade min något egotrippade vilja att vissa upp mej själv.
Ett varmt tack till alla som läst de 50 inläggen och som förhoppningsvis kommer fortsätta besöka denna sida.
Ett extra tack även till konsulten.