Anja gör sälen och Jan Guillou gråter

Jag vet.
Alla gråter.
Det är manligt att våga vissa känslor och så vidare.
Men Jan Guillou? Denne arrogante, fårade och ärrade karlakarl med underarmar likt en gaffeltruck var nog den sista jag trodde mej skulle få se i TV med översvämmad tårkanal.

Detta skedde igår kväll i Kanal 5:s "Ett Herrans Liv". Jan Guillou tillkännagav att han gärna smörjer sej med exklusiva alkoholhaltiga drycker under sitt författande. På frågan om vid vilka tillfällen han gråter svarade han att han gråter av sentimentalitet.

Jag fick genast en bild i huvudet där Janne sitter, tämligen fulltankad av en flaska svindyr Bowmore, i sin timrade jaktstuga i sälskinnskor och björnmössa. Med ena armen ömt runt ett älghuvud från Kazakstan och den andra ledigt vilande på en hagelbössa av märket Beretta framsnyftar han annekdoter från en nerlagd internatskola för att sedan storgråta sej till sömns mot älgens mjuka mule.

Nu var det dock varken Whiskey eller en älgmule som fick Guillou att fälla en tår. Det var när han berättade om ett stycke i sin bok "Madame Terror" som han inte kunde hålla tårarna tillbaka.

Nu är det inte själva gråtandet som fångat mitt intresse utan det faktum att herr Guillou ,efter så många år i branschen, fortfarande känner sådan passion för det han gör och fortfarande kan producera stycken som är så starka att han själv inte kan hålla tårarna tillbaka. Det är få förunnat att ha dom känslorna för det verk man utför för sitt levebröd.
Jag har aldrig i hela mitt liv blickat upp i taket efter avslutat arbete och tårfyllt betraktad ventilationskanalerna jag precis hängt upp. Tänk vad olika det kan va.

Nästa bok jag läser blir Madame Terror.
***
Det blev inget fjärde guld för Anja. Tärnaby-tjejen såg inte alltför besviken ut för detta. Inte så konstigt när hon ändå fick göra sin favouritsegergest sälen och det i bortåt 40 meter dessutom.

Kul att det finns andra som kan kliva fram när vår stora stjärna misslyckas.
Grattis Maria Pietilä-Holmner till VM-silvret!