Svensk Bilprovning

För ett par veckor sedan var jag och besiktade min bil, denna årliga företeelse som i mitt fall sällan genomförs med torra ögon. Dels tycker jag inte om att betala 300 kronor till en man i overall för att denne ska gå lös med hammare på bilen i tio minuter. Dels så hittar dom en massa fel som inte finns vilket dom gärna och leende talar om med fraser som:
-Du grabben, din tröskellåda är skrot.
Tror fan det när dom ursinnigt har bankat på den med slägga.

Jag vet inte vad det beror på men jag lyckas aldrig få en bil godkänd vid första försöket. Jag undrar om det är något med mej som person som besiktningsmännen finner stötande och därför alltid underkänner min bil. Det kan ju också vara så att dom tycker att jag är en ovanligt trevlig prick och gärna vill träffa mej igen vilket gör att dom letar extra noga efter någon anledning till ett återbesök.

Jag slår vad om att jag skulle kunna ta vilken fabriksny bil som helst, köra den raka spåret till Bilprovningen och komma därifrån med minst en tvåa i protokollet.

Efter år av besiktningar och nederlag har jag dock vant mej vid detta och 300 kr är ju trots allt ganska billigt för en feldiagnos, en verkstad skulle ta minst det dubbla.
Det är helt klart bra att det finns en instans som kontrollerar att våra fortskaffningsmedel är i gott skick. Det man kan ställa sej mera frågande inför är reglementet som styr hur ofta vi måste infinna oss för kontroll av våra bilar.

Köper man en sprillans ny bil så ska man besikta den första gången efter tre år, sedan efter ytterligare två och därefter varje år. Detta innebär att en bil som används mycket, t ex i tjänsten, med kanske fyra-fem tusen mil per år har rullat bortåt 15 000 mil när den första gången ska in på besiktning. När det sedan är dags för nästa besök så kan den mycket väl redan ha återvunnits och uppstått i form av en låda spik.

Den kan också vara skrot redan efter två år och elva månader men ändå föras fram i trafiken.
Nu ska ju även nämnas att det inte är lagligt att köra en bil som inte håller dugligt skick men vad hjälper en böteslapp när ett barn kliver ut på ett övergångsställe och bromsarna har dragit sin sista suck?

Däremot Greta 83. Hon backar ut sin Opel från -97 ur garaget en gång i veckan, om det inte är halkigt, åker till affären och hem igen. Om syjuntorna dugar tätt kanske hon uppnår 500 mil per år men måste ändå plikttroget inställa sej för inspektion en gång om året.

Om man ska fortsätta med att klassa bilars skick efter ålder tycker jag att det kunde vara på sin plats med en övre milgräns för hur långt ett fordon får rulla utan att besiktigas.

Själv ska jag hädanefter be någon annan köra min bil till den årliga inspektionen.