Tid som inte finns

Hörde i förra veckan ett radioprogram där en filosof, vars namn jag uppfattade som Augustinus, citerades om ämnet tid. Augustinus hävdade att man kan dela upp tid i tre delar nämnligen dåtid, nutid och framtid.

Enligt Augustinus är dåtid något som har passerat och därför inte längre existerar, således finns alltså inte dåtiden. Framtiden är ju, som alla känner till, något som komma skall men som ännu inte finns vilket medför att inte heller framtiden existerar. Så långt är jag med.

När man sedan kommer till den tredje tidsformen nuet blir det däremot riktigt knivigt. Hur långt är ett nu? Enligt ovan nämnda filosof har ett nu en så obestämd gränsdragning och är så kort att ett nu omedelbart förvandlas till dåtid vilket gör att inte heller nuet finns. Rörigt? Ja, något.

Slutsatsen torde alltså bli att tid egentligen inte finns. Om det inte finns någon tid är det inte konstigt att folk är stressade, eller borde det vara tvärt om?

Min slutsats blir hursomhelst att någon (läs Augustinus) har haft alldeles för mycket tid över om han suttit i sin fåtölj och grubblat på det här.

När vi i lördagens innebandymatch släppte in kvitteringsbollen endast 1 sekund före slutsignalen fick vi dock bittert erfara att tid finns och att den kan vara oändligt lång.
***

Har äntligen lyckats läsa ut boken "Munken som sålde sin Ferrari". En bok om att förverkliga sina drömmar och förverkliga sej själv. Boken blir lite för flummig i min smak och även ganska långtråkig trots sitt ringa antal sidor. Det är inte speciellt spännande med en bok där 200 blad utspelar sej på ett vardagsrumsgolv.
Om jag däremot någon gång skulle drabbas av en livskris är det nog just den här boken jag skulle plocka ner från hyllan, blåsa av dammet och med öppet sinne försöka ta till mej allt som sägs. Tills dess får den stå kvar och jag hoppas att jag aldrig behöver ta ner den.