Seger och cykel

Gårdagens besök på Tallmovallen i Östra Deje slutade på bästa tänkbara sätt och vi åkte hem med tre poäng efter en kassaskåpssäker 5-1 seger.

Förmodligen kommer jag nu för alltid få leva med smeknamnet "ardennerhästen" efter Patrik Ekwalls inlägg på sin blogg.

Vi drabbade samman ett par gånger vilket till slut resulterade i att herr Ekwall ådrog sig ett gult kort. Enligt honom snubblade jag på hans ben, enligt mig lurade jag honom och han sparkade ner mig. Sanningen ligger troligtvis ungefär mittemellan.

Sammanfattningsvis var det en mycket lyckad premiär och hela laget förtjänar beröm för en gedigen arbetsinsats.
Undertecknad mäktade med en assist till vårt 1-0 mål och serverades ett par hyfsade lägen men det faktum att jag utrustats med två vänsterfötter och är högerfotad gjorde att jag fick lämna planen mållös men vad gör det en kväll som denna?


Idag har Metsorundan på cykel avhandlats och efter 15 mil på en sadel, varav de sista fyra ackompanjerad av hällregn och en skur med hagel där merparten av innehållet hade diameter som tennisbollar, kan jag konstatera att fotboll är betydligt roligare.

Premiär mot Holm och Ekwall

Vädrets makter har i den arla sommarbräckningen grinat IFK Heden i ansiktet. Värmlands fotbollsplaner har obevekligen dränkts och transformerats till något som i en skolatlas förmodligen hade märkts ut som träskmark. Även vår normalt så inbjudande gröna matta har dukat under för den övermäktiga motståndaren hällregnet och har stundtals kunnat beträdas enbart med kajak eller annat slags mindre fartyg. Detta har medfört att vi ännu inte fått genomföra vår säsongspremiär trots att almanackan snart vänder blad till juni.

Nu verkar det dock som att vädergudarna blidkats av våra offergåvor och tillåter oss att imorgon fredag få spela årets första match.

För motståndet står Östra Deje anförda av OS-guldmedaljören Stefan Holm. Ryktet gör gällande att även TV4-profilen Patrik Ekwall förstärker (?) hemmalaget inför vårt besök på Tallmovallen.

Trots att hemmalaget kommer med tre segrar av tre möjliga i bagaget och att de mönstar två kändisar hyser jag stora förhoppningar om att vi ska kunna bli laget som ödelägger deras segersvit.
Mer orolig hade jag varit om vi skulle tävla i På spåret, höjdhopp eller idrottskunskap...

Ekorrhjul och Göteborgsvarv

Har i kommentatorsfältet på föregående inlägg med all rätta fått mottaga viss kritik på grund av den låga uppdateringsfrekvensen.

Nu kanske ni tror att detta beror på att mitt liv för närvarande är oerhört händelsefattigt och att vardagens små händelser varken överraskat eller inspirerat mig. Men jag kan säga att om ni hänger er åt sådana teorier, ja, då har ni helt rätt.

Senaste veckan har bestått av kronisk rundgång i det Ekblomska ekorrhjulet och prioriteringen har legat på de basala överlevnadsgöromålen såsom att jobba, äta, träna och sova. Enkelt, opretantiöst och lika spännande som en bondeöppning i ett schackparti mellan två sovande sköldpaddor. Nu är inte min mening att gnälla om någon tolkade föregående mening i den riktningen, faktum är att jag finner situationen tämligen förnöjsam även om det givetvis finns stor utveccklingspotential inom vissa områden.

Totalt händelsefattigt har det dock inte varit då den första av sommarens sex inplanerade kraftmätningar ägde rum i lördags, nämligen Göteborgsvarvet.
Eftersom jag aldrig sprungit varvet, som mäter 2,1 mil och 97,5 meter och därmed utgör ett halvmarathon, placerades jag i startled 18 av 20. Utan att raljera för mycket kan jag med hedern i behåll hävda att jag har kapacitet att stå åtminstonde några led längre fram. Innan loppet närde jag en vag förhoppning om att komma under 1.40, något som av mitt mer rutinerade resesällskap mottogs med munterhet, en klapp på huvudet och upplysningen "-Det kan du glömma grabben, det är omöjligt från startled 18".

Det visade sig att det inte var omöjligt och när jag skar mållinjen stannade klockan på 1.36.39, en tid som jag är nöjd med och som placerade mig på 1616 plats av de dryga 55 000 startande.
En bra start på året, härnäst väntar en cykeltävling på 15 mil här på hemmaplan. Där kommer varken tiden eller placeringen att bli lika framskjuten och frågan är om det ens blir speciellt kul.

Husvagnar och Gråvalar

Det finns så mycket här i världen som jag inte förstår eller som jag tycker är konstigt, egentligen det mesta.

I min ungdom levde jag i villfarelsen att frågetecknen skulle rätas ut i takt med stigande ålder och visdom men jag upplever snarare att de blir fler och krångligare, om inte fler så åtminstone en konstant summa.

Idag uträttade jag ett tjänsteärende i Värmlands nordligare delar och tvingades göra ett depåstopp på en mack för att fylla både mitt och bilens energibehov.
När jag stod i min ensamhet och med viss irritation konstaterade att bensinpumpens pengaräknare rörde sig väldigt fort i förhållande till den tankade volymen kom en liten man fram till mig och frågade om jag besitter kunskap i frågan huruvida det finns någon som säljer husvagnar i den lilla staden. Jag ursäktade mig med att jag inte tillhörde lokalbefolkningen varpå mannen beslutar sig för att framställa sin interpellation inne på macken istället.

Lite illa till mods kommer han ut och berättar att närmaste husvagnsaffär finns i Kil.

Det finns en del saker i denna händelse som jag finner lite märkligt.
Han var ju uppenbarligen inte heller från staden ifråga, inte åker man väl på chans till valfri stad om man är ute efter en husvagn?
Eller var han helt enkelt bara ute på en liten tur och drabbades plötsligt av ett infall att spontanköpa en mobil bostad.

Grubblandes över detta satte jag mig i min fyrhjuliga tjänstecontainer där P4 precis upplyser mig om att man har hittat en gråval i Atlanten. Då jag inte är speciellt intresserad av gråvalar så renderade inte detta mig någon större upphetsning. Märkligt blev det först när en expert från det Israeliska institutet för marina däggdjur uttalat hur fantastisk konstigt det här var eftersom det inte finns några gråvalar i Atlanten.

Ja, ni läste rätt. Det Israeliska Institutet För Marina Däggdjur, förmodligen förkortat DIIFMD.
Det finns alltså ett Israeliskt institut för marina däggdjur vilket förmodligen fyller någon samhällspliktig funktion men hade det inte varit lämpligt att förbarma sig över flera djur om man ändå ska ha ett institut? Vem för de marina icke-däggdjurens talan?
Och varför hade ingen berättat för den här förvirrade gråvalen att han inte finns i Atlanten?

För att ytterligare skapa bryderier i den Ekblomska hjärnan ringde Lotta Bromé upp Jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuseet. Det finns alltså en Jourhavande Biolog, vad gör han hela dagarna?

Nu ska jag sluta tänka.

Upp i sadeln

Precis som vanligt när våren gör sitt antågande accelerar tiden och timmarna, dagarna och veckorna passerar med en rasande fart. Jag var nära att skriva att det snart är höst men det skulle vara en alldeles för cynisk livsåskådning.

Det är knappa 12 veckor kvar till den stundande järnmansövningen och fortfarande är utvecklingspotentialen stor i samtliga discipliner. Föregående mening är för övrigt en förskönande omformulering för det faktum att jag är ganska värdelös på samtliga moment.
Jag är en usel simmare, en dålig cyklist och en medioker löpare.

Ändå känns det relativt hoppfullt då jag sätter ganska stor förhoppning till den uthållighet jag trots allt lyckats skaffa och den dåraktiga envishet jag besitter. Givetvis tror jag på målgång inom de 15 timmar som står till buds innan funktionärerna går hem, korven är slut och kaffet är kallt. I min kalkyl borde det vara möjligt att komma ner mot 13 men det gäller att vara ödmjuk, det kan hända mycket märkliga saker på vägen.
Och skiter det sig totalt så får jag ju i alla fall se Kalmar.

Jag ställer också mitt hopp till att det i alla grenar går ungefär som i allt jag företar mig, det är inte snyggt och det går inte fort men det gnuggar sig framåt.
Huvuddelen av de resterande träningsveckorna får vigas åt att skaffa sig timmar på sadeln, många timmar....

Det drar ihop sig...

Det som legat latent i bakhuvudet sedan ett drygt år tillbaka närmar sig med stormsteg och förflyttar sig dag för dag närmare regionen runt pannloben.

Nu är anmälningsavgiften till järnmanstävlingen erlagd och ett rum på ett centralt beläget hotell i Kalmar är bokat, nu finns ingen återvändo.
Hade självinsikt nog att boka rummet även för natten efter tävlingsdagen då jag förutsätter att jag är kapitalt olämplig som bilförare efter att ha utövat fysisk aktivitet i mellan 13 och 15 timmar.
Har ju i själva verket ingen aning om hur lång tid det kommer att ta men kommer jag under 13 timmar så är jag väldigt nöjd, kommer jag i mål på 15 timmar utan att avlida så är jag också ganska nöjd.


Nu är det väl bara att säga "farväl liv" ett par månader och göra korstecknet för att skador och dylikt håller sig på behörigt avstånd.

Nu kör vi!