Vad är det som händer?

I lördags fick Ingenjören sin 30-årspresent, helt i enlighet med devisen bättre sent än aldrig.

Så som traditionen bjuder i intresseföreningen och tillika det psykologiska exprimentet JKSS fick även Ingenjören en heldag med övriga medlemmar.

En av aktiviteterna som avhandlades var curling, en sport som bygger på balans, känsla och precision vilket inför det stundande prestigemötet oroade undertecknad en smula då jag egentligen inte använder mig av någon av de nämnda egenskaperna speciellt ofta.
Det började också tämligen tveksamt då mina första stenar agerade murbräckor och gjorde sitt yttersta för att med ett öronbedövande dån orsaka så mycket ödeläggelse som möjligt på motstående vägg.

Det visade sig dock senare att jag var en talang och utvecklingskurvan pekade spikrakt uppåt. Min, och lagets, sista sten för dagen höll nästintill olympisk klass. Jag tog mitt fulla ansvar som skiper och visade att jag är bäst när det gäller. Med kirurgisk precision och nerver av stål vände jag ett tillsynes hopplöst underläge då jag med en mästerligt placerad sten spelade hem en egentligen helt omöjlig tvåpoängare och kvitterade matchen. Tyvärr han vi inte spela någon avgörande omgång, det var synd med tanke på den stigande formen.

Lika traditionsenligt är att kvällen skall avslutas med ett ohämmat ungdomsfylleri, det var då det märktes. Ålderdomen har smugit sig på den innersta kärnan av JKSS med symptom som mognad och återhållsamhet.

Ingenjören har plötsligt börja inse att det är whiskey och inte hallonsaft han dricker.

Den Gode påstår att han var här men han levererade inte som i sin glans dagar.

Den före detta snickaren Johansson som numera titulerar sig hemmansägare med mahognyport och husa har helt sagt upp sig från sina tidigare huvudsysselsättningar som bestod i att agera hare i alkoholförtäring för att sedan styra upp allsången. Vi alla minns när han sjöng "mördaranders" så sakta att den ackompanjerande gitarrtrubaduren somnade i ett ackordsbyte.

Doktorn, som förr om åren var noga med att ordinera lagoma mängder rusdryck för att förstöra de två efterkommande dagarna, åkte hem klockan 23.

Vad är det som händer?

Det är som det alltid varit- fast ändå inte...

Det här är blott andra gången i min tvivelaktiga karriär som bloggskribent som jag försöker mig på den ädla konsten att författa ett begripligt inlägg då jag inte är i mina sinnens fulla bruk. Senast det hände befann jag mig som temporär imigrant i Kanada och nu liksom då är orsaken svår berusning varför jag redan nu vill reservera mig från eventuella stavfel och särskrivningar. Då förtärde jag dryck på grund av att överskottet gick till välgörande ändamål, idag förtärde jag den i avseende att bli en trevligare personlighet, förmodligen var det en pretantion som misslyckades, kanske då och framförallt nu.

Anledningen idag härstammar i grund och botten från att min gode vän Doktorn uppnåt den högaktningsvärda åldern av trettio fyllda vårar. Doktorn tillhör den äldsta kärnan av vänner, både i avseendet att han tillhör de människor jag kännt bekantskap med längst och att han härstammar från skaran av de äldsta jag känner förutom mina yrkesverksamma överordnade samt morföräldrar. Det som känns så tryggt med denna skara av vänner är att även om sammanstrålningstillfällena blir allt mer lågfrekventa och att de flankeras av 75 centimeter höga lintottar som kallas barn så vet vi var vi har varandra.

Trots att merparten av den innersta kärnan numer helst diskuterar husbyggen, avel och fortplantning välkommnas man fortfarande med varm hand trots att man fortfarande hänger sig åt det som hos övriga medlemmar benämms ungkarlsliv och förfaringssättet under kvällen är som det alltid varit.

Det inleds med den tystnad som alltid infinner sig då tio killar, varav nio med respektive, med härkommst från landet samlas i samma rum, likväl fortsätter samma tystnad under dineringen fram tills dess att knastrandet från obrutna kapsyler upphör trots att flaskorna är fulla för att sedan eskalera i allmän falsksång i betydligt långsammare takt än originalet.

Sen är det dags att åka hem.

Imorgon blir det en lång dag, förmodligen jättelång.
Tack för idag Doktorn!

Boxning är inte farligt...

Har för mig att jag för något år sedan bevittnade en TV-sänd relativt hetsig debatt där ämnet boxning diskuterades.
Om jag inte minns fel stod boxarna där med halva ögonbryn och tamponger i näsborrarna och gick i god för att deras sport var ofarlig. Personligen tycker jag det faktum att de kallar en fyrkant för ring talar till fördel för motsatsen.

Nu är jag absolut inte mot boxning, det finns regler och alla som går in i ringen vet om förutsättningarna men följande artikel häller väl åtminstone lite vatten på belackarnas bredhjulade kvarnar. Men det var ju åtminstone en hiss som gick hela vägen upp...

Stor utvecklingspotential i ämnet lokal basordning

Nästan ett decennium har passerat sedan en betydligt yngre version av Ekblom, med stora förväntningar och mindre synlig hårbotten, beslutade sig för att bryta upp från byn som såg honom växa upp för att i staden etablera en alldeles egen bosättning.

Det är en lång tid och den då så utvecklingsbare unge mannen har nu uppnått en ålder som i de flestas ögon betraktas som vuxen. Ung och lovande är ett minne blott och i takt med att ordet ung avetablerades från de meningar som omnämner undertecknad upphörde även användandet av ordet lovande.

Man kan ju tycka att det under dessa eoner av tid skulle ha hunnit inarbetas rutiner som får det dagliga livet att passera utan missöden och veritabla katastrofer. Nedanstående bild talar dock för att så inte är fallet och får betraktas som stöd för teorin att det fortfarande finns utvecklingspotential i den lokala basordningen i det Ekblomska citadellet.


Så här ser mitt kylskåp ut klockan 00.20 Anno Domini 2010:

Om bilden är otydlig eller om någon som läser är blind följer här en innehållsdeklaration som fastställts efter noggrann inventering.

-Tre burkar tonfisk

-Tre öl

-En tunisisk röra som är stark

-En äggkartong innehållandes fyra ägg.

Det bör kanske poängteras att äggens bästföredatum passerat med så bred marginal att hönan som ansvarade för produktionen förmodligen pickar frön bakom Sante Pers pärlebesmyckade port vid det här laget vilket gör det än mer komplicerat att försöka framställa en maträtt av de befintliga komponenterna.

Och allt det här för att jag är rädd för att besöka stora matvaruaffärer, men det berättar jag om en annan dag. Nu finns dessutom bara två öl kvar...

Veckans kompis

För någon månad sedan utsåg jag min gode vän och tillika vallavirtuosen Pärson till veckans kompis.
Den här veckan går den åtråvärda och högt eftertraktade titeln till Ingenjören, trots att de flesta av våra möten mynnar ut i smärta och bedrövelse.

Ingenjören är som hans pseudonym antyder en högt skolad man. Hans samling högskolepoäng är av sådana digra kvantiteter att jag med min ringa bildning icke bör göra mig besvär att ens försöka kalkylera dem. Förutom att han är väldigt intelligent så är han också mycket smart och begåvad.
Han besitter också många andra fördelaktiga egenskaper som jag säkert kommer på om jag får bedriva tankeverksamhet en stund...

Jo, han är väldigt omtänksam.
Om någon i hans vänkrets, exempelvis undertecknad, skulle råka bli av med sitt körkort så agerar han raskt barmhärtig samarit och lånar ut sin cykel, inte kräver han stora gentjänster heller, det räcker med att man ställer upp som toastmaster på hans jättebröllop.
Sådan är han Ingenjören, omtänksam...

Förutom att låna ut cyklar så har Ingenjören ytterligare ett betjäningsområde. Han utgör nämnligen en perfekt träningspartner.
Han är bra tränad, han älskar att plåga sig själv och är så envis att om man kastar honom i älven flyter han motströms.
Otaliga är de löpmil vi avverkat tillsammans i snömodd, 20 minusgrader, hällregn och även ljumma vårkvällar då vi sida vid sida sprungit in i skymningen ihop. Många är de stunder då vi efter våra gemensamma fysiska aktiviteter rasat samman, likt korthus i en höststorm, i två lyckorusiga men utmattade högar.
I takt med att presentationen av Ingenjören allt mer börjar likna en kärleksförklaring känner jag att det kunde vara på sin plats att förtydliga att jag är heterosexuell och att Ingenjören alltså är gift, med en kvinna.

Det finns dock en sak som oroar mig väldigt mycket vad det gäller Ingenjören. Tänk om den jäveln slår mig på stadsloppet...

Gör istället vad som helst

Igår skulle jag, Den Gode, Den Onde och Lenin se på film. Den Onde fick huvudansvaret för att välja ut söndagsunderhållningen och valde med precision och träffsäkerhet ut världens isärklass sämsta film genom alla tider.

Dagens tips blir således att om ni ska hyra film, låt "The limits of Control" stå kvar på hyllan. Räkna hellre gem, se på en inställd tennismatch eller häll ut ett paket makaroner på golvet och plocka upp dem igen.
Nästa gång ska nog någon annan få välja film...