Äkta skönhet
20 svalgrader, ett par längdskidor på fötterna och gnistrande spår. Då kan till och med ett titanhjärta som mitt tina upp. Detta trots en temperatur som ligger långt från den ädla metallens smältpunkt och som skulle få gubben Kelvin att ompröva sina slutsatser rörande den absoluta nollpunkten.
Den interpellation som måste ställas i dagen är om det blir vackrare än så?
Att, till endast ljudet av stavtagen och de slintande skidornas rytmiska frasande, glida fram genom den frusna terrängen och se sin andedräkt kondensera omedelbart vid beblandningen med den omgivande luften som en bekräftelse på mollierdiagrammets riktighet. Omgärdad av iskristallsbeklädda träd som likt soldater i givakt, rädda för att bryta den i övrigt absoluta tystnaden, bevakar ens ansträngningar med oförtrutet tålamod. Med en sol som respektfullt och passionerat smeker varje åtkomlig del av naturen, med en ömhet som om den med sidenduk polerade en diamant, och får varje enskilt barr att tindra i all sin prakt och härlighet. Detta tindrande som samtidigt vittnar om en skörhet som fyller en med vördnad och försiktighet och en skimär att minsta beröring skulle få den att sammanfalla till en kulle av stoft som enda rest.
När man för ett ögonblick ger sig tiden att stanna upp, på behörigt avstånd från stadens brus, kommersialismens högsäten och gatlampornas gula och karga sken, för att iakta den storslagenhet som ligger för ens fötter, ja, då är det enkelt att vara ödmjuk. I det ögonblicket finns inga problem utan bara tacksamheten över att ha begåvats med de sinnen som gör upplevelsen möjlig. Då kan även den mest inbitne och hårdhudade cyniker för ett ögonblick falla till föga och inse att romantik kanske existerar och att det är så här den ser ut.
Jag önskar att jag med ord kunde förmedla den visuella upplevelsen så att ni läsare skulle kunna sluta era ögon och se den projiceras på insidan av era ögonlock, men ty i det avseendet är min vokabulär så undermålig att det vore i paritet med att försöka ägna sig åt atomklyvning med morakniv som redskap.
Varken ord eller bild kan återskapa äkta skönhet, den måste upplevas.
Sådär, då har jag varit blödig så det räcker för i år.
2 Comments:
"de slintande skidornas rytmiska frasande..."
Hur kommer du på sådana formuleringar?
/Kram
Jadu, nå´t ska väl även jag få gratis... Kram på dig med!
Post a Comment
<< Home