Södertälje gör ett klipp

Snart börjar Elitserien i ishockey.

Jag har själv ganska svårt att på allvar börja engagera mig i vad som borde vara varje värmlännings största angelägenhet så här i slutet av september. Framåt mars börjar det bli lite spännande.

Det mest intressanta tycker jag är den nya regel som innebär att ett lag som slår en puck till Icing inte får byta.

Det här måste vara till stor ekonomisk fördel för Södertälje. De borde nu kunna sänka sina lönekostnader med ca 75%.

De kommer ju endast kunna nyttja en kedja.

Skrattanfall

Alla har förmodligen någon gång upplevt känslan av ensamhet. Ibland infinner sig den känslan även när man är omgiven av andra människor.

Likväl har alla upplevt känslan av ett riktigt skrattanfall. En attack som står utanför all form av självbehärskning och kroppskontroll.

I detta klipp förenas de båda i en symbios som måtte stå utom alla gränser.

De flesta av er har förmodligen sett klippet förut men det tål att ses igen.

Tragiskt eller kul?

Ja, så in i helvete

Skrattanfall på jobbet

Märk hur allvaret ligger tungt över studion. Behöver jag tilläga att han fick sparken som programmledare?

Björnar och brev

I veckan fick jag ett roligt brev. Brevets inledning löd ”Dear Mr Ekblom”.

Det är inte så ofta jag får roliga brev med en inledningsfras på engelska. Det är inte så ofta jag får roliga brev överhuvudtaget. I regel är den post som passerar mitt brevinkast reklam eller fakturor från något företag som gör anspråk på mina pengar.

Den här gången var det annorlunda.

Avsändare var den Kanadensiska Ambassaden som meddelade att det arbetstillstånd jag ansökt om beviljats. Så nu är det bara att ge sig av. Avfärd sker någon gång i februari eller mars. När jag kommer hem vet jag inte, det beror lite på hur allt förlöper. Kanske kommer jag hem i april, kanske i oktober, kanske aldrig mer, vem vet?

En sak är i alla fall säker.

Jag kommer inte hem innan jag sett en livs levande björn i vilt tillstånd.

Tiden

Tid är ett lustigt fenomen som jag aldrig kommer att till fullo begripa. För det första finns två typer av tid. Snabb och långsam tid.

Ett exempel på långsam tid är när du vrålhungrig petat in en matlåda i mikron, knappat in två minuter och väntar på ett välbekant pling som förkunnar att maten är klar att förtära skall ljuda genom köket. De två minuterna är en evighet.

Snabb tid är när du sitter med jobb upp över öronen som måste vara klart inom kort. Då har helt plötsligt en kvart passerat på samma tid som det tog att få maten varm. Är ni med?

Detta resonemang borde leda till slutsatsen att man åldras snabbare när man har bråttom. Har man bråttom har man ju således blivit en kvart äldre på bara två minuter. På åtta minuter har man alltså blivit en hel timme äldre än man var för knappt 10 minuter sedan. Räkneexemplet skulle kunna pågå i oändlighet men det är det ingen som har tid med.

En sak som ofta leder till missförstånd är när folk börjar ange tid i andra ordalag än dess internationellt bestämda och vedertagna enheter. Det råder nämligen vilt skilda uppfattningar om hur stor tidsrymd ett exempelvis ”snart” eller ”strax” utgör. Dessutom varierar de kraftigt beroende på hur stor total tidsrymd som omnämns.

Det här resonemanget har för länge sedan blivit totalt obegripligt även för mig. Låt mig därför presentera ett exempel så att alla, inklusive jag själv, förstår vad jag menar.

Gamle Ruben frågar sin fru hur länge de varit gifta.

– 29 år i februari, svarar frun.

– Snart 30 år alltså, säger Ruben.

Här används alltså ordet ”snart” fastän det rör sej om nästan ett och ett halvt år.

Samtidigt kan ordet ”snart” användas som svar på frågan om när taxin skulle anlända.

-Snart, det dröjer nog inte mer än fem minuter.

Här kan alltså samma ord betyda både fem minuter och ett och ett halvt år.

Personligen åskådliggör sig denna förbistring tydligast när jag samspråkar med den man som har i uppdrag att åter få min bil i körbart skick. Ni som är frekventa besökare av denna blogg minns kanske att jag någon gång i maj redogjorde för att min bil hade generalhavererat.

Eller också inte eftersom jag själv knappt minns att jag har en bil.

Jag påminns endast om dess existens genom de avier som påbjuder mig att betala försäkringspremien.

I och för sej så glömde jag även bilen på macken en gång när jag hade tankat men det är en helt annan historia.

Nåväl, vad jag skulle komma till är att bilen ”snart” har varit klar i fyra månader. Ett snart kan vara så långt.

Nu skulle jag kunna försöka redogöra för skillnaden mellan ”snart” och ”strax” men jag inser att jag borde göra något vettigare än att sitta i min ensamhet och konstruera obegripliga texter.

Om någon vill försöka sig på en definition av orden snart och strax så mottages en sådan tacksamt bland kommentarerna.

Själv gör jag nog klokast i att gå och lägga mig nu

Teknikens under

Återigen har det hänt. Om det beror på att jag är osedvanligt vårdslös eller om det är det faktum att jag ovanligt ofta kommer i kontakt med produkter av bristfällig kvalitet vet jag inte.

För inte kan det väl vara så att tillverkarna satt i system att saker med jämna mellanrum skall gå sönder för att vi skall tvingas köpa nya? Kan det vara så att monetära skäl föreligger för att inte tillverka hållbara produkter?

Givetvis kan det vara så.

Industrin skulle inte bli särskilt lukrativ om man tillverkade saker som höll en hel livstid.

Min mobiltelefon, som är tillverkad av ett stort och finskt företag med blå logotype, har gått sönder. Igen. För vilken gång i ordningen minns jag inte.

Efter att jag i några år masskonsumerat dylika kommunikationsapparater insåg min chef det ekonomiskt riktiga i att förse mig med mera hållbara varianter. Trots detta till synes korrekta handlande så blir de ändå aldrig speciellt långlivade i mina händer.

Är det någon som har samma problem?

Min första stötsäkra, fukttåliga mobil visade sej vara en ren bluff. Efter ett fall på cirka 8,45 meter, följt av ett nedslag i solid, välarmerad betong, vars bärighet framräknats till 1500 kilo per kvadrat, hade jag cirka 150 plastbitar som bevis för att påståendet om stötsäkerhet var båg. Man betecknade tillståndet som så allvarligt att man inte gjorde sej besväret att ens försöka laga den.

Det påstående som ville göra gällande att telefonen var fukttålig visade sej också vara ett falsarium. Detta bevisades genom att min ersättningstelefon av misstag fick åka några varv, ganska många ärligt talat, i en tvättmaskin programmerad på 60 grader bomull.

Att elektronisk apparatur av denna sort inte får utsättas för så omild behandling har jag nu förstått. Men den här gången har jag inte varit vårdslös. Det verkar som om jag har pratat sönder den. Jag kan höra alla klart och tydligt men ingen hör mig. Det gör att konversationerna som utspelas blir ganska enkelspåriga monologer där jag inte tillåts bidraga med några inlägg.

Både mina överordnade och underordnade ser detta som en omedelbar fördel. De kan nu säga vad de vill utan att jag har minsta chans att säga emot.

Avsaknaden av mobiltelefon visar också vilket extremt behov jag har skapat. Jag är så van att när som helst kunna få tag på vem som helst att jag känner mig helt maktlös utan min nalle.

Samtidigt undrar jag om någon uppfinning genom århundradena har hämmat den mänskliga kreativiteten så mycket som just mobiltelefonin. Varför ta egna initiativ när man kan ringa och fråga?

ULVSBY- IFK HEDEN 0-3 (0-1)

Jag har tidigare här på bloggen nämnt IFK Heden, det fotbollslag jag med stolthet spelar i, i kortare ordalag. Då jag fungerar som självutnämnd pressansvarig så är det jag som har i uppgift att producera matchreferaten till vår hemsida. Nu har vår webansvarige tagit en välbehövlig semester från sitt åtagande att sköta hemsidan och ställt sin kosa mot sydligare bredgrader för en veckas välförtjänt semester. Då jag inte besitter den erforderliga kompetens som krävs för att pilla in referatet på vår hemsida så kommer det istället att presenteras här på bloggen i väntan på att vår webmaster återkommer.

Håll till godo!

ULVSBY- IFK HEDEN 0-3 (0-1)

IFK Heden förbättrade under fredagskvällen sin svaga bortastatistik. Efter att endast ha bärgat en ynka seger på bortaplan den här säsongen kom igår vinst nummer två. Detta efter att laget med en riktig kämpainsats slagit tillbaka Ulvsby IF med siffrorna 3-0.

Det var ett något desarmerat Heden som gav sig av mot Ulsvbys idrottsplats. Med halva den ordinarie backlinjen indisponibel fordrades vissa förändringar i laget, vilket medförde att många fick agera på ovana positioner. Detta i kombination med det faktum att Ulsvby IF inför gårdagens match var obesegrade på sin hemmaplan hade gjort att en viss oro fortplantat sej i Hedenlägret.

Till en början verkade det också som om oron var befogad. Ulvsby började matchen bäst och vi hade förtvivlat svårt att få igång vårt eget spel. Det stod tidigt klart att publiken denna afton inte skulle bjudas på någon gladfotboll. Istället fick de till antalet cirka 40 åskådarna bevittna en ganska tuff tillställning med två febrilt kämpande lag.

Heden arbetade sej sakteliga in i matchen och efter att ha skapat några halvchanser så kunde Peter ”Väse” Andersson ge oss ledningen på klassiskt Petermanér. En väl avvägd lobb från 30 meter och 1-0 är ett faktum. Fint serverad av nyblivne fadern Anders Nilsson.

Ulvsby lät sej inte nedslås av detta och under halvlekens slutskede sattes vi under stor press. Vi lyckades dock freda vår kasse och precis innan domarens pipa förkunnade halvtidsvila så hade Erik Andersson ett jätteläge att utöka vår ledning. Avslutet blev tyvärr lite för tamt och 1-0 står sej halvleken ut.

Den andra halvleken blev en mycket jämn historia. Finliret fick även i andra akten stå tillbaka till förmån för kämpafotbollen. Ulvsbys anfall fastnade i regel i vår backlinje och det som rann igenom avstyrdes av Henrik Nilsson i Hedenmålet innan farligheter hann uppstå. Vi saknade absolut inte chanser och både Erik Andersson och Magnus Alteblad hade fina chanser att på kontringar punktera matchen, tyvärr utan att lyckas.

Det dröjde till den 80:e minuten innan matchen skulle avgöras och givetvis var det återigen Peter Andersson som hittade nätet. Utan att förringa Peters prestation så var det snarare ett något fumligt målvaktsingripande än den faktiska hårdheten i skottet som bidrog till att bollen letade sej in.

Där kändes Ulvsby som ett slaget lag och även 3-0 kom då Fredrik Sandström jagade i kapp en till synes förlupen boll och efter en tilltrasslad situation finner sig själv fri med mållinjen. Ensam från fem meters håll gör han inget misstag och slutresultatet var ett faktum.

Resultatet speglar kanske inte helt matchbilden och oavgjort hade inte varit speciellt orättvist. Skönt att kunna vinna även när vi inte spelar på toppen av vår förmåga samt att skrämma iväg det spöke som förföljt oss på bortaplan denna säsong.

Ekbloms Bästa:

Peter ”väse” Andersson & Henrik Nilsson: Dessa två män var idag skillnaden mellan vinst och förlust. Peter med sin osvikliga förmåga att göra mål när det som bäst behövs. Kämpade hårt hela matchen och vann en rad dueller på offensiv planhalva. Henrik agerade grymt stabilt i buren och med sitt alerta spel avvärjde han situationerna innan dom hann uppstå.

Evighetsmaskinerna Per Andersson och Erik Andersson: Dessa outtröttliga människor som springer, springer och springer. Ständiga orosmoment för motståndarna och med sina enorma arbetskapaciteter är de guld värda för sitt lag.