Det är synd om människan

Det är lätt att glömma bort hur bra vi egentligen har det.
Det som en stor del av världsbefolkningen ser som luxiösa bekvämligheter och frihet har vi lärt oss att ta för givet. Det är synd.
Det räcker att läsa valfri rikstäckande kvällstidning för att konstatera att vi har det väldigt bra.

För att verkligen beröras på djupet, skaffa sig ett bredare perspektiv och bilda sig en egen uppfattning om hur illa ställt det är på vissa platser på jorden räcker det kanske inte med att ögna igenom valfri aftonblaska. Man kanske med egna ögon måste se vilket elände som faktiskt existerar i vår omvärld.

Sanningen är den att man inte behöver färdas genom tidszoner för att se hur besvärligt det är på vissa ställen. Jag är själv nyss hemkommen från en resa av uppväckelse då jag i helgen avlagt visit i landet Skåne.

Det är verkligen synd om skåningarna, stackarna har ju ingen SNÖ!!
Den är puts väck.

Medan vi kan njuta av vidsträckta fält med gnistrande skidspår tvingades de arma skåningarna hitta alternativa användningsområden för samma typer av fält. Vemodiga och med sorg i blick spankulerade de omkring på fälten ackompanjerade av en tung vagn fylld av stora järnbestick.
Dessa järnbestick användes i vredesmod och för att få utlopp för sina uppdämda aggretioner slog de med full kraft på små bollar. Detta bara för att sedan vandra efter den lilla bollen och ge den en jävel till i ett desperat försök att övervinna den inneboende vankelmodigheten.

Jag tror det var August Strindberg som sa det: "Det är synd om människan"