Impulshandlande

Börjar vid det här laget känna mig som en inventarie på IKEA efter den senaste tidens frekventa besök av nämnda inrättning.
Idag var det fullt fokus på att förbättra herr Kamprads bruttomarginal istället för att, som jag brukar, gå runt och irritera mig på alla som rör sina fötter i en fart som skulle få Skalman att framstå som Usain Bolt och sedan lämna butiken tomhänt i frustration och vredesmod.

Denna onsdagseftermiddag var av det produktivare slaget och inte mindre än nio kartonger i varierande storlekar och en stor påse med blandade persedlar lastade jag och min käre vän Greven som för dagen agerade medhjälpare in i det lånade monumentala släpet.

Ja, just det.
Det blev ett spontanköp också som inte stod på listan.
Han ser ut så här:

Now we´re even

Nu var det längesedan det skönjades någon uppdatering från Ekblom och jag vill egentligen bara meddela att ni som börjat sörja, alternativt fira, mitt frånfälle kan sluta med det då jag i allra högsta grad är vid liv.

Förövrigt kan offentliggöras att lördagens flytt förlöpte smidigt och helt utan incidenter tack vare mycket god uppslutning från vänkretsen vid den arla mönstringen. Två ansikten saknades dock vid inräkningen, dels den onde som flytt staden dagen till ära och dels ingenjören som valde att utebli utan skälig anledning och trots den hjältemodiga insats som jag bidrog med vid hans byte av bostad som man kan läsa mera om här nedan eller via denna genväg.

Då ingenjören inte är speciellt stark så var det nog snarare en fördel för effektiviteten att han ämnade utebli men jag tror ändå han hade kunnat bidraga som stämningshöjare genom att komma med glada hejarop och tillmälen, men icke.

Ingenjören visade dock upp sig då undertecknad som tack bjöd deltagarna på tårta, dock inte i fysisk skepnad utan digital då ett MMS dök upp lagom till påtåren.



Det visade sig att karln hade smugit sig in i flyttsläpet, valt ut det lättaste han kunde hitta, tagit hissen upp och sedan avvikit från platsen.
Smart ingenjören, det är inte för inte han fått sitt smeknamn...

Livet är för kort för att inte ha en motorcykel

Igår råkade jag impulsköpa en motorcykel, tror jag.
Varken jag eller säljarens ombud är riktigt säkra på vad som egentligen hände över en knastrig telefonförbindelse mellan Torsby och Sunne men vi båda tror att jag har köpt en bättre begagnad, eller åtminstone begagnad, och till stora delar isärplockad motorcykel av okänt och förmodligen delvis blandat fabrikat.

Allt sedan jag i våras i ett ögonblick av emotionell svaghet sålde min hoj har jag insett att livet är för kort för att inte äga en båge. Ambitionen var egentligen att jag redan då skulle införskaffa en ny lite vildare sak men då jag är en mycket restriktiv och försiktig gosse så lät jag bli, att jag temporärt var utan körkort kan också ha utgjort en del av de beslutsfattande grunderna.

För att motivera mitt handlande bör jag kanske förtydliga att köpeskillingen uppgick till förhållandevis blygsamma 200 kronor.
Om jag nu har köpt den vill säga...

Ett liv i åtta kartonger

Idag var den stora dagen då jag förärades med nycklar och därigenom tillträde till mitt nya residens.
Känslan från visningen var bestående, här kommer jag trivas.

Givetvis har styrelsen i Loosers Corner redan ockulärbesiktat min investering och den har fått sitt godkännande som möteslokal.
Nu återstår bara att förflytta mina persedlar vilket med mitt asketiska levnadsföre inte torde uppbringa några större problem. Det mesta av möblemanget får inte följa med och mitt liv ryms i ungefär åtta kartonger. I två av dem är det böcker, kul kille...

Har också anställt en heminredningskonsult, eller anställt och anställt, Pinnens förträffliga sambo har lovat att bistå mig i detaljarbetet rörande bland annat de där tygstyckena som brukar hänga ner på sidorna av fönstren.
Det är tur att Pinnen har en sambo.

Segerns sötma

I fredags gick den mycket prestigefyllda bordshockeyturneringen som är ett årligt inslag på mitt företag av stapeln.

Det är ett evenemang där alla som arbetar på klimatentreprenad och klimatservice träffas för att umgås och ha trevligt, eller ja, alla utom jag som är där enbart för att vinna, är det tävling så är det.
Då jag var den enda från entreprenadsidan som i år hade möjlighet att deltaga fick jag utstå att vara massivt motarbetat hela kvällen. Trots att man försökte dömma bort mig, fuska till sig mål samt även med fysiskt våld försöka hindra mig från att spela ut mitt fulla register så lyckades jag slutligen stå som segrare till allas stora förtret.
Det här betyder att den åtråvärda pokalen nu kommer pryda mitt kontor ett helt år framöver.

Vissa tyckte kanske att jag tog det hela på lite för stort allvar men som sagt, är det tävling så är det och som jag klargjorde för mina arbetskamrater redan från början:
-Jag är inte här för att bli omtyckt, jag är här för att vinna.

IKEA är roten till allt ont

Idag besökte jag helt emot bättre vetande rubricerad anläggning. Dock var det i ädlare syfte än att införskaffa inredningsattiraljer till min nya lägenhet. Jag var nämligen där för att köpa födelsedagspresent till min gode vän "Den Hete". Nu är det ganska längesedan Den Hete celebrerade sin högtidsdag och vi brukar inte överräcka gåvor till varandra men det här var mycket för egen vinnings skull.

Mannen i fråga har nämligen ett skohorn som mäter stolta 7 centimeter långt vilket blir väldigt besvärligt när jag skall formera min stela lekamen i en djup bugning varje gång jag ämnar iklädda mig mina fotbeklädnader då jag avslutar mina tämligen frekventa besök i hans hem.
IKEA har väldigt prisvärda skohorn som är anpassade till min ringa rörlighet.

På nämnda butik har man något som kallas "snabbkassa". Eftersom jag inte är mer än normalbegåvad ponerade jag för mitt inre att jag skulle spara tid på att använda denna. Ovan snabbkassan finns en skylt med texten "Max 15 artiklar", vilken del av den meningen är det som är svår att förstå? Om någon har ett förslag hur man kan förenkla detta stycke text så vänligen skriv det i kommentarerna så ska jag gladeligen åka tillbaka och lägga det i deras idélåda för budskapet gick nämligen inte riktigt fram till de som stod framför mig i kön.

Framför mig stod några fler personer som åtminstone hade uppfattat antalet artiklar rätt. Dock kan jag utan att ha några direkta bevis ändå med säkerhet konstatera att ingen av dem arbetade med raketforskning. Jag har hört att det krävs 17 i IQ för att gå i en trappa och mina kökombatanter var nog alla lyckliga över att IKEA ligger i markplan för det var tydligen ohyggligt svårt att hantera den automatiska snabbkassan.

Med facit i hand hade det gått fortare att samlat ihop tomflaskor, smält ner dom i en kittel, tillverkat en gjutform och byggt det förbannade skohornet själv.

Man kan väl säga att tålamod inte är en av mina starkaste egenskaper och hur det slutade kan ni se här.

Den Hete blev iallafall väldigt glad över den fina gåvan.

Tvivel

Ibland finner jag det inte ställt bortom rimligt tvivel vad jag egentligen håller på med. Om det är värt det och vad det är för märkliga drivkrafter som ligger bakom ett sådant här beteende.
Idag var en sådan dag.

Almanackan skvallrade vid uppvaknandet om att det var den 10 november, jag kvävde en impuls att med våld avpollettera min väckningsanordning och undvek visuell kontakt med termometern eftersom kallt, det blir det aldrig. Efter att ha kommit till insikt om att morgonsimning stod nertecknat på träningsschemat inmundigades en gröttallrik med en skivad banan, som haft sin glans dagar för ganska längesedan, som smakupplevelseförstärkning. Det skall väl i ärlighetens namn påtalas att frukten i fråga inte riktigt uppnådde den önskade effekten beträffande smaksensation.

Det är inte i ottan jag känner mig som mest verbal och min kommunikation med personalen samt övriga gäster då jag stämplade in på badhuset bestod mest av gutturala läten och grymtningar.
Det tarvades inte heller denna morgon speciellt många bassänglängder för att konstatera att många av PRO:s fullvärdiga medlemmar simmar snabbare än mig, det här känns ju inte jättebra…

Loosers Corner...

Söndagar är synonymt med obligatoriskt möte för trion Den Onde, Den Hete och den Fule.

Där smids det planer, den kommande veckan penetreras i detalj och livets väsentligheter diskuteras samtidigt som vi bedriver manlighet genom att ägna oss åt maskulina göromål.

Idag drack vi kaffe, utom Den Onde som drack mjölk med en skvätt kaffe i, avnjöt en film som hette "och så kom Polly" samt tittade på youtubeklipp.

När Gregor Samsa...

"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."

Det var det första mina nyvakna öron imorse lyckades urskilja från den vanligtvis hysterisk skrålande klockradio som har till uppgift att förpassa mig ur sängen. Jag ockulärbesiktade raskt min egen kropp och konstaterade lyckligt att jag inte gått samma öde till mötes som Gregor Samsa.

Vad jag hade hört visade sig vara inledningsfrasen i Kafkas "Förvandlingen". Nu tror ni att jag har läst boken.Det har jag inte, däremot kommer jag att göra.

Jag kan verkligen fascineras över en god formulering och det här tyckte jag var så fantastikst bra i all sin tragik. För det är ju faktiskt ganska tråkigt, jag själv skulle bli jättesur om jag vaknade en morgon och insåg att jag blivit en myra. Det finns säkert någon lingvistiker med betydligt fler högskolepoäng än min skrala samling som kan svara på varför denna mening etsat sig fast i mitt medvetande, men det tänker jag inte bry mig om. Jag vet bara att jag hörde den en enda gång och sedan dess har den suttit fast i huvudet på mig och var dessutom mitt svar på det godmorgon som min chef stack in huvudet i mitt ämbetsrum och uttalade. Jag tror han tyckte att jag var lite märklig som citerade Kafka klockan 07.30 en fredag.

Jag vet inte vad det är för speciellt med den här meningen men det är något med den runda fina ordföljden. Kafka hade kunnat utrycka sig på en rad olika sätt och innebörden hade blivit densamma.

Den gode Franz hade lika gärna kunnat skriva: Gregor Samsa vaknade från en mardröm och fick syn på att han blivit en insekt. Inte alls samma teatrala effekt i det anförandet. Så därför skrev han inte så.

Han hade också kunnat skriva: När Gregor Samsa i den arla gryningen förbytte sitt sovande tillstånd mot det mer lyhörda som går under beteckningen vakenhet, efter att han under den gångna natten tampats med mindre angenäma illusioner, insåg han att han transformerats till en insekt av ansenlig storlek.
Men så skrev han inte, förmodligen för att boken hade blivit väldigt lång då.

Han skrev: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."
Jag önskar att det var jag själv som hade lyckats sammansätta orden på detta sätt och formulerat ovanstående mening.
Det var det inte...

Farväl Efraim

Det här är Efraim.

Efraim är en gladlynt påsktupp som ensam utgör hela mitt innehav av pynt avsett för högtiden i fråga. Han har varit en trogen följeslagare ända sedan han någon gång runt mitten av 2000-talet köptes för 99 riksdaler silvermynt på Konsum i Charlottenberg. Att påstå att Efraim enbart är en påsktupp är egentligen att underminera hans verkliga kompetens då han faktiskt under en tid tjänstgjort med bravur som året runt tupp.

Som framgår av bilden så lider Efraim svårt av sviterna efter en fallolycka från låg höjd där hans fötter skiljdes åt från resten av kroppen. Sedan dess har han haft påtagliga problem med att hålla sin ståtliga gestalt i vertikalt läge utan hjälp och stöttning varför han de senaste åren härbärgerats i en byrålåda. Utan att ha några bevis så misstänker jag att ett brott ligger bakom den tragiska incidenten men Efraim har sedan händelsen varit i djup chock och har inte kunnat uttala sig om det inträffade.

Igår tog jag dock det svåra och vemodiga beslutet att låta Efraim vandra vidare till de sälla jaktmarkerna och i sällskap med en klase mobiltelefoner som fanns i samma låda har han nu fått förbereda sig inför sin sista resa som kommer se sitt slut på någon av Karlstads återvinningsstationer. På så sätt ger jag honom åtminstone chansen till reinkarnation och kanske stöps han om till något än mer praktfullt.

Farväl Efraim!