Den är här nu...

Är den här nu?
Jag responderar på min egen interpellation genom att lyfta mitt nedböjda huvud. Jag upprepar denna manöver tre gånger för att med ett nickande bekräfta mitt jakande svar.
Den som under en tid närmat oss med släpande men ack så bestämda steg har tagit oss i befästning.
Jag pratar så klart om hösten och allt vad den nu innebär. Mörker, svininfluensa och innebandy.

Om att denna årstid anlänt vittnar inte minst det faktum att laget i mitt hjärta, IFK Heden, nu på lördag spelar sin sista hemmamatch för säsongen. 14.00 är det avspark och vi i laget hoppas givetvis på fullsatt då vi ska försöka spela hem tre poäng för att roffa åt oss den åtråvärda andraplatsen. Fullsatt innebär förövrigt att alla fyra träbänkar med plats för fyra åskådare vardera har tagits i besittning men det skulle vara kul med lite folk även på ståplats.


Nu är det ju inte bara jämmer och elände med hösten, det finns ju mycket positivt också, till exempel, få se nu...
Snålblåst och obestämd nederbörd på tvären, ständigt mörkt, idol på TV, Södertälje-Färjestad 0-0, mycket stärkande... Nu kom jag på en bra sak med hösten: Att den snart är slut.
Då kommer iochförsej vintern.
Snöslask, vinterskor, ljust fem minuter mitt på dagen, lera, vemod och slut på whisky.
Och mitt i allt elände blir det jul.
Då ska det frossas i delikatesser såsom torr limpa doppad i avkok på grisarsle. Har dock redan bestämt hur jag ska fira jul. Det blir löpning, långt och länge, punkt. Det är stärkande.

Borde inte jag göra något vettigare än att sitta framför min föråldrade datamaskin och formulera deprimerande och nästintill obegripliga texter?
Jo, jag borde gå och lägga mig.