Tänk vad olika det kan vara...

Idag invigdes det köpcentrum som jag ägnat huvuddelen av min arbetstid åt det senaste året.
Av en händelse råkade jag stå bredvid majoritetsägaren och till lika mångmiljonären Olav Thon då han av en TV-reporter fick frågan om hur många köpcentrum han egentligen äger.
Då jag överhörde svaret kan jag konstatera att karln äger fler köpcentrum än jag har kvadratmeter boyta.
Även om jag inte bor i ett palats så är det en synnerligen imponerande siffra.
Ganska starkt gjort av en kille som började sin karriär med fem rävskinn på fickan.

Minigolf

Idag var det säsongspremiär för grabbgängets söndagsminigolf.
Valet av matcharena föll, som så många gånger för, på Skoghalls filtbanor.
Resultatet vill jag inte gärna gå in på då jag mer ser minigolf som ett socialt samkväm än som något man tävlar i.
Nu kanske ni tror att jag inte vill berätta hur det gick bara för att jag sög stenhårt, kom sist och är en obarmkusligt dålig förlorare. Så är verkligen inte fallet.
Tycker bara att minigolf är jävligt löjligt just nu.
I riktig idrott använder man inga tillhyggen.

Ingen reklam tack

Den här lilla lappen pryder mitt brevinkast.
Personligen tycker jag att den i sin enkelhet är väldigt informativ och att den med all önskvärd tydlighet förmedlar mitt budskap.
Har jag fel?
Är det någon del av meningen på brevlådan som är svår att förstå?
Borde jag utrycka mig enklare?

Följande bild är tagen denna morgon och utspelar sig på andra sidan dörren och är beviset på att svaret på de tre ställda frågorna ovan uppenbarligen är ett rungande ja.

Det är med viss irritation jag väljer att citera Zarko Petan:

"Förståndet har sina gränser, endast dumheten är gränslös"

"Om projektledaren inte kan transportera sig mellan sitt kontor och sitt bygge får projektledaren ta med sig kontoret till bygget"
Gammalt ordspråk från djungeln

Vid närmare eftertanke så är det nog inget djungelordspråk men det är den devisen jag bestämmt mig för att leva efter just nu.
Därför har jag fått skotta ihop de viktigaste attiraljerna för att etablera ett fältkontor och helt enkelt blivit en tillfällig immigrant.
Såhär ser mitt liv ut just nu:


Det värsta med den här incidentet är att jag i ganska många situationer blir beroende av andra människor.
Det ödelägger min "Ensamvarg-Ekblom-Klarar-Sig-Bäst-Själv-image" en smula.

Herr Cykel och jag

Det här är min nya vän.

Han heter Herr Cykel och är i min ägo på lån av min kompis ingenjören.

Jag och min nyfunne vän kommer tillbringa mycket tid och många mil ihop den närmaste tiden.

Herr Cykel är ett fordon som har en rad fördelar, den är miljövänlig, den bidrar till att hålla kroppen i trim och får dessutom framföras utan körkort.

Just det sistnämnda är av väldigt stor fördel då undertecknad har gjort något väldigt, väldigt dumt. Man ska inte ha för bråttom här i livet vilket jag har fått lära mig den hårda vägen.

Det är inget jag är stolt över och kunde man spola tillbaks tiden skulle jag göra det och lätta lite, inte så lite heller tyvärr, på min högerfot.

Jag har en annan kompis som trots sin ringa ålder besitter en oerhörd visdom. Även om orden "Du får ju faktiskt skylla dig själv" inte är speciellt trösterika så inser jag ju att den lilla människan har rätt.

Andra trösterika ord jag fått med mig på vägen är:

"-Som man ligger får man bädda"

"-Inget ont som inte för något elände med sig"

Just nu känner jag mig ganska slut som artist.

Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst.

I have a dream...

För att citera den store: "Jag har en dröm". Min är dock inte lika ädel som Luthers men likväl finns den där i huvudet.

Samtidigt som jag offentligör detta så får jag väl bekräfta det som en del av er säkert misstänkt en längre tid.
Jag är lite rubbad, kanske inte så lite heller.
Fick ett infall om en liten kul grej jag kom på att jag ville göra. Eller kul och kul, det kommer att krävas en gigantisk träningsinsats under sommaren, ett pannben stort som bogvisiret på en Finlandsbåt, en rund summa pengar, 42 195 meters lidande och förmodligen en kartong skavsårsplåster och tre veckors återhämtning.

Tyvärr var New York som jag var mest sugen på redan fullbokat så kanske blir det i Berlin jag försöker mig på att återupprepa Feidippides joggingtur.
Någon som är sugen att hänga på?

Nu är det dags...

Godmorgon världen!
Idag sker det som alla väntat på. Det vilar en spänning i luften och man vädrar längtan och tillförsikt i människors blickar.
Efter att ha stått över första omgången på grund av ojämnt antal lag i serien är det nu dags för IFK Heden att göra säsongspremiär i division VII nordost. Detta genom ett bortamöte med Kristinehamnslaget Varnans Vingar.

17.00 blåser domaren i pipan så då hoppas jag innerligt att träningsvärken från fredagens och lördagens övningar har mojjnat en smula så att jag kan spela mitt eget spel. Ett spel som för övrig bygger på 60% vilja, 30% kondition och 10% tur...

Nu kör vi!

Äntligen

Idag har försegått något som närmast kan liknas vid en extreme home makeover i det Ekblomska residenset. Detta då två bastanta män entrade min slottsport med min nya soffa.
Med de nya grejerna väl på plats kan jag konstatera att det blev ganska bra och att jag knappt känner igen mig i vardagsrummet. Stora delar av helgen kommer troligtvis gå åt till att sitta in det nya möblemanget.

Aldrig får man dock vara riktigt glad och givetvis fanns det ett skär i sjön även denna dag. Ni som följt bloggen över tid vet att jag och motorfordon är en ganska dålig kombination. Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det mesta med motor brukar generalhaverera efter en tid i min ägo. Idag var det dags igen.
När den gamla soffan forslades ut upptäckte jag till min stora förvåning att något som närmast kan liknas vid något slags djur hade bosatt sig under denna. Jag beslutade mig för att iklädd en hjälm attackera det främmande föremålet med en dammsugare.
Jag han dock inte mer än trycka på startknappen då helvetesmaskinen drog sin sista suck och det med besked.

När rökmolnet som den efterlämnade sig hade skingrats och jag åter kunde skönja konturerna av min lägenhet så försökte jag starta den igen. Då endast gnistbildning blev resultatet insåg jag det lönlösa i övningen och blev helt enkelt tvungen att investera i en ny.

På tal om skär i sjön så har jag blivit lite sugen på att skaffa en båt men med min fordonshistorik vet jag inte hur lämpligt det är, men va fan, med nödraketer och gott om grillkorv klarar man väl av att driva runt på öppet vatten ett par dygn?

Dikeslogik

Då var årets begivenhet vägstädning till ända och med den äran dessutom. Endast en ormobservation och det på tämligen behörigt avstånd. Jag bad honom att ringla iväg någon annanstans vilket den lydde. Nej det gjorde jag inte. Jag skrek i högan sky och det var inget manligt gutteralt avgrundsvrål utan ett läte som hade kunnat åsamkas av vilken mellanstadieflicka som helst.

För alla er som aldrig har städat ett vägdike så kan jag berätta att folk slänger ut obarmkusliga mängder skräp från sina bilar. Av fynden i dikeskanterna kan man dra vissa slutsatser om vad som försiggår längs våra svenska vägar.

Man behöver inte vara raketforskare för att lista ut att det sups ganska friskt, röks väldigt mycket och äts mycket snabbmat.

Om man använder samma logik för att dra slutsater som jag gjort ovan så kan jag även berätta att de mängder pornografiskt material som tycks konsumeras i våra fordon har gjort mig djupt skeptisk till att någonsin köpa en begagnad bil.
I många länder är det ju förbjudet att prata i mobiltelefon när man kör bil men om folk gör vad jag tror att folk gör medans de kör så är mitt förslag att även det borde förbjudas.

Imorgon kan det vara över

Det var ett tag sen jag kastade ut någon nypublicerad text i den digitala etern, har helt enkelt haft både viktigare och roligare saker för mig. Min avsikt med följande är i huvudsak att bekräfta för den omvärld som endast känner min existens genom detta medie att jag fortfarande lever.

Åtminstone tills imorgon, men sen kan det vara över.

Då jag bedriver fotbollsspel i en klubb som sparkar hellre än bra och där ansenliga lönecheckar lyser med sin frånvaro avkrävs varje år en arbetsinsats av oss spelare för att säkra det finansiella kring vår verksamhet.

Vi i IFK Heden städar en väg.
Inte så att vi putsar upp de vita markeringarna och kammar asfalten. Nej, vi avlägsnar skräp från dikeskanterna. Detta skulle kunna vara en tämligen hanterbar uppgift om det inte vore för en enda sak.
Tydligen utgör just E 18:s dikeskanter en mycket trivsam biotop för den ringlande och ryggradslösa avart av animalistisk förekomst som kallas orm.

Jag hatar orm. Eller rättare sagt: Jag är fullkomligt livrädd för orm. Min mor har berättat att när jag var ett litet gossebarn så grät jag när jag såg en orm på bild.
Manligt...

Varje visuell kontakt med denna djävulens avföda brukar föranleda världsrekord i vrålande längdhopp utan ansats, en halv hjärtinfarkt och två veckors utebliven sömn på grund av mardrömmar.

Det kan alltså hända att jag i panik hoppar rakt ut i vägen om jag blir jagad av en huggormshanne och slutar mina dagar som gallionsfigur på en nederländsk långtradare.
Nu ska jag börja snickra ihop en personlig skyddsutrustning inför morgondagens övningar så nu har jag inte tid med detta mer.

Ut och njut i vädret gott folk!