Direkt i fängelse- utan att passera gå!

Idag har jag och ett gäng glada studenter som jag brukar umgås med varit i Detroit.

För det första måste jag säga att jag är mycket positivt överraskad av besöket på andra sidan floden. Det bör kanske tas i beaktning att mina förväntningar inte var speciellt höga när vi satte oss på bussen som skulle ta oss genom den smala tunneln till USA.

Det som hade berättats för mig innan var att Detroit var en av USA:s farligaste och lortigaste städer. 

Således reste jag med en inre bild innehållandes välta soptunnor, skottlossning i gathörnen och lik på trottoaren.

Ack vad jag bedrog mig, staden var ren, ljus och kändes inte farligare än Grums.

Nu bör tilläggas att vi höll oss i centrumkärnan, det finns nog värre kvarter.

Det slående var de enorma kontraster som mötte oss. Nybyggda hus med glänsande glasfasader blandades med övergivna spökskyskrapor där det som en gång varit fönster hade spikats igen med masonitskivor. 

Det mest imponerande var sättet att transportera sig på. 20 meter upp i luften löpte en bana med små lustiga tåg runt hela centrum. För 50 cent kunde man åka vart man ville i hela centrum, alternativt köra varvlopp runt stan.

Som rubriken antyder förlöpte inte vistelsen helt utan komplikationer. När vi besökte Detroits stoltaste byggnad, General Motors högkvarter, hade den här resan kunnat ta en mycket oväntat och lätt obehaglig vändning.

När vi entrade den cylinderformade  byggnaden möttes vi av en kostymklädd polis som informerade oss om vad som fanns att se och göra, detta på ett ganska skämtsamt sätt.

Tyvärr missuppfattade den glade officeren en av mina frågor och sa i ett ampert tonfall att om jag inte passade mig skulle jag få spendera helgen i fängelset de hade i källaren.

Eftersom jag trodde att han fortfarande skämtade bemötte jag inte hans uttalande med den respekt han hade förväntat sig, något som inte alls stärkte vår relation.

När han sedan inte gjorde någon hemlighet av att han var beväpnad insåg jag allvaret och fann ingen annan utväg än att lyssna på hans stränga reprimand.

Konversationen, som vid det läget utvecklats till en ren monolog från polismannens sida, avslutades med orden: - Tro mig unge man, du skulle inte trivas i våra fängelser!

Jag kvävde en stark impuls och undvek att fråga hur intelligenstesterna fungerar när man söker till polisskolan i staterna, förmodligen ett lyckat drag.

  

Återkommer med bilder från utflykten.

P.S Måste passa på att revidera ett av mina tidigare uttalanden. Jag skrev att jag aldrig hade träffat en munter passpolis. Nu har jag gjort det, han sitter i ett litet skjul på gränsen till Detroit och har en stor mustasch.