Nu är det jul igen!

Det här är ett inlägg som handlar om julen. Jag skrev det ifjol men eftersom julen går ut på att man ska göra samma saker som föregående år väljer jag att reprisera det.
Känsliga läsare och väldigt hängivna julfirare varnas!

Jaha, då var det dags igen.
Har försökt att blunda länge nog nu men nu är det ohållbart. Ända sedan början av November, i vissa fall tidigare, har det varit nästintill omöjligt att vistas inom tätbebyggt område utan att översköljas av tomtar, glitter, stjärnor och julerbjudanden med shopping till julpriser.

Reklamutskick med tomteskägg och julblommor.Överallt dessa erbjudanden: Köp tre, betala för en halv! Köp nu,betala till midsommar! Köp nu, betala aldrig och inte då heller!. Jag måste säga att det står mej upp i halsen. Handeln skyr inga medel alls för att locka ner oss i kommersialismens allra största säck, nämligen Julhandeln.

Varje år slår julhandeln rekord, handlarna gnuggar händer och knyter igen säck efter säck och kronofogdemyndigheten nyanställer.

Ni kanske redan har märkt det och jag ska inte förneka, jag är ingen vän av stora högtider. Jag slutade dessutom tro på tomten redan i 19-års åldern då jag knäckte extra som sotare och insåg att en så tjock man aldrig skulle ta sej ner genom en vanlig villaskorsten.

Börja nu inte skylla denna något negativa inställning till Julen på snålhet, social inkompetens eller en tragisk uppväxt. Sanningen är iochförsej att jag är ganska snål men jag uppfattas ändå som ganska generös av dom flesta samt inte mindre än normalt socialt begåvad och min barndoms jular är något jag minns tillbaka på med glädje. Fina presenter god mat och trevlig stämning.

Även Lucia var något som jag tyckte var väldigt trevligt, speciellt i 15-16 års åldern. Det kan kanske bero mer på en parad av söta flickor i nattsärk än stämningsfull skönsång och saffransdoft, men ändå!

Så vart tog då den där lille killen vägen som så spänt låg och vred sej i nyfikenhet varje år den 23 december och som glatt studsade upp tidigt på julaftonsmorgon och utropade ett tydligt "God Jul" till allt och alla och som på kvällen somnade lycklig, mätt och nykter. Den killen har förvandlats till en ung (nåja) man (nåja), som med stress och fasa ser fram emot det som kallas julefrid.

För att kunna njuta av denna "julefrid" krävs dock att man är ute i mycket god tid med alla sina julbestyr, om inte löper man stor risk att bli inblandad i ett tretusenmannaslagsmål dagarna före jul då folk inte skyr några medel för att komma åt dom sista julklapparna, man trängs, slåss, sparkas, bits, hotar och själ,bränner, skövlar och löper amok samtidigt som man nynnar på en munter sång om en stackars missbildad ren som varje år måste springa jorden runt med en stor slädde på ryggen för att undkomma mobbning och glåpord från sina renkompisar.

Lås in gamla och barn för ska man överleva den sista julruschen, då gäller det att vara både listig och stark.
För dom som lyckas överleva den sista ruschen väntar dock en diger belöning. Då får man delta i ett frosseri bland alla tänkbara läckerheter såsom anjouvis (Jag bryr mej inte hur det stavas bara jag slipper äta denna djävulens avföda), surkål och blött bröd doppat i avkok på grisarsle, MUMS!

När detta frosseri avlsutats gäller det att fort som fan, stönandes och pustandes efter all mat, inta den bästa platsen i soffan så att man inte missar något av Kalle Anka eftersom man bara har sett det varenda år i hela sitt liv och kan varenda replik. När det är slut är alla så trötta att det gäller att snabbt som ögat dela ut klapparna innan någon faller i sömn. Sedan ska man hitta kvitton på allt man köpt eftersom hälften av grejerna inte passar, har fel färg eller redan finns i hushållet.
Är inte julen underbar!