Att vara ett hövve

Hallå!
Idag hände det igen, det är inte ofta. Det inträffar någon gång per år när månen står i zenit och Jupiter har rätt förhållande till Mars. Det är då det händer. Jag började tänka. Detta är ingen aktivitet man med framgång ägnar sej åt när man inte är speciellt intelligent, har två hjärnhalvor med samarbetsproblem och för övrigt är ganska primitiv. Att jag var primitiv var det min kära flickvän som informerade mej om. Jag tog det som en komplimang men det var tydligen inte menat så. Jag fick direkt en bild av mej själv iförd kläder av björnskinn, skor av älghud och en stor klubba på axeln. Jag tror jag hade trivts på stenåldern, det var nog ett ganska tufft liv men man slapp bekymra sej om viktiga saker som höjd skatt på snus och stigande A-kassa avgifter och jag tror inte man behövde tänka så mycket.

Allt detta tänkande som jag utsatt mitt stackars huvud för började egentligen på jobbet. Jag blev osäker på om jag hade släckt en lampa och för att försäkra mej om att den inte lyste så återvände jag till platsen som var föremål för min oro. Jag öppnade dörren till det kolmörka rummet, tog fram min ficklampa, lyste in och konstaterade att det var släckt. Det var då det slog mej. Man måste faktiskt inte lysa in i ett bäcksvart rum för att kontrollera att ljuset är av.
Jag är allt ett riktigt "hövve"!

För er som inte är så belevade inom området värmländska ord ska jag försöka mej på en liten översättning:
Hövve: -t -n
Betyder huvud, runt föremål vanligtvis placerat överst på människokroppen i ett centriskt förhållande till axlarna. Används till att klia sej i samt styra övriga kroppens funktioner.
Ordet Hövve kan också ha en nedsättande innebörd beträffande en persons intelligens. Han är allt ett riktigt hövve.

Är det då så farligt att vara ett riktigt "hövve". Varje dag strävar gemene man mot att lyckas så bra som möjligt. Inte göra fel. Lyckas på jobbet, skriva bra på tentan, grillera skinkan så den blir god o.s.v.

Om ni nu lutar er bakåt och sluter ögonen, nej vänta läs klart först, och tänker er tillbaka på erat liv. Vilka händelser är det ni minns och vilka ögonblick får er att le bredast och vilka berättelser från en svunnen tid generar de flesta skratten. Visst är det fruktansvärt kul att lyckas, att göra något bra, men dom bästa historierna är dom som vi tyckte var dom abslolut värsta när dom hände. Ingen minns den goda julskinkan -87. Däremot skulle man absolut minnas om man hade gjort en rejäl tabbe vid tillagandet av denna delikatess. Tänk om man i stressen kommit hem med en melon istället för akterspegeln på en gris, fått den att explodera i ugnen, vällt granen och råkat elda upp Tomtens skägg. Det hade man kommit ihåg.

Människor i allmänhet tycker det är mycket roligare när jag berättar historien om hur jag lyckades somna en lokal som senare på kvällen larmades. Hur jag sedan utlöste rörelsedetektorerna när jag långt senare vaknade, startade ett larm som skrällde över halva Skattkärr en söndagsmorgon i April och orskade en utryckning från ett känt vaktbolag än när jag talar om att jag en gång hade alla rätt på ett naturkunskapsprov.

Så tänk på det när det går riktigt åt skogen. Så länge ingen skadar sej allvarligt så gör det inget att det går käpprakt åt h-vete, om 10 år är det det som vi skrattar högst och längst åt!
Det är som han sjunger i sången ,det är missarna som gör det...

I korthet

• Är ingen musikfantast men ibland får vissa låtar mej att drömma bort, hörde en låt förra veckan. Någon sjöng "seems it never rains in southern California". Där skulle jag vilja vara
• Det måste vara väldigt tråkigt att vara domedagsprofet. När man har fel om denna förödelsens dag blir man förödmjukad och hånad. Skulle man däremot lyckas pricka in datumet för när himmel och jord sammanfaller i ett, ja då finns det ju inte direkt någon att säga "-vad var det jag sa" till
• Om Barbapappa kan inta vilken form han vill, varför väljer han då att se ut som en bowlingkäggla?
• Imorn ska jag rensa ventilation på en fabrik som utvinner gas ur förruttnat hushållsavfall, skulle tro att jag blir billig i matkostnad imorn
• Nu håller vi tummarna för Newcastle. 15 gånger pengarna...
• I ett försök att motivera mej att städa min lägenhet så har jag inhandlat några väldigt exklusiva städföremål.Min bostad blev inte renare för det men jag har nu en mopp som är väldigt fin att se på
• Om Henke Larsson gör succè även i Man Utd så är det väll dags att man bygger en staty av karln
• För övrigt anser jag att Tre Kronor borde fått bragdguldet

Tisdag kväll

Hej min kära läsare!
Hoppas iochförsej att ni är lite fler än en men jag kände för att skapa en lite personligare relation med de som läser. Lyckades jag?

Satte mej, som vanligt på tisdagar, ner i soffan för att avnjuta ännu ett avsnitt av Dr House. Vevade igång TV-apparaten och rattade in kanal 4. Där fanns för kvällen ingen arrogant och otrevlig doktor, där var istället damhandboll.

Handboll är en lustig sport, många mål och roliga små skutt, men jag förstår inte så mycket av höger nia, mitt sexa, gurkburkar och Japaner. Gav upp alla försök att förstå mej på sporten när en danska blev avblåst för felaktig spärr.

Fast jag inte är speciellt insatt i sporten så kan jag ändå konstatera att hanbollsspelare måste tillhöra den sportsligaste och mest diciplinerade raser inom arten idrottsmän. Man rivs,drar varandra i tröjan, buttas och petar varandra i ögat men jag tror ändå aldrig jag sett tillstymmelse till slagsmål på en handbollsmatch. Om någon petade mej i ögat på en fotbollsmatch skulle jag bli kraftigt irriterad. Det verkar också klagas väldigt sällan på domarna, fastän det är omöjligt även på reprisen att se om foten var i golvet innan bollen släpptes eller ej.

Innan jag lämnade soffan ögnade jag snabbt igenom text-tv:s rubriker. Överst bland rubrikerna fanns två nyheter om vår rymdsvensk Fuglesang. Där stod att den 2-tons makapär, som iochförsej inte väger ett endaste uns i rymden, Krister och hans rymdkompis ska sätta på plats nu har satts i rörelse.

Jag har faktiskt lite svårt att ryckas med i denna, som jag ser det, överdramatisering av det faktum att vi har en svensk i rymden. Visst, jag satt också och höll tummarna för att Kristers färja nu äntligen skulle kunna skjutas upp. Jag höll dock tummarna mer för Kristers skull än för äran att ha en landsförvant i det stora svarta.

Jag menar, han har ju verkligen slitit för det här och han verkar vara en väldigt sympatisk man så man unnar ju verkligen Krister den här mångmiljonturen till himlen.Ska man se krasst på det hela så tycker jag ändå det överdrivs med spaltmeter om denna händelse, karln gör ett jobb och han gör det bra,okej, men det finns det många som gör. Jag kan heller inte låta bli att fundera över hur många svältande barn som hade kunnat äta sej mätta för pengarna som detta spektakel måste ha kostat? Ska vi inte försöka lösa de problem vi har på jorden först innan vi börjar skapa oss nya högt upp i himlavalvet?

I korthet:

• Ni som känner julpanik, känn er inte ensamna. Jag har ännu inte köp en endaste klapp.
• Ni som känner er trötta och slitna, misströsta ej, det är vädret. Någon som minns när solen skymtades senast?
• Någon som minns chimpansen Ola? undrar ibland hur det gick för honom.
• Ikväll håller vi tummarna för Millwall. 2,15 gånger pengarna på Unibet.
• Ni som tänkt läsa Jan guillos böcker om tempelriddaren Arn, andra boken är bäst!
• Till alla som undrat: Nej, det är inte kul att rensa ventilationssystem
• Nu har jag inte tid med detta, ska börja läsa boken "Munken som sålde sin Ferrari". Köpte den endast för titeln.

Jul

Jaha, då var det dags igen. Har försökt att blunda länge nog nu men nu är det ohållbart. Ända sedan början av November, i vissa fall tidigare, har det varit nästintill omöjligt att vistas inom tätbebyggt område utan att översköljas av tomtar, glitter, stjärnor och julerbjudanden med shopping till julpriser.Reklamutskick med tomteskägg och julblommor.Överallt dessa erbjudanden: Köp tre, betala för en halv! Köp nu,betala till midsommar! Köp nu, betala aldrig och inte då heller!. Jag måste säga att det står mej upp i halsen. Handeln skyr inga medel alls för att locka ner oss i kommersialismens allra största säck, nämligen Julhandeln. Varje år slår julhandeln rekord, handlarna gnuggar händer och knyter igen säck efter säck och kronofogdemyndigheten nyanställer.
Ni kanske redan har märkt det och jag ska inte förneka, jag är ingen vän av stora högtider. Jag slutade dessutom tro på tomten redan i 19-års åldern då jag knäckte extra som sotare och insåg att en så tjock man aldrig skulle ta sej ner genom en vanlig villaskorsten.Börja nu inte skylla denna något negativa inställning till Julen på snålhet, social inkompetens eller en tragisk uppväxt. Sanningen är iochförsej att jag är ganska snål men jag uppfattas ändå som ganska generös av dom flesta samt inte mindre än normalt socialt begåvad och min barndoms jular är något jag minns tillbaka på med glädje. Fina presenter god mat och trevlig stämning. Även Lucia var något som jag tyckte var väldigt trevligt, speciellt i 15-16 års åldern. Det kan kanske bero mer på en parad av söta flickor i nattsärk än stämningsfull skönsång och saffransdoft, men ändå!
Så vart tog då den där lille killen vägen som så spänt låg och vred sej i nyfikenhet varje år den 23 december och som glatt studsade upp tidigt på julaftonsmorgon och utropade ett tydligt "God Jul" till allt och alla och som på kvällen somnade lycklig, mätt och nykter. Den killen har förvandlats till en ung man som med stress och fasa ser fram emot det som kallas julefrid. För att kunna njuta av denna "julefrid" krävs dock att man är ute i mycket god tid med alla sina julbestyr, om inte löper man stor risk att bli inblandad i ett tretusenmannaslagsmål dagarna före jul då folk inte skyr några medel för att komma åt dom sista julklapparna, man trängs, slåss, sparkas, bits, hotar och själ,bränner, skövlar och löper amok samtidigt som man nynnar på en munter sång om en stackars missbildad ren som varje år måste springa jorden runt med en stor slädde på ryggen för att undkomma mobbning och glåpord från sina renkompisar. Lås in gamla och barn för ska man överleva den sista julruschen, då gäller det att vara både listig och stark. För dom som lyckas överleva den sista ruschen väntar dock en diger belöning. Då får man delta i ett frosseri bland alla tänkbara läckerheter såsom anjouvis (Jag bryr mej inte hur det stavas bara jag slipper äta denna djävulens avföda), surkål och blött bröd doppat i avkok på grisarsle, MUMS! När detta frosseri avlsutats gäller det att fort som fan, stönandes och pustandes efter all mat, inta den bästa platsen i soffan så att man inte missar något av Kalle Anka eftersom man bara har sett det varenda år i hela sitt liv och kan varenda replik. När det är slut är alla så trötta att det gäller att snabbt som ögat dela ut klapparna innan någon faller i sömn. Sedan ska man hitta kvitton på allt man köpt eftersom hälften av grejerna inte passar, har fel färg eller redan finns i hushållet.
Är inte julen underbar!

Standardmannen

Hej Igen!
Jag måste fastslå att jag verkligen inte är någon frenetisk bloggare. Jag hoppas dock att mina få läsare inte ska bli ännu färre p.g.a dom glesa uppdateringarna utan att ha tålamod med min oförmåga att prestera nya inlägg. När man försöker få inspiration av vardagens små händelser men vardagen ter sej fruktansvärt enformig kan detta vara till besvär. Dock hände något förra veckan som plötsligt bröt sej från alla rutiner.
När telefonen som vanligt ringde en sen tisdagskväll och nummerpresentatören visade ett okänt nummer ställde jag som vanligt in mej på att en enträgen försäljare väntade på andra sidan tråden och genast skulle börja försöka lura på mej prenumerationer av strumpor och turborakhyvlar. Jag började ladda från tårna för att utbringa ett kraftfullt NEJ. Dock satt det ingen säljare i andra änden och istället presenterade sej en kvinna från TEMO som frågade om jag hade något emot att delta i en undersökning. Mitt förbereda NEJ var alldeles för långt gånget och gick därför inte att hindra utan pressade sej lätt kvävt sej ut genom min mun och plötsligt var jag mitt i en TEMO undersökning. När intervjun skulle avslutas frågade kvinnan om jag i framtiden skulle kunna tänka mej att deltaga i flera undersökningar. Jag kände mej plötsligt privilegiad, utvald på något sätt. Att jag,en man från de djupaste skogar med slarvigt rakade kinder och en ovårdad kalufs härmed skulle få representera svenska standardmän i åldern 18-25 i diverse undersökningar som sedan ska jämföras med övriga länders standardmän. Jag kände givetvis mitt ansvar och tackade ja. Riktigt sant var inte det där sista, jag tackade nämligen ja på grund av snålhet och girighet. Jag skulle nämligen få en trisslott för besväret. När vi vänligt sagt adjö till varandra var jag ändå lite stolt, lite som om jag vunnit SM och nu skulle ut i vida världen och representera mitt land, jag var ändå utvald. När jag i högmod låg och studerade min fiktiva medalj som jag vunnit och roterade den 180 grader för att överblicka den baksida som även de ädlaste av valörer innehar insåg jag plötsligt vad jag hade gjort. Jag hade i stort sett tackat ja till att i tid och otid bli störd av en TEMO-tant. Jag hade tackat ja till att få min mail fullkomligt bombarderad med ankäter om husdjursinnehav, alkoholvanor, TV-tittande, underklädesbyten, skostorlek och diverse andra viktiga frågor som prompt måste ha ett svar, allt för en stackars triss-lott som med största sannolikhet ändå inte kommer inbringa någon vinst, den svenske standardmannen vinner nämligen väldigt sällan. Sedan insåg jag vad som än värre var.
Tänk om jag svarar fel, att jag inte alls representerar den svenska standardmannen. Tänk om jag av misstag kryssar i rutan att jag byter underkläder en gång per månad eller mindre och dagligen smörjer mitt krås med billig Whiskey. Då kommer övriga nationer tro att vi är illaluktande, alkoliserade barbarer som inte prioriterar allmän tvagning speciellt högt. Eller om jag kryssar i rutan att jag byter underkläder 4 ggr dagligen eller mer samt är stolt innehavare av 17 undelater. Då kommer alla andra tro att den svenske standardmannen mellan 18-25 lider av inkontinens och storkonsumerar fågelfrö. Det här kan verkligen gå illa. Nu har jag inte tid med det här längre, den svenske standardmannen har nämligen ett väldigt pressat schema och nu ska han skrapa en lott och fylla i en enkät. Sånt gör en svensk standardman...