Förändringarnas tid

Då satt man åter vid tangentbordet redo att kasta ut några rader till allmän beskådan i internetrymden. Vill börja med att tacka alla som har kommenterat och på så vis bekräftat att faktiskt några läst det som skrivits vilket är glädjande!

Fick idag lite tid över mellan arbete och träning och blev sittandes att fundera över stort och smått. Insåg då plötsligt att mina dagar som 22-åring snart är räknade och att jag åter är på väg att bli ett år äldre. Detta har aldrig skrämt mej förut men just nu känns det lite otäckt. Kom att tänka på att jag ofta sett det skrivas om 22-åringar som är unga och lovande men nog aldrig sett dom raderna användas i beskrivningen av en 23-åring. Är det där gränsen för ungdom och utvecklingsbarhet är dragen? Drömde mej för ett kort ögonblick tillbaks till tiden då det mesta sköttes av automatik,till tiden då man la sina smutsiga kläder i en magisk korg för att bara ett par dagar senare finna kläderna väldoftande och strukna hängande prydligt på galgar i sin garderob. Finns sådana korgar på IKEA eller måste man besöka nån mer exklusiv affär? Till tiden då man inte behövde betala räkningar eller fundera över vad man skulle äta till lunch.Denna tid är för längesedan förbi och detta gjorde mej lite sorgsen. Efter en stunds eftertanke insåg jag dock att åldras ändå är väldigt roligt då man betänker det andra alternativet...

En annan sak jag upptäckt den senaste veckan är att något håller på att hända ute i naturen. Borta är dom ljumma mornarna med solsken och fågelkvitter. Istället har en kylig, rå och fuktig ersättare abrupt kastats in,löven börjar skifta färg och börjar sakteliga falla mot marken. Solen har inte bara blivit långsammare på mornarna utan även tappat i uthållighet på kvällen och mörkrets inbrott kommer tidigare och tidigare. Detta fenomen kan nog förklaras med att kung Bores trogna föråkare,hösten, nu lyckats få den ovanligt ihärdiga sommaren att slutligen flytta på sej och istället varsla oss om kommande årstid. En årstid med ingredienser som snöslask,nedisade vindrutor,snöskottning och dikeskörningar. Skulle vara ganska behagligt att vara en björn. Äta sej riktigt mätt på blåbär, hitta en mysig grotta, bädda med lite granris och ställa klockan på ringning någon gång i april. Förmodligen skulle jag passa väldigt dåligt som björn, eftersom jag är fasligt morgontrött skulle jag nog "snooza" bort både maj och juni.

Inte nog med att jag håller på att bli äldre,vilket iochförsej är en ständigt pågående process, och att vi har bytt årstid. Snart kommer även min vardag förändras radikalt. Sedan december har jag varit uthyrd till ett annat företag än det jag är anställd av och deltagit i uppbyggnaden av ett nytt shoppingcenter destinerat i närheten av norska gränsen. Där har jag levt ett relativt asketiskt liv genom att jobba minst 11 timmar om dagen, sova i en klädkammare på 3,5 kvadratmeter i en 80 cm bredd säng utan kudde. Nu närmar sej invigningsdagen med stormsteg och efter färdigställandet behövs jag inte mer och det är åter dags att börja arbeta på hemmaplan.Något som innebär en social fördel men en monetär nackdel. Pengar är dock inte allt och förändringar kan vara något väldigt positivt och innan vi vet ordet av så sitter åter löven där på sina grenar och blickar ut över ett varmt och soligt sommarlandskap!

Att lita på andra människor!

Ibland kommer "inom kort" snabbare än man tror. Då detta är endast mitt andra inlägg kan kanske tyckas att en presentation av mej själv vore på sin plats. Så kommer dock inte att ske eftersom jag tror att flertalet av dom människor som hittar hit redan känner mej och resterande läsare skulle nog inte finna presentationen särskilt intressant. Dock tänker jag inledda med att offenliggöra en av mina absolut sämsta sidor, nämligen den att jag har ruskigt svårt att lita på andra människor. Detta har betydligt fler nackdelar än fördelar,och har dom senaste veckorna utvecklats till ett riktigt handikapp. Detta beror på att jag i somras beslutade mej för att byta bil, hastigt och mindre lustigt sålde jag min trogne 4-hjulige vän och har sedan dess transporterat mej via motorcykel. Nu har dock även jag,trots min ganska påtagliga opimism, insett att det förmodligen även detta år anländer en vinter. I vårat vackra men nyckfulla land innebär detta att man vilken morgon som helst när man drar upp sin persienn kan mötas av ett landskap täckt av den vita smörja som i folkmun kallas snö. I dessa lägen är ett takbeklätt fordon med fyra hjul att föredra och därför måste alltså investeras.

Att köpa en bil är dock inte det lättaste när man har gundinställningen att alla försöker lura en. Jag letar febrilt bland annonser där fraser som "mycket välvårdad","extremt välskött","ett riktigt fynd" osv. förekommer flitigt. Genast drar jag då öronen åt mej och tänker:-Om bilen är så jävla bra, varför ska dom då sälja den?

Allra värst blottar sej mitt handikapp när jag besöker en bilhandlare. Jag försöker diskret smyga in genom dörren utan att bli upptäckt,rör mej likt en jagande panter mellan olika märken och modeller då jag plötsligt hör en röst som säger:-Kan jag hjälpa till med nåt? Mitt emot mej står då mannen(bilförsäljare är allt som oftast män) som har till arbetsuppgift att lura av mej så mycket pengar som möjligt. Med hårt knuten slips, falska pressveck och välansad mustach lägger han till med ett leende som är så snett att det bildar en rak linje mellan vänster axel och höger öra. Genast börjar mitt undermedvetna bombardera den mera vakna delen av hjärnan med misstro mot karln mittemot:-Är han verkligen en riktig försäljare,är bilen verkligen så bra som han säger, har han tupé, är inte det där skrämmande likt en lösmustach, så där vita tänder kan man inte ha naturligt osv. Motvilligt går jag med honom ett varv i lokalen där han ivrigt berättar om alla fantastiska,vällservade och perfekta bilar som han har till försäljning. Han berättar dock inte att han köpt bilarna minst 20 000kr billigare av några godtrogna människor som efter långa möten med samma säljare lämnat hans kontor glada i hågen att dom inte behövde betala för att bli av med vraket.
Jag tar säljarens visitkort, ber att få återkomma, tackar för hjälpen och lämnar snabbt lokalen som nu skrämmer mej mer än någonsin, tar på mej min hjälm och tänker:-Med lite tur så kanske det blir en mild vinter!

Att ha en blogg

Jaha, då satt man här med en alldeles egen blogg och detta,som det känns, ungefär 10 år efter att alla andra skaffade sina.Kan vara lite som att ha köpt en video 2005, att skaffa någon slags urtidsödla som egentligen borde vara utdöd men gör några krampaktiga försök att stå emot den annalkande utrotningen utan att lyckas speciellt bra.Bör väll kanske tilläga att jag har en video där den 2-åriga garantin fortfarande inte passerat sitt bäst före datum samtidigt som någon DVD inte går att finna i min bostad.
Vad ska jag då använda min blogg till? Eftersom det verkar saknas regler och normer för hur en blogg egentligen ska användas antar jag att det är upp till bloggens förmyndare att använda sin konstnärliga frihet.Här kommer tankar och funderingar,både stora och små att ventileras för alla som är intresserade. Detta med bloggande kan ju faktiskt vara precis som att skrika i en skog, att dom få som hör flyr istället för att svara. Hoppas dock att någon ska finna glädje i det som skrivs och kanske inte bara svara utan kanske besöka denna skogsdunge i cybervärlden mer än en gång! Förhoppningsvis kommer några inlägg från undertecknad inom kort,Väll mött! MVH Ekblom