Att lita på andra människor!

Ibland kommer "inom kort" snabbare än man tror. Då detta är endast mitt andra inlägg kan kanske tyckas att en presentation av mej själv vore på sin plats. Så kommer dock inte att ske eftersom jag tror att flertalet av dom människor som hittar hit redan känner mej och resterande läsare skulle nog inte finna presentationen särskilt intressant. Dock tänker jag inledda med att offenliggöra en av mina absolut sämsta sidor, nämligen den att jag har ruskigt svårt att lita på andra människor. Detta har betydligt fler nackdelar än fördelar,och har dom senaste veckorna utvecklats till ett riktigt handikapp. Detta beror på att jag i somras beslutade mej för att byta bil, hastigt och mindre lustigt sålde jag min trogne 4-hjulige vän och har sedan dess transporterat mej via motorcykel. Nu har dock även jag,trots min ganska påtagliga opimism, insett att det förmodligen även detta år anländer en vinter. I vårat vackra men nyckfulla land innebär detta att man vilken morgon som helst när man drar upp sin persienn kan mötas av ett landskap täckt av den vita smörja som i folkmun kallas snö. I dessa lägen är ett takbeklätt fordon med fyra hjul att föredra och därför måste alltså investeras.

Att köpa en bil är dock inte det lättaste när man har gundinställningen att alla försöker lura en. Jag letar febrilt bland annonser där fraser som "mycket välvårdad","extremt välskött","ett riktigt fynd" osv. förekommer flitigt. Genast drar jag då öronen åt mej och tänker:-Om bilen är så jävla bra, varför ska dom då sälja den?

Allra värst blottar sej mitt handikapp när jag besöker en bilhandlare. Jag försöker diskret smyga in genom dörren utan att bli upptäckt,rör mej likt en jagande panter mellan olika märken och modeller då jag plötsligt hör en röst som säger:-Kan jag hjälpa till med nåt? Mitt emot mej står då mannen(bilförsäljare är allt som oftast män) som har till arbetsuppgift att lura av mej så mycket pengar som möjligt. Med hårt knuten slips, falska pressveck och välansad mustach lägger han till med ett leende som är så snett att det bildar en rak linje mellan vänster axel och höger öra. Genast börjar mitt undermedvetna bombardera den mera vakna delen av hjärnan med misstro mot karln mittemot:-Är han verkligen en riktig försäljare,är bilen verkligen så bra som han säger, har han tupé, är inte det där skrämmande likt en lösmustach, så där vita tänder kan man inte ha naturligt osv. Motvilligt går jag med honom ett varv i lokalen där han ivrigt berättar om alla fantastiska,vällservade och perfekta bilar som han har till försäljning. Han berättar dock inte att han köpt bilarna minst 20 000kr billigare av några godtrogna människor som efter långa möten med samma säljare lämnat hans kontor glada i hågen att dom inte behövde betala för att bli av med vraket.
Jag tar säljarens visitkort, ber att få återkomma, tackar för hjälpen och lämnar snabbt lokalen som nu skrämmer mej mer än någonsin, tar på mej min hjälm och tänker:-Med lite tur så kanske det blir en mild vinter!