Det är synd om människan

Det är lätt att glömma bort hur bra vi egentligen har det.
Det som en stor del av världsbefolkningen ser som luxiösa bekvämligheter och frihet har vi lärt oss att ta för givet. Det är synd.
Det räcker att läsa valfri rikstäckande kvällstidning för att konstatera att vi har det väldigt bra.

För att verkligen beröras på djupet, skaffa sig ett bredare perspektiv och bilda sig en egen uppfattning om hur illa ställt det är på vissa platser på jorden räcker det kanske inte med att ögna igenom valfri aftonblaska. Man kanske med egna ögon måste se vilket elände som faktiskt existerar i vår omvärld.

Sanningen är den att man inte behöver färdas genom tidszoner för att se hur besvärligt det är på vissa ställen. Jag är själv nyss hemkommen från en resa av uppväckelse då jag i helgen avlagt visit i landet Skåne.

Det är verkligen synd om skåningarna, stackarna har ju ingen SNÖ!!
Den är puts väck.

Medan vi kan njuta av vidsträckta fält med gnistrande skidspår tvingades de arma skåningarna hitta alternativa användningsområden för samma typer av fält. Vemodiga och med sorg i blick spankulerade de omkring på fälten ackompanjerade av en tung vagn fylld av stora järnbestick.
Dessa järnbestick användes i vredesmod och för att få utlopp för sina uppdämda aggretioner slog de med full kraft på små bollar. Detta bara för att sedan vandra efter den lilla bollen och ge den en jävel till i ett desperat försök att övervinna den inneboende vankelmodigheten.

Jag tror det var August Strindberg som sa det: "Det är synd om människan"

Mer vinter åt folket!

Det var så oerhört längesedan jag i skriven text försökte utrycka mig att jag inte längre är säker på att den redan från början bristfälliga förmågan överhuvudtaget finns kvar. Likväl gör jag ett försök.

Mycket vatten har runnit under Klarälvens is sen senast. Bland annat har det för tvåtusenelfte gången enligt vårt sätt att se det blivit ett nytt år. Med tanke på hur många gånger det hänt förut så borde det därigenom inte längre vara särskilt spännande. Det tycker jag inte heller att det är men alla ursäkter till att i trevligt sällskap få inmundiga god mat och dryck tillsammans med en jättelik och fantastisk smaklig chokladtårta är hjärtligt välkommna.

Vän av ordning så borde man väl försöka sig på att summera 2010.
2010 var ett bra år! Så, då var jag klar med det.

I helgen som gick gav jag mig för andra gången på Mattila Ski Marathon, detta med stor entusiasm. Min personlige vallaexpert Person hade som vanligt gjort ett ypperligt jobb och hade skidorna gått lite fortare hade jag nog inte vågat åka med. Glädjande är att jag kapade fjolårets tid med en halvtimme. Här skulle man med en förskönande omskrivning kunna påstå att jag har blivit en betydligt bättre skidåkare. Mer med sanningen överenstämmande vore att skriva att jag är en snäppet mindre värdelös skidåkare jämfört med fjolåret. Det är nästan på den nivån att ordet "skidåkare" i sig i den föregående meningen är en förskönande omskrivning. Men skoj är det!

Mer vinter åt folket!