Mycke nu...

Stadslopp, träning, femtioårskalas, okontrollerad skrattattack, studentfirande, fotbollsmatch, Bluemoonbesök och diverse andra trevligheter har alla bidragit till att uppdateringsfrekvensen blivit lite lidande. Detta är dock inget jag ligger sömnlös över utan ni få men tappra läsare får helt enkelt hålla er till tåls.

Stadslopp
Årets stadslopp gick inte alls som planerat och när min flackande blick lyckades urskilja den gigantiska klockan ovan mållinjen som tornade upp sig i horisonten kändes den tillryggalagda milen som ett veritabelt praktfiasko. Med lite distans till det hela känns det ändå ganska okej, målsättningen var 39.30 men en alltför optimistisk öppning, hårda yttre förutsättningar och en kroppshydda som för dagen inte visade något som helst intresse för ett smärtfritt samarbete gjorde att jag kroknade betänkligt efter sex kilometer. Sista två kilometrarna blev en stillstudie i smärta och bedrövelse och jag istort sett hasade mig i mål med tänderna på tiden 40 minuter och tre sekunder.

För att lindra bedrövelsen över misslyckandet beslutade jag, Den Onde och Greven oss för att bedriva manlighet genom alkoholförtäring och fotbollstittande. Kvällen avrundades på Blue Moon vilket resulterade i att undertecknad höll sig inom en tvåmetersradie från soffan hela söndagen i sällskap med Den Onde, Den Gode och Lenin som förärade det Ekblomska residenset med sin närvaro.

Fotbollsmatch
Nästintill återhämtad efter helgens bravader var det således dags för årets tredje fotbollsmatch. Denna gick av stapeln i Sörby, en urskogsby belägen 9 kilometer från byn som såg mig födas och oceaner från vuvuzelor, skönlir och VM-status.

Efter en bedrövlig första halvlek med underläge 2-0 fullkomligt exploderade vi och gjorde 7 raka mål i andra akten. Undertecknad blev, liksom förra matchen, tremålsskytt. Det snyggaste var det första då jag tog en löpning på 80 meter, hann in framför min motståndare och med ett distinkt avslut slog bollen i mål bakom en chanslös målvakt. Enda smolket i den annars så skinande glädjebägaren var måhända att det skedde i egen bur, men va fan, mål som mål.